Was verlangt Föräldrabalken (1949:381)?

SFS 1949:381 — Föräldrabalk

Schwedische Gesetzessammlung, Reichstag

HDO mål nr Ö 3043-25 — Det är i undantagsfall möjligt att förordna om umgänge med umgängesstöd för viss tid utan att samtidigt förordna om en övergång till ett umgänge utan sådant stöd.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2025:90 — Särskilda skäl för undantag från kravet på deltagande i informationssamtal enligt 6 kap. 17 c § föräldrabalken.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2025:22 — Vid ersättning för medlingsuppdrag i verkställighetsärenden enligt 21 kap. 2 § föräldrabalken ska timkostnadsnormen inom rättshjälpsområdet tjäna som utgångspunkt. Timkostnadsnormen bör emellertid kunna frångås när det finns skäl till det på grund av uppdragets art och omfattning, tidsåtgången för uppdragets utförande eller uppdragets svårighetsgrad.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2025:33 — En god man enligt föräldrabalken har inte ansetts behörig att ansöka om försäljning av huvudmannens fastigheter när dessa stått under särskild förvaltning av en annan person.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2025:56 — Fastställande av faderskap vid befruktning utanför kroppen när mannen avlidit innan behandlingen var slutförd.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2025:55 — Fråga om godmanskap ska anordnas för en person som behöver hjälp med att bevaka sin rätt och förvalta sin egendom, eller om hjälpbehovet kan tillgodoses genom anhörigbehörigheten enligt 17 kap. 1 § föräldrabalken.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2024:34 — En förvaltare har inom ramen för ett tidigare uppdrag allvarligt åsidosatt sina grundläggande skyldigheter gentemot huvudmannen och därför entledigats. Förvaltaren har på grund av detta ansetts inte längre uppfylla de allmänna lämplighetskraven på ställföreträdare och har därför entledigats från samtliga sina ställföreträdaruppdrag.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2024:48 — Avvisning enligt forumregeln i 3 kap. 7 § andra stycket andra meningen FB kan inte ske utan invändning av part.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2024:24 — I mål om äktenskapsskillnad har ett yrkande om barns boende som framställts först i hovrätten avvisats.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2024:41 — En tidigare boendeförälder som är vårdnadshavare för barnet är behörig att företräda barnet i fråga om underhållsbidrag för förfluten tid.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2024:37 — Fråga om överflyttande av vårdnaden i en situation då vårdnadshavaren inte har tillgodosett barnets rätt till umgänge med den andra föräldern.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2024:35 — Överförmyndaren har ansetts ha klagorätt i mål om utdömande av sådant vite som förelagts av överförmyndaren, även då ändringsyrkandet på objektiva grunder inte kan sägas ha gått överförmyndaren emot (jfr RH 2021:44). Även fråga om den enskilde bör befrias från skyldighet att betala vitet.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2023:76 — Socialnämnden har i ett mål om överflyttande av vårdnad inte ansetts kunna överklaga en dom när domstolen flyttat över vårdnaden till särskilt förordnade vårdnadshavare med tillämpning av ett annat lagrum än det som socialnämnden åberopat som grund för talan.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2023:75 — Bedömningen av risken för att en förälder olovligen för barnet utomlands i mål om umgänge med barn.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2023:66 — Anordnande av förvaltarskap. Kravet på att höra den enskilde muntligen i högre instans.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2023:47 — Ett rättegångsbiträde enligt 20 kap. 2 a § föräldrabalken har begärt ersättning för det arbete som utförts i samband med ett överklagande utan uppdrag. Hovrätten har ansett att rättegångsbiträdet haft fog att räkna med att huvudmannen önskade överklaga och därför skulle utfärda en fullmakt till rättegångsbiträdet. Hovrätten har tillerkänt rättegångsbiträdet skälig ersättning för utfört arbete.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2023:28 — Samtycke till godmanskap. En person som haft en god man förordnad för sig hade inte betalat arvodet till den gode mannen. Fråga om personen då kunde anses ha samtyckt till godmanskap. Hovrätten ansåg att så var fallet, eftersom personen fortfarande var i behov av en god man, uttryckte att han önskade en sådan och samarbetade med den gode mannen.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

HFD 2023 ref. 16 — Fråga om vårdnadshavarens tillsynsansvar vid prövningen av rätt till skolskjuts på grund av trafikförhållanden.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2023:5 — Fråga om syftet med uttag från överförmyndarspärrat konto är till nytta för den underåriga och om i sådant fall uttaget är i skälig omfattning i förhållande till den nyttan. Vidare fråga om betydelsen av eventuell risk för att pengarna inte kommer att användas för det angivna syftet.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2022 s. 623 — Vilka förhållanden hos en hjälpbehövande ska föreligga för att ett godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken ska kunna anordnas?

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2022:12 — Fråga om det materiella tillämpningsområdet för 1996 års Haagkonvention. Konventionen har ansetts tillämplig när det gäller frågan om svenska myndigheter har behörighet att handlägga en ansökan om godmanskap enligt 11 kap. 2 § första stycket föräldrabalken.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2022:6 — Hovrätten har funnit att en förvaltare inte ska få ersättning för mervärdesskatt på det arvode hon fått för uppdraget då tjänsterna som utförts utgör sådan social omsorg som är undantagen skatteplikt enligt 3 kap. 4 § mervärdesskattelagen (1994:200). Även fråga om förvaltaren är att anse som en beskattningsbar person enligt 1 kap. 1 § mervärdesskattelagen.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2022 s. 150 — Preskription. En gäldenär som har förvaltare är inte behörig att personligen ta emot ett krav eller en erinran enligt 5 § 2 preskriptionslagen avseende en skuld som omfattas av förvaltarens uppdrag. För att få preskriptionsavbrytande verkan måste kravet komma förvaltaren till handa.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2022 s. 66 — Vuxenadoption.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2021 s. 1181 — En förvaltare har inte ansetts behörig att ansöka om äktenskapsskillnad för den enskildes räkning.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2021:44 — Sedan överförmyndaren förbisett att återkalla en begäran om utdömande av vite innan tingsrätten avgjorde målet, har fråga uppkommit om överförmyndarens klagorätt. Även fråga om den enskilde bör befrias från skyldigheten att betala vitet.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2021:41 — En vårdnadshavare har ansetts ha rätt att väcka talan mot den andre vårdnadshavaren om boende och umgänge avseende parternas gemensamma barn, trots att vårdnadshavarna är gifta med varandra.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2021 s. 801 — Målnr Ö 752-21 och Ö 753-21, En socialnämnd är behörig att föra talan om fastställelse av moderskap som ställföreträdare för ett barn. Den behörigheten gäller också när en god man är förordnad för barnet enligt lagen om god man för ensamkommande barn.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2021:18 — Tingsrätten har ansetts skyldig att hålla sammanträde i ett mål om anordnande av förvaltarskap trots att den som ansökan avsåg inte påkallade sammanträde där

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2021 s. 547 — Den som är god man (I) eller förvaltare (II) är bara under vissa förutsättningar behörig att ansöka om äktenskapsskillnad för den enskildes räkning, när denne inte själv kan uttrycka sin mening.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2021:9 — Frågor kring skälighetsprövning av arvode till en förvaltare enligt föräldrabalken.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2021 s. 437 — Sedan en utländsk dom om att en kvinna vid ett surrogatarrangemang ska anses som barnets förälder har konstaterats gälla i Sverige, har kvinnan tillåtits föra en fastställelsetalan enligt rättegångsbalken mot socialnämnden om att hon har vårdnaden om barnet (jfr NJA 2019 s. 504).

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2021:30 — Förutsättningar för att förordna förmyndare har bedömts föreligga i ett fall där ett ensamkommande barn, som saknar legal förmyndare, har beviljats uppehållstillstånd i Sverige och socialnämnden har valt att inte ansöka om särskilt förordnad vårdnadshavare. Även fråga om förhållandet mellan instituten god man enligt lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn, särskilt förordnad vårdnadshavare och förmynderskap.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2021:33 — Tingsrättens beslut att avvisa en förälders umgängesyrkande har ansetts utgöra rättegångsfel som inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i hovrätten. Den omständigheten att barnet inte har varit bosatt hos den ene föräldern eller hos särskilt förordnad vårdnadshavare har inte ansetts utgöra processhinder för att i sak pröva ett umgängesyrkande av den andre föräldern.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2020 s. 980 — Prövning av om en styvbarnsadoption är lämplig när en biologisk förälder, som inte är vårdnadshavare, motsätter sig adoptionen (I och II). Ö 5227-19 (I) och Ö 6118-19 (II)

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2020 s. 929 — Rättegångshinder. Talan om hävande av faderskap till ett barn som har flyttat till Sverige från utlandet. När talan riktas mot den som har registrerats som far i folkbokföringen, ska svaranden anses tillräckligt identifierad för en prövning av talan.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2020:32 — En part ansökte om verkställighet av en tingsrätts interimistiska beslut om barns boende. Parten återkallade sin ansökan sedan motparten, utan att yttra sig över ansökan, återlämnat barnet dagen före ett planerat sammanträde vid tingsrätten, varefter ärendet avskrevs. Eftersom det inte framkommit något skäl för motparten att inte omedelbart rätta sig efter det interimistiska beslutet, bedömdes ansökningen om verkställighet ha varit befogad. Sådana särskilda omständigheter ansågs föreligga att motparten skulle förpliktas att med stöd av 18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken ersätta sökandens rättegångskostnad.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

