Vilka skyldigheter följer av artikel 29 i NIS2?

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att entiteter som omfattas av tillämpningsområdet för detta direktiv och, i relevanta fall, andra relevanta entiteter som inte omfattas av detta direktivs tillämpningsområde på frivillig basis har möjlighet att utbyta relevant information om cybersäkerhet sinsemellan, inbegripet information om cyberhot, tillbud, sårbarheter, tekniker och förfaranden, angreppsindikatorer, fientlig taktik, specifik information om fientliga aktörer, cybersäkerhetsvarningar och rekommendationer avseende konfigurationsverktyg för cybersäkerhet för att upptäcka cyberattacker, om sådant informationsutbyte

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att informationsutbytet sker inom grupper av väsentliga och viktiga entiteter, och i relevanta fall, deras leverantörer eller tjänsteleverantörer. Sådant utbyte ska genomföras med hjälp av arrangemang för informationsutbyte om cybersäkerhet med hänsyn till den potentiellt känsliga karaktären hos den information som utbyts.

3. Medlemsstaterna ska underlätta inrättandet av de arrangemang för informationsutbyte om cybersäkerhet som avses i punkt 2 i denna artikel. Sådana arrangemang får ange operativa aspekter, inbegripet användning av särskilda IKT-plattformar och automatiseringsverktyg, innehållet i och villkoren för de arrangemangen för informationsutbyte. Medlemsstaterna får, i samband med fastställandet av närmare bestämmelser om offentliga myndigheters deltagande i sådana arrangemang, införa villkor för den information som tillgängliggörs av behöriga myndigheter eller CSIRT-enheter. Medlemsstaterna ska erbjuda stöd för tillämpningen av sådana arrangemang i enlighet med de riktlinjer som avses i artikel 7.2 h.

4. Medlemsstaterna ska säkerställa att väsentliga och viktiga entiteter underrättar de behöriga myndigheterna om sitt deltagande i de arrangemang för informationsutbyte om cybersäkerhet som avses i punkt 2, när de ingår sådana arrangemang eller, om de utträder ur sådana arrangemang, när utträdet får verkan.