Vilka skyldigheter följer av artikel 24 i NIS2?

1. För att visa att vissa krav enligt artikel 21 är uppfyllda får medlemsstaterna ålägga väsentliga och viktiga entiteter att använda särskilda IKT-produkter, IKT-tjänster och IKT-processer, som har utvecklats av den väsentliga eller viktiga entiteten eller upphandlats från tredje parter, som är certifierade enligt europeiska ordningar för cybersäkerhetscertifiering som antagits i enlighet med artikel 49 i förordning (EU) 2019/881. Medlemsstaterna ska dessutom uppmuntra väsentliga och viktiga entiteter att använda kvalificerade betrodda tjänster.

2. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 38 för att komplettera detta direktiv genom att ange vilka kategorier av väsentliga eller viktiga entiteter som ska vara skyldiga att använda vissa certifierade IKT-produkter, IKT-tjänster och IKT-processer eller erhålla ett certifikat enligt en europeisk ordning för cybersäkerhetscertifiering som har antagits enligt artikel 49 i förordning (EU) 2019/881. Dessa delegerade akter ska antas om det har fastställts att cybersäkerhetsnivån är otillräcklig och ska omfatta en genomförandeperiod.

Innan kommissionen antar sådana delegerade akter ska den göra en konsekvensbedömning och genomföra samråd i enlighet med artikel 56 i förordning (EU) 2019/881.

3. I fall där det inte finns en lämplig europeisk ordning för cybersäkerhetscertifiering med avseende på tillämpningen av punkt 2 i denna artikel kan kommissionen, efter samråd med samarbetsgruppen och europeiska gruppen för cybersäkerhetscertifiering, begära att Enisa utarbetar ett förslag till certifieringsordning enligt artikel 48.2 i förordning (EU) 2019/881.