HFD 2020 ref. 50 — Fråga om en förvaltare har rätt att för huvudmannens räkning ta del av uppgifter som rör ställföreträdarskapet och som omfattas av sekretess.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2020:34 — Svensk domstol har ansetts behörig att pröva en ansökan om anordnande av godmanskap för en utländsk medborgare med hemvist i Sverige. Behörigheten har inte bedömts vara beroende av inhämtandet av ett sådant yttrande som avses i 5 kap. 2 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmyndarskap (IÄL). En utländsk medborgare som saknar uppehållstillstånd har ansetts ha fått hemvist här i landet i den mening som avses i IÄL, bl.a. med hänsyn till vistelsens längd, den enskildes avsikt att kvarstanna och att det förelegat ett starkt rättsligt intresse av att få frågan om godmanskap prövad.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2020 s. 179 — En person som det har förordnats en förvaltare för har kunnat lämna giltig fullmakt åt ett ombud att överklaga beslutet om förvaltarskap.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

HFD 2020 ref. 13 — Fråga om ett beslut att i folkbokföringen inte registrera ett i Island fastställt föräldraskap står i strid med rätten till skydd av privat- och familjeliv enligt EKMR.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2019:46 — Efter att en part ansökt om verkställighet av en tingsrätts interimistiska beslut rörande umgänge med barn, meddelade tingsrätten ett nytt interimistiskt beslut med innebörden att inget umgänge skulle ske. Parten återkallade därefter sin ansökan om verkställighet. Tingsrätten skrev av målet från vidare handläggning och förpliktade parten att ersätta motpartens rättshjälpskostnad. Hovrätten har ansett att parten haft befogad anledning att ansöka om verkställighet och att det förelegat sådana särskilda omständigheter som skulle föranleda kvittning av rättegångskostnaderna.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2019 s. 837 — Spelmissbruk kan i allvarliga fall ligga till grund för förvaltarskap.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2019:48 — Enbart det förhållandet att en skuldsanering pågår, och det oavsett om betalningskrav enligt betalningsplan föreligger eller inte, har inte i sig ansetts utgöra ett särskilt skäl att frångå huvudregeln om huvudmannens betalningsansvar för arvode till god man enligt 12 kap. 16 § tredje stycket föräldrabalken.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2020:3 — Före 2009 gällde enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken att vid assisterad befruktning föräldraskap för kvinna som var gift med barnets moder kunde fastställas endast om befruktningen skett enligt lagen om genetisk integritet. Motsvarande krav fanns före 2019 inte för man som var gift med modern. Det har ansetts att den särbehandling som följde av föräldrabalken grundade sig på makarnas sexuella läggning men att den inte stred mot 2 kap. 12 § regeringsformen, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna eller rättighetsstadgan. Vidare har det ansetts att särregleringen i föräldrabalken hade företräde framför diskrimineringslagens bestämmelser. Talan mot en kommun om diskrimineringsersättning har därför ogillats.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2019:19 — Anhörigbehörighet enligt 17 kap. föräldrabalken har inte ansetts vara ett alternativ till godmanskap när det funnits motsättningar mellan den enskildes barn.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2019 s. 504 — Erkännande av utländsk dom om fastställande av moderskap efter surrogatarrangemang.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2019 s. 160 — När ett mål om vårdnad, boende och umgänge har överklagats avseende endast umgänge får motparten som huvudregel inte framställa yrkanden om vårdnad och boende efter överklagandetidens utgång.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2019:2 — Uppgifter om besök och telefonsamtal som en god man lämnat i en arbetsredogörelse på heder och samvete har inte lämnats under straffansvar. De har därför inte tillmätts större betydelse än huvudmannens uppgifter. När den gode mannen inte närmare bemött huvudmannens påstående om att några besök och telefonsamtal inte ägt rum, har den gode mannens arvode avseende uppdraget att sörja för person satts ned till hälften.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2018:47 — En vårdnadshavare har ansetts ha rätt att väcka talan mot den andre vårdnadshavaren om ensam vårdnad av parternas gemensamma barn, trots att vårdnadshavarna är gifta med varandra.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2018:48 — Förmynderskap. Förutsättningar att förordna en medförmyndare för en underårig har bedömts föreligga i fall där den legala förmyndaren dels åsidosatt sin redovisningsskyldighet enligt 13 kap. 2 § föräldrabalken, dels bedömts sakna förmåga att sköta den underåriges angelägenheter på ett tillfredställande sätt. Med hänsyn till en djupgående konflikt mellan den legala förmyndaren och överförmyndarnämnden har det även funnits skäl att besluta att medförmyndaren ensam ska förvalta den underåriges tillgångar.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2018 s. 825 — I ett ärende om förordnande av god man enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken har den enskildes hjälpbehov ansetts inte kunna tillgodoses genom att anlita en fullmaktshavare enligt avtalslagen. Godmanskap har därför anordnats.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2018:19 — Fråga om det har funnits förutsättningar att entlediga en förval-tare enligt 11 kap. 20 § föräldrabalken.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2019:26 — Talan om vårdnad, boende och umgänge kan föras även under bestående äktenskap.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2018 s. 350 — Fråga hur en domstol ska förhålla sig till utredningen i ett ärende rörande anordnande av förvaltarskap.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2018 s. 246 — Fråga om förutsättningarna för att en god man ska ha rätt att bli entledigad trots att en ny god man inte har utsetts.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2017 s. 1129 — Fråga om gränsdragningen mellan ringa misshandel och misshandel av normalgraden vid misshandel av barn.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2017 s. 557 — Frågor rörande hur långt straffansvaret för egenmäktighet med barn sträcker sig och hur det förhåller sig till föräldrabalkens bestämmelser om vårdnad, umgänge och boende.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2017 s. 430 — Domstols skyldighet att utreda frågor om talerätt i familjerättsliga tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten. Även fråga om betydelsen av uppgifter i folkbokföringsregistret i mål av detta slag

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2017:11 — Fråga om god man har rätt till arvode och ersättning avseende arbete och utgifter hänförliga till tiden före förordnandet som god man. Hovrätten fann att bedömningen av vilket arvode och vilken ersättning som ska utgå enligt ordalydelsen i 12 kap. 16 § föräldrabalken enbart ska göras utifrån arvodets skälighet och att det varit fråga om utgifter som varit skäligen påkallade för uppdragets fullgörande, utan någon tidsmässig begränsning.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2017:12 — Fråga om god man har rätt till arvode och ersättning avseende arbete och utgifter hänförliga till tiden före förordnandet som god man. Hovrätten fann att bedömningen av vilket arvode och vilken ersättning som ska utgå enligt ordalydelsen i 12 kap. 16 § föräldrabalken enbart ska göras utifrån arvodets skälighet och att det varit fråga om utgifter som varit skäligen påkallade för uppdragets fullgörande, utan någon tidsmässig begränsning. Även fråga om uppgifter utförda av god man ålegat det HVB-hem där barnet bodde och gode mannen därför inte haft rätt till ersättning för dessa.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2018:5 — Anordnande av godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken. Fråga om överförmyndaren gjort tillräckliga ansträngningar för att finna en lämplig ställföreträdare. Tillämpning av bestämmelsen i 11 kap. 17 a § andra stycket föräldrabalken.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2016:59 — Det har inte ansetts lämpligt att den som är ledamot i ett utskott inom den kommunala förvaltningen som hanterar frågor hänförliga till ensamkommande barn utses som god man för ett sådant barn i samma kommun.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2016:73 — Talan om att faderskapserkännande ska förklaras sakna verkan har avvisats, trots att den utpekade mannen enligt DNA-analys bevisats inte vara far till barnet.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2016:36 — I mål om umgänge med barn har kärandens talan lämnats utan bifall. Fråga om denna varit skyldig att ersätta svarandens rättegångskostnad bl.a. på grund av att hon inlett onödig rättegång. Prövningen har gjorts mot bestämmelsen i 6 kap. 22 § andra stycket föräldrabalken om det förelegat särskilda skäl för sådan ersättningsskyldighet.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2016:53 — Bedömning av behovet av god man eller förvaltare enligt 11 kap. 4 § respektive 7 § föräldrabalken för en person med nedsatt hälsotillstånd. Även fråga om betydelsen av att personens make sedan tidigare har fullmakt att företräda denne.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2016:31 — En surrogatmoder hade utomlands befruktats med en svensk mans spermier och en utomstående kvinnas ägg och födde därefter tvillingar. Mannen är fastställd fader och vårdnadshavare till barnen. Frågan var om mannens hustru skulle få adoptera barnen. Hovrätten tillät adoptionen.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2016:83 — Samarbetsproblem och svårigheter att rekrytera ny ställföreträdare har inte ansetts utgöra skälig orsak för en god man enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken att bli entledigad från uppdraget innan en ny god man har utsetts. Tillämpning av bestämmelsen i 11 kap. 19 a § föräldrabalken.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2016:30 — En boendeförälder har inte ansetts ha ett rättsligt intresse av att få en kostnadsfördelning beträffande umgängesresor fastställd i domstol när det primära betalningsansvaret för sådana kostnader låg kvar hos umgängesföräldern.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2016:56 — Den möjlighet som en förälder har att i mål om vårdnad eller boende föra talan om underhållsbidrag åt barnet saknas i mål som enbart gäller umgänge.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2016:12 — Överförmyndarnämnden har beslutat om riktlinjer som bl.a. angett ett tak för milersättning i syfte att möjliggöra för anhöriga och vänner på längre avstånd att vara god man under förutsättning att milersättningen inte tillåts bli oskäligt hög. Fråga om överförmyndarnämnden enligt 12 kap. 16 § första stycket föräldrabalken genom egna riktlinjer har kunnat begränsa rätten för förordnade förmyndare, gode män och förvaltare till ersättningar för utgifter som varit skäligen påkallade för uppdragets fullgörande.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2015 s. 851 — Bedömning av behovet av god man för en person med nedsatt hälsotillstånd. 11 kap. 4 § föräldrabalken.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2015:60 — I mål mellan socialnämnden och barnets vårdnadshavare om överflyttning av vårdnad om barn till särskilt förordnad vårdnadshavare enligt 6 kap. 8 § föräldrabalken har den ena vårdnadshavaren framställt ett yrkande om ensam vårdnad om barnet enligt 6 kap. 5 § föräldrabalken utan att väcka talan om det. Eftersom yrkandet om ensam vårdnad ryms inom den prövning som domstolen ändå har att göra i målet har det tillåtits.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2015 s. 675 — Samtycke till assisterad befruktning.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2016:4 — Särskild anledning till adoption av 22-åring, i strid mot hennes mors samtycke, har inte ansetts finnas. Relationen har visserligen ansetts vara sådan som krävs för att adoption ska tillåtas, men det förhållandet att begäran om adoption avsett en vuxen person samt att en adoption skulle upphäva alla juridiska band med den biologiska familjen på moderns sida har ansetts tala emot adoption med sådan tyngd att tillstånd till adoption inte ska ges.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2015 s. 546 — Domstolens utredningsskyldighet i ärenden om adoption.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2015:39 — Fråga om en god man enligt föräldrabalken är fortsatt lämplig för sitt uppdrag när den enskilde gett bort egendom av betydande värde till den gode mannens barn.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2015 s. 218 — Reservforum enligt 6 kap. 17 § föräldrabalken. När foruminvändning görs och barnet har skyddade personuppgifter är Stockholms tingsrätt behörig.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2015:11 — Fråga om samtycke till föräldrar till sextonårig pojke att låta denne driva bokföringspliktig rörelse som enskild näringsidkare.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

HFD 2015 ref. 5 — Fråga om förutsättningarna för socialnämnds medgivande till läkemedelsbehandling av ett barn när den ena av barnets vårdnadshavare motsätter sig behandlingen.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2015:18 — Hyresnämndsmål. Lägenheter i fastigheter belägna på Kungsholmen och Södermalm har ansetts vara direkt jämförbara med lägenheter i fastigheter belägna i Sundbyberg.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2015:6 — Tingsrätten förordnade i dom angående barns boende att förälder med ensam vårdnad om barnen skulle underteckna en fullmakt som skulle ge den andre föräldern rätt att få information rörande barnen från förskola, dagis och skola. Fråga om förordnandet varit lagligen grundat och om det kan verkställas enligt 21 kap. föräldrabalken.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2014 s. 731 — Innebörden av domstolens utredningsskyldighet i ärenden om upphörande av förvaltarskap.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2014 s. 307 — En åttaårig pojke har sedan ettårsåldern stadigvarande vistats i ett familjehem. Eftersom det har bedömts vara uppenbart att det är bäst för barnet att de rådande förhållandena består har vårdnaden flyttats över till familjehemsföräldrarna.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

HFD 2013 ref. 73 — Ett syskonbarn har i visst fall ansetts ha insynrätt enligt 16 kap. 7 § föräldrabalken.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2013 s. 955 — När ett barn bor växelvis hos sina föräldrar ska den förälder som har ett större ekonomiskt utrymme än den andre åläggas att betala underhållsbidrag till barnet enligt 7 kap. 6 § föräldrabalken, om barnet inte får det underhåll från föräldern som det har rätt till enligt 7 kap. 1 § samma balk.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2013:54 — En tingsnotarie har inte ansetts behörig att fatta beslut i ett ärende som avsåg en vuxenadoption när ärendet visserligen inte var tvistigt men beslutet ändå gick sökanden emot.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2013 s. 685 — Rättegångsbiträde enligt 20 kap. 2 a § föräldrabalken har tillerkänts ersättning för arbete i samband med överklagande, oavsett att den person för vilken biträdet har förordnats inte har lämnat någon skriftlig fullmakt.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

MD 2013:9 — Fråga om Sulake Sverige AB:s affärsmetod att låta underåriga ingå köpeavtal på webbplatsen www.habbo.se utan förmyndares samtycke samt om användningen av vissa standardavtalsvillkor stått i strid mot lag m.m.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2013:45 — Fråga om särskilda skäl enligt 12 kap. 16 § tredje stycket föräldrabalken förelegat för att det allmänna ska stå för ersättningen till en god man.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2013:25 — Frågan om det föreligger hinder mot att en personlig assistent även utses till god man har besvarats nekande.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2013 s. 145 — En 13-årig flicka var omhändertagen för vård med stöd av lagen om vård av unga. Medan hon tillfälligt var placerad hos mamman anlade hon en omfattande brand. Placeringsbeslutet har ansetts inte i sig kunna medföra skadeståndsansvar mot dem som drabbades av branden. Däremot har socialnämndens underlåtenhet att uppfylla sin plikt att hålla uppsikt över flickan ansetts kunna medföra ett sådant ansvar. Också frågan om betydelsen för fördelningen av bevisvbördan av att socialnämnden inte på ett kontrollerbart sätt gjorde en adekvat utvärdering av faresituationen.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2013:37 — Frågan om vad ett godmanskap avseende förvaltning av egendom enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken kan omfatta.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2012 s. 1095 — Formkravet vid fastighetsköp. När ska en av såväl köpare som säljare undertecknad köpehandling anses ha getts ut så att avtalsbundenhet har uppstått? Jfr NJA 2000 s. 747 I och II.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2012 s. 933 — Ett av socialnämnden godkänt avtal om vårdnad hindrar inte att ett yrkande om vårdnaden prövas i ett mål som pågår när avtalet ingås.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2012:66 — Tingsrätten har bifallit en faderskapstalan i princip enbart på de uppgifter som modern lämnat och utan att den man mot vilken talan fördes bidragit med några uppgifter alls. Fråga har uppkommit om tingsrätten fullgjort sin utredningsskyldighet.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2012 s. 715 — Förvaltarskap enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Frågor om upphörande och rätt för förvaltare att bli entledigad.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2012:22 — Den enskildes dödsbo har i visst fall ålagts betalningsskyldighet för arvode och ersättning till den enskildes gode man trots att den enskildes inkomster under det år när uppdraget utförts inte översteg någon av de i 12 kap. 16 § tredje stycket föräldrabalken angivna beloppsgränserna.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2012 s. 169 — Ett interimistiskt beslut i ett mål om barns boende kan inte bli föremål för resning.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2012:12 — Förordnad god man för ett ensamkommande flyktingbarn har ersatts enligt en av överförmyndarnämnden fastställd schablon. Hovrätten har konstaterat att vid fastställande av arvode till god man har en kommun som utgår från en schablonersättning alltid att pröva om schablonen svarar mot ett skäligt arvode för den gode mannens ersättningsgilla arbetsinsatser.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2011:60 — Lagliga förutsättningar att besluta om inhibition av ett överklagat interimistiskt beslut om barns boende har ansetts finnas.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2011:61 — Vid beräkning av det s.k. förbehållsbeloppet enligt 12 kap. 16 § tredje stycket föräldrabalken har ansetts att det, när det gäller den enskildes förvärvsinkomster, är den taxerade förvärvsinkomsten som avses med inkomstbegreppet enligt bestämmelsen, vilket innebär att grundavdrag enligt 63 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) inte ska beaktas vid fastställandet av den enskildes inkomst.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2011:44 — Vid bestämmande av underhållsbidrag till barn har en deltidsarbetande förälder ansetts ha en verklig förvärvsförmåga motsvarande heltidsarbete.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2011 s. 507 — Svensk exekutionsbehörighet vid verkställighet av svensk dom om umgänge.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2011 s. 436 — Det krävs inte samtycke av överförmyndaren när en överenskommelse om gränsens sträckning träffas vid en fastighetsbestämning för ett omyndigt barns räkning.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2010:89 — Socialnämnd i tidigare vistelsekommun har ansetts vara behörig att väcka talan enligt 6 kap. 15 a § föräldrabalken trots att barnen vid tiden för talans väckande inte längre var bosatta inom kommunen.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2010:88 — Medförmyndare har ansetts kunna förordnas att ensam förvalta underårigs tillgångar.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2010:87 — Fråga om skälig ersättning till god man enligt lagen (2005:429) om ensamkommande barn. Då en god mans rätt till ersättning är reglerad i lag är det inte möjligt att med hänvisning till ett ingånget avtal utöka eller begränsa rätten till ersättning utöver vad som i det enskilda fallet anses skäligt. Vad som utgör skälig ersättning har bedömts utifrån uppdragets art och omfattning med utgångspunkt i att ett uppdrag som god man har ett betydande ideellt inslag.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2010 s. 461 — Tillstånd till prövning i hovrätt av mål angående adoption.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RÅ 2010 ref. 17 — Vid bedömningen av om ett nioårigt barn har rätt till personlig assistans för tillsyn och för att kunna kommunicera har något beaktansvärt föräldraansvar inte ansetts föreligga.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2010:1 — Fråga om arvode och utgiftsersättning till god man i visst fall ska betalas med den enskildes medel eller av kommunen. Särskilda skäl har ansetts föreligga att - trots att den enskildes beräknade inkomst för aktuellt år har överstigit 2,65 gånger prisbasbeloppet enligt lagen om allmän försäkring - låta betalningsansvaret falla på kommunen.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2008 s. 1190 — Överklagandeförbudet i 20 kap. 12 § tredje stycket föräldrabalken omfattar även beslut varigenom hovrätten vägrat prövningstillstånd.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2008:65 — Förbudet att överklaga en hovrätts avgörande i mål om interimistiskt förordnande enligt föräldrabalken har ansetts omfatta även beslut, varigenom prövningstillstånd har vägrats.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

MIG 2008:26 — Utlänning har inte beviljats uppehållstillstånd för att utöva umgänge med barn, eftersom det inte visats att förutsättningar föreligger för ett umgänge som inte är av begränsad omfattning och eftersom umgänge kan tillgodoses på annat sätt än genom att utlänningen beviljas uppehållstillstånd i Sverige.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2008 s. 304 — Sedan ena föräldern efter ansökan om stämning på den andra föräldern yrkat bl.a. att hon skulle tillerkännas ensam vårdnad om deras barn, yrkade andra föräldern - utan att ansöka om stämning - bl.a. att han skulle tillerkännas ensam vårdnad om barnet. Käranden återkallade därefter sin talan och yrkade att målet skulle avskrivas. Svaranden har ansetts ha rätt att trots återkallelsen få sina yrkanden prövade.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2008:33 — Frågan om en ställföreträdare - god man eller förvaltare - kan föra sin huvudmans talan som kärande i ett mål om äktenskapsskillnad har besvarats jakande.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RÅ 2007 ref. 82 — Bestämmelsen i 9 kap. 14 § sekretesslagen om sekretess hos överförmyndare eller överförmyndarnämnd har inte ansetts hindra att uppgifter om vilka personer som har förvaltare enligt föräldrabalken lämnas till ett kreditupplysningsföretag.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2007:80 — Part som i ett vårdnadsmål har förfarit på ett sådant sätt som avses i 18 kap. 3 § rättegångsbalken har i enlighet med bestämmelsen i 6 kap. 22 § andra stycket föräldrabalken ålagts betalningsansvar för del av motpartens rättshjälpskostnader.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2007:42 — Oenighet mellan föräldrar om var barnet ska gå i skola har ansetts inte utgöra skäl att upplösa den gemensamma vårdnaden.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2006 s. 672 — Fråga i vad mån en överförmyndare eller överförmyndarnämnd, som fört talan i ett mål eller ärende, har rätt att få ersättning av allmänna medel för arbete och utgifter enligt 20 kap. 7 § föräldrabalken.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2006:60 — Hinder mot överflyttning av ett barn, som olovligen bortförts från Finland till Sverige, har inte ansetts föreligga då det inte visats att det skulle föreligga en allvarlig risk för att överflyttningen skulle skada barnets hälsa eller i övrigt försätta barnet i en situation som inte är godtagbar.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2006 s. 505 — En kvinna har ansökt om att få adoptera sin makes barn. Barnet är sökandens och hennes makes genetiska barn men har fötts av en s.k. surrogatmamma. Sökandens make samtyckte i tingsrätten till adoptionen men överklagade tingsrättens beslut att meddela tillstånd till denna och återkallade därvid sitt samtycke. Fråga om återkallelsen skall medföra att adoptionsansökan avslås.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2006 s. 283 — Sammanboende mellan en man och ett barn i ca 18 månader har inte betraktats som varaktigt i den mening som krävs för att mannens arvingars rätt att föra talan om mannens faderskap till barnet skall ha fallit bort.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2008:30 — Yrkande om dröjsmålsränta på ersättning för arbete som god man och därefter förvaltare enligt föräldrabalken har ogillats.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2006 s. 26 — Gemensam vårdnad har ansetts inte vara väl förenlig med barns bästa i ett fall där modern har dömts för försök till dråp på fadern och denne har förklarat att han inte kan tänka sig att ha någon som helst direkt kontakt med modern.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2006:10 — I fall då föräldrarna efter separation har fortsatt gemensam vårdnad om sina barn, kan barnens umgänge med en av föräldrarna rättsligt regleras endast om det genom en sådan reglering också förordnas att barnen skall bo tillsammans med den andra föräldern.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2005:41 — God man har inte för sin huvudmans räkning ansetts att med giltig verkan kunna godkänna testamente.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2005:38 — Riskbedömning i vårdnadsmål, där påstående om våld förekommit, och fråga huruvida tillräckliga skäl förelegat att frångå parts medgivande beträffande umgänge, då medgivandet inte ansetts vara till barnets bästa.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2004:69 — Svaranden i ett mål om bl.a. barns boende har framställt ett yrkande gentemot käranden om ensam vårdnad. Hinder har inte ansetts föreligga i målet att få förälders vårdnadsyrkande prövat vid tingsrätten trots att talan inte väckts genom stämning.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

KST mål nr 7086-03 — Uppgifter om barns adress har bedömts kunna lämnas ut till barnens vårdnadshavare, trots att uppgifterna var försedda med markering för särskild sekretessprövning hos Skatteverket.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

KST mål nr 5490-03 — Uppgifter om barns adress har bedömts kunna lämnas ut till barnens vårdnadshavare, trots att uppgifterna var försedda med markering för särskild sekretessprövning hos Skatteverket.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2003 s. 372 — Fråga huruvida umgänge skall vägras med hänsyn till risk för att barnet far illa. 6 kap. 2 a § andra stycket föräldrabalken.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2003:18 — Tillstånd till adoption av vuxen har nekats med hänsyn till familjeförhållandena.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2003:32 — Underhållsskyldig förälder har inte ansetts berättigad till s.k. umgängesavdrag enligt 7 kap. 4 § första stycket föräldrabalken under tid då barnet vistats hos förälderns släktingar.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2003 s. 22 — Sedan faderskapstalan ogillats efter resning, där barnet efter uppnådd myndighetsålder fört sin egen talan i resningsärendet, har med analog tillämpning av 3 kap. 11 § och 12 § tredje stycket föräldrabalken resningssökandens yrkande om ersättning för rättegångskostnad i Högsta domstolen lämnats utan bifall.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2002 s. 471 — Fråga i mål om underhållsskyldighet om förälder som företräder barnet kan åläggas att ersätta motpartens rättshjälpskostnader.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2002 s. 425 — Makarna har fått tillstånd att adoptera en femtiotvåårig kvinna. Särskild anledning till adoptionen har ansetts föreligga med hänsyn bl.a. till att kvinnan var hustruns biologiska dotter.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RÅ 2002 ref. 69 — Socialnämnd har ålagts att ersätta motparts rättegångskostnader i ett mål enligt lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn men inte det familjehem som också varit tappande part.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2002 s. 390 — Internationella rättsförhållanden. Fråga om svensk domsrätt i mål angående vårdnaden om barn som olovligen förts till Sverige.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RÅ 2002 ref. 1 — Vid prövning av fråga om överflyttning enligt Haagkonventionen av en tolvårig pojke som olovligen kvarhålls i Sverige skall hänsyn tas till barnets uttalade vilja att stanna här. Omständigheterna har emellertid varit sådana att barnets viljeyttring inte ansetts utgöra ett så övervägt och välgrundat ställningstagande att den kunnat tillmätas avgörande betydelse. Tillämpning av 12 § punkt 3 lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2001:50 — En socialnämnds yrkande om överflyttning av vårdnaden till en särskilt förordnad vårdnadshavare enligt 6 kap. 7 § föräldrabalken har bifallits trots att den av socialnämnden föreslagna vårdnadshavaren inte skall bo tillsammans med barnen.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2001:41 — Regleringen i 6 kap. 15 § föräldrabalken om fördelning av kostnadsansvaret för umgängesresor har ansetts avse endast själva resekostnaderna.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2000:99 — Vårdnadshavare har ansetts äga rätt att påkalla ändring i vad domstol beslutat i fråga om umgängesrätt med barn.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 2000 s. 345 — Vårdnad om barn har anförtrotts åt endast en av föräldrarna, eftersom det råder en så svår och djup konflikt mellan föräldrarna att det är omöjligt för dem att samarbeta i frågor som rör barnen. (Jfr NJA 1999 s. 451).

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RÅ 2000 ref. 30 — En tingsrätt har bestämt att en förälder har rätt till umgänge med sina barn under vartannat veckoslut utan att precisera om umgänget skall utövas vid veckoslut under jämna eller udda kalenderveckor. Fråga om det är möjligt att enligt bestämmelserna i 21 kap. föräldrabalken förordna om verkställighet av tingsrättens avgörande.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2000:16 — Fråga om kostnadsfördelning vid s.k. umgängesresor (6 kap. 15 b § föräldrabalken). Även fråga om plats för hämtning och lämnande av barnet vid umgängestillfällena.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1999 s. 691 — Fråga om omfattningen av godmanskap enligt 11 kap 4 § föräldrabalken

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 2000:55 — En man har, trots att denne inte personligen har hörts i målet och att uppgifterna om dennes identitet inte varit fullständiga, förklarats vara far till ett barn.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1999 s. 598 — Efter resning i mål om faderskap, vari samlag mellan modern och den utpekade fadern ej ansetts utrett, har efter återupptagande av målet rättsgenetisk utredning, som gjorts med DNA-teknik på barnet och en manlig släkting till den utpekade fadern, resulterat i sådana värden att det, i betraktande av att ingen släkting på fädernet till den utpekade fadern skulle kunna vara far till barnet, kunde hållas för visst att den utpekade är far till barnet.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 1999:76 — I mål om vårdnad har tingsrättens ordförande hållit förhör med barnet i anslutning till en muntlig förberedelse i målet. Förhöret protokollfördes. Rättegångsfel har ansetts begånget då tingsrätten vid målets avgörande vid huvudförhandling med åsidosättande av omedelbarhetsprincipen grundat sin bedömning och dom på vad som uppgivits vid förhöret med barnet. Målet återförvisades till tingsrätten.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1999 s. 451 — Gemensam vårdnad har ansetts vara till barnets bästa när inte särskilda skäl talar däremot. 6 kap 2 a och 5 §§ FB.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 1999:100 — Gemensam vårdnad har ansetts olämplig med hänsyn till den långvariga och vid prövningen av tvisten alltjämt bestående konflikten mellan barnens föräldrar samt till avsaknaden hos föräldrarna av en vilja till samförstånd.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RÅ 1999 ref. 38 — God man som förordnats enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken för att bevaka huvudmannens rätt och förvalta hans egendom har ansetts ha rätt att med stöd av 14 kap. 4 § sekretesslagen få ut kopior av huvudmannens deklarationer, då huvudmannen inte ansetts kunna själv begära att få del av sina deklarationer eller efterge den sekretess som gäller för handlingarna enligt 9 kap.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1999 s. 166 — Internationella rättsförhållanden. Fråga om svensk domsrätt i mål avseende vårdnaden om barn.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1999 s. 159 — Förbudet enligt 15 kap. 6 § föräldrabalken för en förmyndare, god man eller förvaltare att för den enskildes räkning avstå från arv eller testamente har ansetts analogt tillämpligt på avstående från förvärv genom förmånstagarförordnande vid försäkring

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 1999:50 — Fråga om talan angående vårdnad avseende barn med olika hemvist kunde handläggas vid samma tingsrätt.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 1999:30 — 6 kap. 15 b § föräldrabalken har ansetts tillämplig vid prövning av om en vårdnadshavare är skyldig att skjutsa sonen till den andra föräldern vid umgänge. När avståndet mellan bostadsort och umgängesort har underskridit tio mil har vårdnadshavaren inte ansetts skyldig att bidra till kostnaderna genom att svara för resorna.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 1999:74 — Vårdnaden om 10-årig flicka, som de senaste fyra åren bott hos modern och haft endast sporadisk kontakt med fadern, har - på grund av att modern har saboterat flickans umgänge med fadern - flyttats över från modern till fadern.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 1998:81 — Svensk domstol har ansetts behörig att pröva mål om vårdnad oaktat barnet och vårdnadshavaren saknat anknytning till Sverige.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1998 s. 742 — Särregleringen om rättegångskostnadernas fördelning i mål om underhåll till barn för fall då barnet förlorar målet är tillämplig även när barnets talan avskrivs efter återkallelse. 7 kap 19 § FB.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 1999:13 — Hovrätten har dömt till gemensam vårdnad mot den ena partens vilja med stöd av 6 kap. 5 § föräldrabalken i dess lydelse efter den 1 oktober 1998.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 1998:99 — Käranden i vårdnadsmål har återkallat sin talan. Fråga om särskilda skäl förelegat att förplikta käranden att ersätta motpartens rättshjälpskostnader. Tillika fråga om ombuds skyldighet att solidariskt med parten utge sådan ersättning.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1998 s. 675 — Fråga i mål om vårdnad om barn vilken betydelse som skall tillmätas det förhållandet att modern hindrat fadern från att utöva honom av domstol medgiven umgängesrätt. 6 kap 2 a § FB.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 1998:85 — Gemensam vårdnad trots att en av föräldrarna motsatt sig detta. Även frågor om boende och umgänge.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 1999:6 — När en tingsrätt skall avgöra om en tvist angående vårdnad om barn är väckt vid rätt domstol är 10 kap. 18 § rättegångsbalken tillämplig.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1998 s. 581 — Ansökan om adoption har lämnats utan vidare åtgärd i ett fall då sökanden avlidit innan rätten tagit ställning till ansökan.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1998 s. 267 — En förälder som inte är vårdnadshavare men som har sina barn hos sig under drygt en tredjedel av tiden har ansetts inte bo varaktigt tillsammans med barnen och därför vara skyldig att betala underhållsbidrag till barnen. Bidragen har bestämts med beaktande av umgängets omfattning. 7 kap 2 och 4 §§ FB.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1998 s. 184 — I mål om faderskap har samlag mellan modern och svaranden under konceptionstiden inte ansetts utrett genom den muntliga bevisningen. Den rättsgenetiska utredningen som har gjorts med DNA-teknik har emellertid resulterat i sådana värden att det är i det närmaste uteslutet att någon annan än svaranden skulle kunna vara far till barnet. Med hänsyn härtill och då någon omständighet som ändå skulle kunna dra faderskapet i tvivelsmål inte påvisats har HD funnit utrett att svaranden är far till barnet.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1998 s. 128 — Socialnämnd har med hänsyn till sin skyldighet att verka i angelägenhet rörande fastställande av faderskap ansetts ha behörighet att för barnets räkning ansöka om rättshjälp. Rättshjälpen i sådan angelägenhet har ansetts omfatta även frågan om underhåll. I fall där såväl socialnämnden som barnets mor såsom ställföreträdare för barnet för talan men med oförenligt innehåll har barnets behov av biträde tillgodosetts genom att två rättshjälpsbiträden förordnats.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 1998:2 — Vid valet av vårdnadshavare för ett elvaårigt barn har hänsyn tagits till barnets bestämda vilja.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 1998:103 — Faderskap vid insemination. Kan insemination jämställas med samlag vid tillämpning av 1 kap. 5 § föräldrabalken?

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RÅ 1997 ref. 79 — Hemmaboende ungdomar har ansetts berättigade till bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen (1980:620) till eget boende först om bostadsbytet varit nödvändigt för att tillförsäkra dem en skälig levnadsnivå. (I-III.)

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 1998:59 — Ansökan om adoption av tioårig flicka som levde med sina biologiska föräldrar i Bangladesh och som skulle adopteras i Sverige av moderns syster och hennes make, har lämnats utan bifall.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RÅ 1997 ref. 58 — Åtgärd enligt 21 kap. 7 § föräldrabalken i form av föreläggande vid vite att överlämna barn till vårdnadshavare har ansetts kunna beslutas utan hinder av att den mot vilken föreläggandet riktas bor utomlands. Plenimål.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1997 s. 764 — Sedan i ett faderskapsmål TR:n på talan av barnet med socialnämnden som ställföreträdare förklarat en man vara dess fader, har barnet med modern som ställföreträdare överklagat domen och yrkat att förklaringen upphävs. Denna talan har ansetts skola upptas till prövning.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 1997:102 — Tillstånd till adoption har ansetts böra medges med hänsyn till familjeförhållandena.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1997 s. 645 — En dom, varigenom en man förklarats ej vara far till ett barn som fötts i hans äktenskap, har inte ansetts böra medföra att ett tidigare arvskifte efter mannen, i vilket barnet deltagit som mannens bröstarvinge, skall förklaras ogiltigt.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 1998:6 — Processbehörighet i utsökningsförfarandet när part visats vara psykiskt sjuk.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1997 s. 577 — Sedan en HovR i dom bestämt att vad HovR:n förordnat i vårdnadsfråga skulle gälla för tiden till dess domen vunnit laga kraft, har yrkande om inhibition prövats i HD.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 1997:35 — Överförmyndare har ansetts behörig att föra talan hos tingsrätt om utdömande av vite m.m. enligt 16 kap. 13 § föräldrabalken. Tingsrättens beslut varigenom vitet utdömts och nytt, förhöjt vite utsatts har emellertid undanröjts och målet återförvisats till tingsrätten då tingsrätten tillämpat felaktiga handläggningsregler.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 1997:115 — Under moders förmyndarförvaltning har av underårigas medel periodvis förbrukats förhållandevis stora belopp för kläder, rekreation m.m. Ej skäl för föreskrifter enligt 13 kap. 19 § föräldrabalken.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 1997:59 — Beslut om umgängesrätt upphävt då umgängesrättshavaren inte utnyttjat sina umgängestillfällen.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1997 s. 35 — TR har i samband med dom om umgängesrätt lämnat parts yrkande om vitesföreläggande enligt 6 kap 21 § 1 st FB utan bifall. Parten har ansetts ha rätt att överklaga i frågan om vitesföreläggande utan att överklaga domen i övrigt.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 1997:21 — Barn har rätt att föra talan om att lämnad faderskapsbekräftelse saknar verkan mot den som lämnat sådan bekräftelse.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 1997:32 — En ensamstående man har ansökt om adoption av en ung man, flykting från Bangladesh. Det personliga förhållandet har - särskilt med beaktande av den begränsade tid det varat - inte ansetts vara sådant att det utgör särskild anledning att medge adoption.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 1997:6 — Avtal om underhållsbidrag till barn har träffats med hjälp av en kommuns familjerättssektion. De beräkningar angående parternas ekonomiska förhållanden som lagts till grund för avtalet har inte upprättats i enlighet med domstolspraxis. Skäl för jämkning av avtalet har ansetts föreligga.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1996 s. 657 — Bestämmelserna i föräldrabalken om domstolens sammansättning (20 kap 1 §) och om förordnande av god man (20 kap 2 §) har ansetts tillämpliga när barn för sk positiv bördstalan.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 1997:20 — Särskild anledning till adoption av en 21-åring i strid mot hennes moders samtycke har ansetts föreligga, huvudsakligen på grund av 21-åringens behov av stöd och den speciella relation som utvecklats mellan henne och sökandena.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1996 s. 441 — Förbudet i 20 kap 12 § 1 st FB att överklaga HovR:s dom eller slutliga beslut i mål om underhåll har ansetts omfatta även beslut om upphörande av allmän rättshjälp och därav föranlett beslut om återbetalningsskyldighet gentemot staten. HovR:n har inte ansetts kunna lämna partiellt tillstånd till överklagande.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 1996:50 — Adoption av barn under 18 år vars moder avlidit och vars fader är utan del i vårdnaden men för vilken särskilt förordnad vårdnadshavare saknas har ansetts kunna ske utan sådant samtycke som avses i 4 kap. 5 a § föräldrabalken.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RÅ 1996 ref. 52 — Förutsättningar för överflyttning av barn enligt 11 och 12 §§ lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn. Fråga, vid bedömningen av om kvarhållandet av ett barn varit olovligt, var barnet hade hemvist vid tiden för kvarhållandet.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1996 s. 134 — Fråga vid bestämmande av underhållsbidrag till barn om vilken hänsyn som skall tas till barnets egna tillgångar. 7 kap 1 § 1 st FB.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 1996:8 — Vid bestämmande av underhållsskyldigs bidragsförmåga har vid beräkningen av hans månadsinkomst avdrag medgivits för kostnader för bilresor till och från arbetsplatsen utan iakttagande av gällande avdragsbegränsningar för sådana kostnader vid inkomsttaxeringen.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1995 s. 770 — Internationella rättsförhållanden. Fråga om svensk domsrätt vid prövning av gemensam ansökan om att vårdnad om barn skall vara gemensam.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1995 s. 727 — Fråga huruvida umgänge skall vägras med hänsyn till risk för att barnet blir olovligen bortfört. 6 kap 15 § 4 st FB.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RÅ 1995 ref. 74 — När föräldrar haft gemensam vårdnad om ett barn har den ene av föräldrarna inte utan den andres samtycke ansetts ha rätt att överklaga skattemyndighetens beslut om barnets folkbokföring.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RÅ 1995 ref. 99 — Förutsättningar för överflyttning av barn enligt 11 och 12 §§ lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn. Fråga, vid bedömningen av om bortförandet av ett barn varit olovligt, var barnet hade hemvist vid tiden för bortförandet.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RÅ 1995 ref. 79 — Den ene av två makar med minderåriga barn ansökte om bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen för sig och barnen. Biståndet har vägrats med hänvisning till att andre maken inte hade stått till arbetsmarknadens förfogande och därigenom hade underlåtit att försöka fullgöra sin underhållsskyldighet mot familjen.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 1995:86 — Sedan tingsrätt i dom tillerkänt modern ensam vårdnad om barnet men inte meddelat något förordnande om vårdnaden för tiden till dess att domen vunnit laga kraft, har modern överklagat domen med yrkande endast att hovrätten tillerkänner henne jämväl interimistisk vårdnad om barnet. Hovrätten har avvisat överklagandet.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 1995:85 — Bestämmelsen i 3 kap. 5 § föräldrabalken har ansetts utgöra hinder för en man, som påstår sig vara far till ett barn, att väcka talan om fastställande av faderskap. Denna bestämmelse har inte ansetts uppenbart stå i strid med artikel 8 i Europakonventionen.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1995 s. 398 — Vid valet av vårdnadshavare för ett 13-årigt barn har hänsyn tagits till barnets bestämda vilja.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1995 s. 336 — Fullföljdsförbudet i 20 kap 12 § 1 st FB har ansetts omfatta även beslut om ogillande av yrkande om avvisning på grund av rättegångshinder.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1995 s. 297 — Fråga, vid bestämmande av underhållsbidrag till barn, i vad mån inkomstbortfall för en vårdnadshavare, som har blivit tvungen att avstå från förvärvsarbete för att ta hand om barnet, bör räknas in i det kostnadsbelopp som skall anses svara mot barnets behov. Dessutom fråga om s k standardtillägg.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1995 s. 290 — Förtidspensionerad underhållsskyldig förälder har även med beaktande av att barntillägg utgår ansetts sakna förmåga utge underhållsbidrag till sitt barn.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1995 s. 241 — Internationella rättsförhållanden. Fråga om svensk domsrätt i mål angående vårdnad om barn.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 1995:84 — Underhållsskyldig, som genom lagakraftvunnen dom nekats jämkning av honom åvilande skyldighet att bidra till barns underhåll, väcker ny talan om jämkning under åberopande av dels omständigheter som prövats eller kunnat prövas i det tidigare målet, dels viss annan omständighet. Käranden har ansetts vara obetagen att med åberopande av sist nämnda omständighet föra en ny process om jämkning av den ursprungliga domen beträffande hans underhållsskyldighet.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 1995:15 — Fråga om kravet på utredning när överförmyndarens tillstånd begärs till fastighetsförvärv och framställningen inte avser viss bestämd fastighet. Tillika fråga om vem som är behörig att göra en sådan framställning.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1994 s. 631 — Fråga huruvida en underhållsskyldig, som begärt jämkning av underhållet med hänsyn till ändrade förhållanden, kunnat förutse dessa förhållanden när underhållsbidraget bestämdes och därmed inte har rätt till jämkning. 7 kap 10 § FB.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 1994:87 — Genom lagakraftvunnen dom har den tilltalade, för vilken förordnats förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken, ådömts ansvar för bedrägligt beteende och förpliktats att utge skadestånd. Förvaltaren har ansetts sakna behörighet att ansöka om återställande av försutten tid att överklaga domen.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RÅ 1994 ref. 61 — Adertonårig arbetslös son har, trots att föräldrarnas underhållsskyldighet mot honom upphört, inte ansetts berättigad till bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen till del av familjens boendekostnad under tid han efter avslutad skolgång bodde kvar i föräldrahemmet.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 1995:9 — I mål där målsägandens vårdnadshavare var gift med den tilltalade har det ansetts erforderligt att förordna god man för att underteckna fullmakt för målsägandebiträdet.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1994 s. 128 — Båda föräldrarna kan påkalla ändring i vad domstol beslutat om umgängesrätt med barn.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1994 s. 118 — Fullföljdsförbudet i 20 kap 12 § 1 st FB har ansetts omfatta även beslut av HovR enligt 7 kap 19 § FB att en förälder i stället för barnet skall ersätta motpartens rättshjälpskostnader.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1994 s. 61 — En man, som under flera år varit sammanboende med en kvinna, ådrog sig en svår hjärnskada vid en olycka och har sedan olyckstillfället inte bott i det gemensamma hemmet. Fråga, i mål om förordnande av bodelningsförrättare på ansökan av god man, om samboförhållandet kan anses ha upphört.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 1994:39 — Adoptionsansökan beträffande barn från Somalia har avvisats eftersom ansökan var så bristfällig att den inte kunde läggas till grund för en saklig prövning i ärendet.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1994 s. 42 — Resning har beviljats i faderskapsmål där HovR:n meddelat dom utan delgivning av vadeinlagan med motparter och utan huvudförhandling, trots att villkoren i 50 kap 8 § 2 st RB inte var uppfyllda. Av barnet anhängiggjord talan i resningsärendet har ansetts kunna fullföljas av barnets dödsbo.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 1994:71 — Mål om faderskap mellan barnet och två män avskrevs. Vid tillämpning av 18 kap. 13 § rättegångsbalken fördes kostnaderna för blodundersökning med hälften på barnet och en fjärdedel på vardera mannen.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1993 s. 751 — Genom dom av TR har fadern till ett barn tillerkänts visst umgänge med barnet. Vad TR:n förordnat skulle gälla även interimistiskt. Efter fullföljd av fadern med yrkande om umgänge i vidare omfattning än vad TR:n medgivit har modern till barnet som vadesvarande yrkat att HovR:n interimistiskt beslutar att umgänget upphör. Grundsatsen om reformatio in pejus har ansetts ej hindra att HovR:n prövar moderns yrkande.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 1993:155 — Dom på underhållsbidrag har grundats på medgivande av en underhållsskyldig med låg förvärvsinkomst. I mål om jämkning av bidraget har hovrätten, med godtagande av påståendet att den underhållsskyldige vid tiden för domen räknade med att skaffa sig erforderliga inkomster för betalning av bidraget, funnit att bidragsbeloppet skall anses bestämt med hänsyn till den underhållsskyldiges förvärvsförmåga och inte till hans faktiska ekonomiska förhållanden vid tiden för domen.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1993 s. 666 — Fråga om överflyttning av vårdnad av ett fjortonårigt barn, som sedan späd ålder vistats i ett familjehem. 6 kap 8 § FB. Hinder har inte ansetts föreligga i målet att få förälders umgängesrätt prövad oaktat talan ej väckts genom stämning.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1993 s. 549 — Vid bestämmande av underhållsbidrag till barn har hänsyn tagits till en skuld som den bidragsskyldige ådragit sig vid avyttringen av familjens gemensamma villafastighet.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 1994:3 — Sedan tingsrätten på talan av fadern överflyttat vårdnaden om en son till honom har hovrätten ändrat tingsrättens dom och låtit modern behålla vårdnaden, trots att hon bedömts ha haft ett större ansvar för att umgänget mellan far och son inte genomförts så som bort ske.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1993 s. 401 — I mål om underhållsbidrag till barn har den bidragsskyldige begärt att bidragen skall bestämmas med beaktande av att barnen tidvis vistas hos honom. Fråga om förutsättningar härför föreligger.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1993 s. 389 — Part har i enlighet med fullföljdsförbudet i 20 kap 12 § FB ansetts inte få överklaga HovR:s dom beträffande bl a underhållsbidrag, oaktat parten fört talan även mot ett i domen intaget beslut om ersättning till rättshjälpsbiträde.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1993 s. 226 — Resning har ansetts kunna meddelas beträffande dom angående vårdnaden om barn, men rätten till omprövning av vårdnadsfrågan efter ny talan inverkar på möjligheten att erhålla resning.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1993 s. 124 — Omyndiga, som förvärvat fast egendom genom gåva från sin förmyndare, har, eftersom denne var i ond tro beträffande sin äganderätt, ansetts inte ha gjort ett godtrosförvärv enligt 18 kap 1 § JB.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1993 s. 109 — Fråga om muntlig förhandling i domstolsärende angående förordnande av god man.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 1993:35 — Fråga om tingsrättens utredningsskyldighet i mål angående bl.a. byte av förvaltare enligt föräldrabalken.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1993 s. 65 — Internationella rättsförhållanden. Fråga om svenskdomsrätt i mål angående vårdnad om barn. Frågan om svensk domsrätt har ansetts skola prövas ex officio.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 1993:64 — Barn, som står under föräldrarnas gemensamma vårdnad och är folkbokfört hos modern, har yrkat underhållsbidrag av sin far. Barnet har vistats hos denne i så stor omfattning att barnet ansetts ha bott varaktigt inte endast hos modern utan även hos fadern. Talan om underhållsbidrag har ogillats.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1993 s. 3 — När omyndig ägt en andel i fast egendom, och förmyndaren begärt försäljning av den fasta egendomen enligt lagen (1904:48 s 1) om samäganderätt, har samtycke av överförmyndaren ansetts erforderligt.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1992 s. 863 — Frågor om förordnande av förvaltare enligt 11 kap 7 § föräldrabalken (I) resp upphörande av förvaltarskap (II).

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

RH 1993:9 — Uppdrag för av tingsrätt förordnad jurist som god man har ansetts vara ett utflöde av näringsverksamhet för vilken skattskyldighet för mervärdeskatt förelåg. På grund härav skall utöver arvode för uppdraget även ersättning för mervärdeskatt utgå.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1992 s. 666 — Fråga i mål om vårdnad om barn vilken betydelse som skall tillmätas det förhållandet att modern hindrat fadern från att utöva honom av domstol medgiven umgängesrätt. 6 kap 6 a § FB.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1992 s. 630 — Fråga om förening av mål enligt 14 kap 7 a § RB.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1992 s. 550 — Fråga i mål om underhållsbidrag till barn om en förälder underlåtit att göra vad som rimligen kunnat krävas för att skaffa sig arbete, så att hans förvärvsförmåga skall anses vara större än som motsvarar hans faktiska ekonomiska förhållanden.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1992 s. 278 — Fråga om omfattningen av överklagandeförbuden i 18 kap. 4 § första st. äktenskapsbalken och 20 kap. 12 § första st. föräldrabalken.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1992 s. 256 — A, som avbrutit sin skolgång innan hon fyllt 18 år, fick innan hon fyllde 19 år besked om att hon antagits till en kompletteringskurs, som hon därefter påbörjade sedan hon fyllt 19 år. Skolgången har inte ansetts återupptagen före 19-årsdagen. 7 kap 1 § 2 st FB.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1992 s. 93 — Sedan en treårig pojke, medan han stått under föräldrarnas gemensamma vårdnad, av fadern egenmäktigt förts ur landet och placerats hos dennes föräldrar i Tunisien, har pojken hållits kvar där under närmare tio år. Fråga i mål om äktenskapsskillnad vilken av föräldrarna som skall tillerkännas vårdnaden om sonen. Tillika fråga om faderns rätt till umgänge med ett yngre barn, om vilket modern tillerkänts vårdnaden. Fråga också om val av tillämplig lag.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1991 s. 733 — Fråga om avvisning på grund av fullföljdsförbudet i 20 kap 12 § 3 st andra meningen FB.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1991 s. 545 — Fråga om vilka krav som i visst fall bör ställas på förvaltare som avses 11 kap 7 § FB.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1991 s. 503 — Fråga om underhållsbidrag till barn för förfluten tid.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1991 s. 370 — Fråga om beviskrav i mål om underhållsbidrag till barn.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1991 s. 316 — Fråga huruvida förutsättning föreligger för tillämpning av de särskilda bestämmelserna i 7 kap 19 § FB om fördelning av rättegångskostnaderna i mål om underhåll till barn.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1991 s. 194 — Makars ansökan om adoption av hustruns tjugotvååriga systerdotter från Sri Lanka har med hänsyn till vad som framkommit rörande det nära personliga förhållandet mellan den senare och sökandena bifallits.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1991 s. 40 — Underhållsskyldighet till barn har fastställts med hänsyn till den underhållsskyldiges verkliga förvärvsförmåga, med bortseende från aktuell, lägre inkomst. Den bidragsskyldige, som haft osedvanligt låg bostadskostnad, har ansetts böra få för boendet förbehålla sig ett högre belopp motsvarande den genomsnittliga bostadskostnaden enligt socialstyrelsens anvisningar.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1991 s. 21 — Två makar har ansökt om adoption av mannens brorson. Hustrun är under 25 år och fråga har därför uppkommit huruvida kravet enligt 4 kap 1 § FB för adoption är uppfyllt.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1990 s. 697 — Fråga om befrielse från underhållsskyldighet med anledning av den underhållsskyldiges föräldraledighet.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1990 s. 533 — Fråga vid tillämpning av lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället, om arrendeavtalet avsåg ett s k gårdsarrende. Vidare fråga om omfattningen av inskrivningsmyndighetens prövning. Slutligen fråga huruvida arrendeupplåtelsen krävde överförmyndarens samtycke.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1990 s. 457 — När rätten med stöd av 7 kap 19 § 2 st andra meningen FB har ålagt en förälder betalningsskyldighet för rättegångskostnader i stället för barnet, är det bara föräldern som är behörig att överklaga rättens beslut i den delen,

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1990 s. 495 — Makar har efter äktenskapsskillnad gemensam vårdnad om sina två barn, som varaktigt bor hos fadern i den tidigare familjebostaden. För att i bostaden kunna tillbringa två dagar i veckan tillsammans med barnen, som är åtta och elva år, har modern haft en deltidsanställning. Det har ansetts att hon inte har haft ekonomisk förmåga att betala underhållsbidrag för barnen, trots att hon skulle ha haft en sådan förmåga om hon utnyttjat möjlighet till anställning på heltid. 7 kap 1 § 1 st FB.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1990 s. 219 — Föreskrifter, som meddelas av domstol i beslut i umgängesfråga, kan i undantagsfall innefatta angivande av på vilken plats umgänget skall påbörjas och avslutas samt hur umgängeskostnaderna skall fördelas mellan vårdnadshavaren och den med vilken barnet har rätt till umgänge.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1990 s. 201 — Fråga i mål om underhållsbidrag till barn om betydelsen av att den underhållsskyldiges arbetsinkomst nedgått till följd av studier och av att hans bostadskostnad var onormalt hög.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1990 s. 205 — Fråga i mål om underhållsbidrag till barn om betydelsen av att den underhållsskyldiges arbetsinkomst understeg genomsnittslönen inom hans yrke.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1990 s. 49 — Barn, som slutfört utbildning på en linje i gymnasieskola, har ansetts berättigat till underhållsbidrag för tid då barnet, efter fyllda 18 år, bedrivit ytterligare studier i gymnasieskolan (I-III). 7 kap 1 § 2 st FB.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1989 s. 700 — Sedan TR i mål om underhållsbidrag till barn förpliktat mannen att mot hans bestridande betala ett visst belopp, vilket var lägre än vad som yrkats, överklagade båda parterna domen och vidhöll i HovR:n sina ståndpunkter från TR:n. Då HovR:n fastställde TR:ns dom ansågs parterna i HovR:n ha ömsom vunnit och förlorat i samma mån som vid TR:n, och modern förpliktades betala mannens rättegångskostnader i HovR:n med samma fördelning som vid TR:n. Tillika fråga om sådana särskilda skäl som avses i 7 kap 19 § 2 st FB för förordnande att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad förelåg.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1989 s. 401 — Fråga huruvida särskild anledning till adoption fanns beträffande ej minderårig person, som inte uppfostrats av sökande. 4 kap 6 § 1 st FB. (I och II).

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1989 s. 335 — Fråga i mål om vårdnad om barn vilken betydelse som skall tillmätas det förhållandet att modern, i strid med överenskommelser och domstols avgörande hindrat fadern från att utöva vårdnad och umgänge.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1989 s. 67 — En ensamstående man har ansökt om adoption av en ung man från Gambia. Med hänsyn till risken för missbruk av adoptionsinstitutet i fall av denna karaktär har stränga krav ansetts böra ställas upp för att ett personligt förhållande skall anses sådant att det enligt 4 kap 6 § 1 st FB kan utgöra särskild anledning att medge adoption. I förevarande fall har dessa krav ansetts uppfyllda.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1989 s. 19 — Genom lagakraftägande dom har förklarats att en man ej är far till ett barn, som fötts i mannens äktenskap med barnets mor. Fråga om socialnämnd kan som ställföreträdare för barnet ansöka om resning i målet.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1988 s. 559 — Umgänge med barn; särskilt fråga om vardagsumgänge. 6 kap 15 § FB.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1988 s. 525 — Mannens arvingar har ansetts äga möjlighet att väcka talan om ogiltigförklaring enligt 1 kap 4 § sista stycket FB av faderskapserkännande. Talerätten har ansetts begränsad på samma sätt som arvingars rätt enligt 3 kap 1 § 2 st FB att väcka talan om hävande av faderskapspresumtion.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1988 s. 491 — Fråga om återbetalning av socialnämnds kostnad för blodundersökning som, före talans väckande i faderskapsmål, på nämndens anmodan företagits på föräldrarna till den påstådde fadern vilken avlidit.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1988 s. 429 — Resning har ansetts kunna meddelas beträffande interimistiskt beslut om överflyttande av vårdnad om barn.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1988 s. 205 — Försäkringskassa har inte ansetts ha rätt att avräkna en underhållsskyldigs löpande betalning av bidrag på en tvistig fordran mot honom avseende underhållsbidrag för förfluten tid.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1988 s. 146 — Fråga om tillämpning av 6 § namnlagen. - I sådant ärende har bestämmelserna om rättegångskostnader i 6 kap 22 § FB ansetts analogiskt tillämpliga.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1988 s. 134 — Sedan avtal här i landet träffats om underhåll till barn, har svensk domstol ansetts behörig att upptaga en av den underhållsskyldige - som har hemvist här - väckt talan om jämkning av avtalet, trots att den underhållsberättigade numera har hemvist utomlands.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1987 s. 628 — Ansökan av en man om att få till adoptivbarn anta sin hustrus barn i tidigare äktenskap har med hänsyn till omständigheterna bifallits, trots att barnets fader motsatt sig adoptionen.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1987 s. 602 — En vadesvarande i vårdnadsmål yrkade att vadekäranden skulle föreläggas vite enligt 6 kap 21 § FB. HovR:n har ansetts utan hinder av grundsatsen om förbud mot reformatio in pejus äga uppta yrkandet till prövning.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1987 s. 569 — Fråga, vid beräkning av förbehållsbelopp för bostad enligt 7 kap 3 § 2 st FB, om tillgodoräknande av den faktiska bostadskostnaden.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1987 s. 116 — Ansökan av en man om att få till adoptivbarn anta sin hustrus barn med en annan man har med hänsyn till omständigheterna bifallits, trots att den andre mannen motsatt sig adoptionen.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1987 s. 48 — Fråga om HovR:s tillämpning av bestämmelserna i 6 kap 18 § FB i fall då betydande ändringar skett i de förhållanden som förelåg när socialnämnden yttrade sig till TR:n i mål angående vårdnad.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1986 s. 604 — En äldre barnlös man, som ville lämna sin egendom åt en vuxen systerson, ansökte om tillstånd till adoption av systersonen. Tillstånd har inte lämnats, eftersom det av förebragt utredning inte framgick att ansökan hade skett i syfte att befästa ett nära personligt förhållande mellan sökanden och systersonen. 4 kap 6 § 1 st FB.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1986 s. 338 — Sedan HovR:n i ett mål om vårdnad om barn interimistiskt beslutat anförtro fadern vårdnaden reser modern, som är ungersk medborgare, med barnet till Ungern för att stanna där. När HD drygt två år senare avgör målet befinnes, att barnet funnit sig väl tillrätta i Ungern och att fadern vid flera besök där fått träffa barnet endast i närvaro av andra personer. Fråga om betydelsen av angivna förhållanden vid avgörandet av vårdnadstvisten.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1986 s. 345 — A gick när han fyllde 18 år andra årskursen vid en gymnasieskola i Sverige men avbröt efter vårterminens slut skolgången för studier vid en s k High School i USA. Efter det han fyllt 19 år återupptog han och avslutade skolgången vid gymnasieskolan. Fråga hur bestämmelserna om föräldrars underhållsskyldighet i 7 kap 1 § 2 st FB skall tillämpas i fråga om dels studietiden i USA, dels tiden för den fortsatta grundutbildningen i Sverige.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1986 s. 140 — Förbuden i 15 kap 32 § GB och 20 kap 12 § FB att fullfölja talan mot HovR:s beslut avseende bl a interimistiskt förordnande om underhåll till make och barn har ansetts inte omfatta beslut varigenom HovR i anslutning till sådant beslut har jämkat maximibeloppet för parts rättshjälpsavgift och tilläggsavgift. Vid talan mot beslut om sådan jämkning har part ansetts också äga påkalla omprövning av beslut, varigenom HovR:n med utgångspunkt i jämkningsbeslutet har bestämt rättshjälpsavgift och eventuell tilläggsavgift för parten. - Tillika spörsmål om beräkning av rättshjälpsavgift och tilläggsavgift.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1985 s. 781 — Fråga om s k standardtillägg vid beräkning av underhållsbidrag till barn. 7 kap 1 § FB.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1985 s. 768 — En bidragsskyldig far har lämnat en fast anställning och med hänvisning till vissa skäl av personlig art övergått till verksamhet som ger låg inkomst. Hans underhållsförmåga har likväl ansetts böra bestämmas med ledning av inkomsten i den tidigare anställningen. 7 kap 1 § FB.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1985 s. 651 — Två makar, som är utländska medborgare men bosatta i Sverige, har ansökt om adoption av ett barn som är utländsk medborgare och bosatt i sitt hemland. Fråga har uppstått huruvida förutsättningarna för adoption enligt 4 kap 6 § 1 st FB är uppfyllda, särskilt med hänsyn till den ringa åldersskillnaden mellan barnet och den ena maken. Dessutom fråga om tillämning av 2 § 2 st lagen (1971:796) om internationella rättsför landen rörande adoption.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1985 s. 387 — I frågor om underhållsbidrag enligt 7 kap 2 § 1 st 2 FB till barn som står under föräldrarnas gemensamma vårdnad är den förälder som barnet bor hos behörig att företräda barnet.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1984 s. 594 — Socialnämnd har inte ansetts behörig att föra talan i HD mot HovR:s beslut om tillstånd att antaga adoptivbarn. 20 kap 9 § FB, 20 § lagen (1946:804) om införande av nya RB och 7 kap sistnämnda balk.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1984 s. 380 — Fullföljdsförbudet i 20 kap 12 § andra meningen FB har ansetts gälla även fråga om ersättning för rättegångskostnad som uppkommit i mål angående besvär över beslut av överförmyndare.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1984 s. 319 — En kvinna, som är iransk medborgare men stadigvarande bosatt i Sverige, födde här ett barn. En svensk man lämnade skriftligt faderskapserkännande, vilket godkändes av modern och socialnämnden. Modern var emellertid gift med en annan man, som var brittisk medborgare. Sedan modern och barnet lämnat Sverige, väckte modern här för egen del talan mot den man som lämnat faderskapserkännandet om att detta skulle förklaras ogiltigt, varvid åberopades bl a att erkännandet inte godkänts av hennes make. Frågan huruvida modern hade rätt att föra sådan talan har bedömts enligt den lag som var tillämplig i fråga om giltigheten av faderskapserkännandet, vilket i förevarande fall ansetts vara svensk lag. Modern har ansetts sakna rätt att föra nämnda talan.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1984 s. 299 — I mål där social centralnämnd för talan mot A om fastställande av faderskap, har A i sin tur instämt en annan man, B. Fråga om skyldighet för A, som återkallat sin talan sedan det genom rättsgenetisk undersökning klarlagts att B inte kan vara far till barnet, att ersätta B:s rättegångskostnader. 3 kap 11 § FB.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1984 s. 295 — Fullföljdsförbudet i 15 kap 32 § GB och 20 kap 12 § FB har ansetts omfatta även beslut som HovR i mål avseende frågor som anges i lagrummen har meddelat angående rättegångskostnad parterna emellan eller angående ersättning till statsverket för kostnad i anledning av motparts rättshjälp.(Jfr. beslut 84-01-10 i mål nr Ö 1225-81.)

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1984 s. 25 — Vid verkställighet här i riket enligt lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge, av finsk domstols utslag, i vilket underhållsskyldigheten fastställts med tillämpning av finska rättsregler, har preskriptionsreglerna i 7 kap 9 § FB inte ansetts tillämpliga.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1983 s. 819 — Ett av TR under rättegången meddelat interimistiskt beslut angående underhållsbidrag överklagades till HovR:n. I samband med sitt avgörande av den dit fullföljda frågan har HovR:n meddelat beslut om ersättning enligt rättshjälpslagen till biträde för där utfört arbete. Talan mot ersättningsbeslutet har ansetts kunna föras av biträdet utan hinder av de i 15 kap. 32 § 2 st. GB och 20 kap. 12 § FB stadgade fullföljdsförbuden.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1983 s. 791 — För A jämlikt 18 kap 3 § FB förordnad god man har för A:s räkning avstått från arv som tillfallit denne. Avståendet har vid tillämpning av 15 kap 14 § 3 st FB betraktats som gåva och i följd härav ansetts ogiltigt.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1983 s. 678 — I mål om jämkning av underhållsbidrag enligt 7 kap 10 § FB har den bidragsskyldige fadern ansetts efter omgifte få tillgodoräkna sig förbehållsbelopp enligt 7 kap 3 § samma balk för sin nya hustru, som för att vårda ett makarnas barn i förskoleåldern inte förvärvsarbetar.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1983 s. 583 — Domstol har meddelat interimistiska beslut beträffande vårdnaden om och underhållsbidrag till barn efter äktenskapsskillnad. Därvid har modern fått vårdnaden om barnet och fadern förpliktats att till henne utge underhållsbidrag för barnet. Medan de interimistiska besluten gällde har barnet flyttat från modern till fadern. Modern har ansetts inte kunna förpliktas utge underhållsbidrag för tid varunder hon haft vårdnaden.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1983 s. 573 — Ett barn som i likhet med sina föräldrar är brittisk medborgare men som har hemvist i Sverige för vid svensk domstol talan om underhåll mot sin i Storbritannien bosatte fader. Svensk domsrätt har ansetts föreligga och svensk lag har ansetts tillämplig. I avsaknad av utredning om faderns personliga och ekonomiska förhållanden har bidragsskyldighet ansetts inte kunna åläggas.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1983 s. 170 — Fader till 10-årigt barn har, sedan barnets moder som ensam haft vårdnaden om barnet avlidit, på egen ansökan av TR:n förordnats till vårdnadshavare. Barnet har ansetts vara part i målet och ha rätt att föra talan genom behörig ställföreträdare.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1982 s. 376 — Partsställningen i mål om underhållsbidrag till barn.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1982 s. 133 — Moder till två barn, om vilka fadern har vårdnaden, är bidragsskyldig gentemot barnen. Hon får i nytt äktenskap ytterligare två barn och slutar med anledning därav en halvtidsanställning som sjukvårdsbiträde för att ta vård om dessa barn. Mannen i det nya äktenskapet har goda inkomster såsom läkare. I jämkningsmål mot de två äldre barnen har modern ansetts sakna förmåga att bidra till deras underhåll. 7 kap 1 och 10 §§ FB.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1981 s. 1263 — På ansökan av föräldrar, som ej var gifta med varandra, förordnade TR att föräldrarna skulle gemensamt ha vårdnaden om sitt barn. Då modern frånföll sin ståndpunkt i vårdnadsfrågan, innan TR:ns dom vann laga kraft, lämnades ansökningen på klagan av henne utan bifall. 6 kap 8 § FB.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1981 s. 1225 — Moder har inte tillerkänts rätt till umgänge med 10-årig son, då det av utredningen framgick att sådant umgänge skulle kunna allvarligt skada sonens psykiska hälsa. 6 kap 11 § FB.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1981 s. 1079 — Vid TR:s prövning av ansökan om förordnande av god man enligt 18 kap 3 § FB skall nämnd delta, om person, som har talerätt i saken, hos TR:n har motsatt sig bifall till ansökningen. 6 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1981 s. 533 — Barnavårdsnämnd har ansetts ej äga föra talan såsom part i sådant vårdnadsärende som avses i 6 kap 10 § 2 st FB.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1981 s. 496 — Dom om underhållsbidrag till barn har ansetts vara utan verkan i och med att det i laga ordning har fastställts att den underhållsskyldige ej är barnets far. Talan om befrielse från underhållsskyldigheten har därför avvisats.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

NJA 1981 s. 291 — I mål om hävande av omyndighetsförklaring har den omyndigförklarade befunnits på grund av hämmad förståndsutveckling och psykisk abnormitet av annat slag vara ur stånd att vårda sig och sin egendom. Fråga huruvida det kunde anses tillräckligt att god man förordnades för att bistå honom i vården av hans angelägenheter. 10 kap 1 och 8 §§ samt 18 kap 3 § FB.

Leitentscheidungen, Oberster Gerichtshof und Oberstes Verwaltungsgericht

Sveriges Domstolar — Sveriges Domstolar

Sveriges Domstolar, Vorschriftensammlung