KLSFS 1991:900Upphävd, tillämpas i äldre avgöranden

Äldre kommunallagen

Kommunallag (1991:900)

Officiell lagtext hos Riksdagen Hämta gällande lydelse Fråga domflödet om KL

Lydelsen hämtas direkt från Riksdagen när du klickar, med kontrollsumma och hämtningstid. Ingen permanent lagring hos oss. Så fungerar det

Avgöranden som tillämpar lagen (77)

Urvalet bygger på lagrummen i varje dom. Nyast först, de 60 senaste visas.

HFD 2019 ref. 32Högsta förvaltningsdomstolen, 2019-06-19
Fråga om ett kommunalt nämndutskott överskridit sin befogenhet enligt kommunallagen vid beslut om att godkänna ett avtal om marköverlåtelse i ett medialt uppmärksammat ärende.
Lagrum: 3 kap. 9 § första stycket och 10 §, 6 kap. 33 § och 34 § samt 10 kap. 8 § kommunallagen (1991:900)
HFD 2018 ref. 33Högsta förvaltningsdomstolen, 2018-05-22
Fråga om omfattningen av kommunstyrelsens granskning inför beslut om förstärkt uppsiktsplikt och vad en laglighetsprövning av beslutet kan omfatta.
Lagrum: 6 kap. 1 § andra stycket och 1 a § kommunallagen (1991:900)
MÖD 2017:41Mark- och miljööverdomstolen, 2017-09-12
Detaljplan ----- Samhällsbyggnadsnämnden i en kommun antog en detaljplan som möjliggjorde byggande av bostadshus. Under det samrådet yttrade sig kommunstyrelsen och tillstyrkte att planen antogs. Kommunstyrelsens yttrande fattades på delegation av ett kommunalråd. Samma kommunalråd var även vice ordförande i den kommunala stiftelse som skulle uppföra bostadshusen. Mark- och miljööverdomstolen fann att en jävssituation förelegat. Med hänsyn till att yttrandet inte var att anse som myndighetsutövning medförde undantaget i 6 kap. 27 § första stycket första meningen kommunallagen att nämndens planbeslut inte skulle upphävas på grund av jäv i samband med handläggningen.
Lagrum: 6 kap. 24 §, 25 §, 26 § och 27 § kommunallagen (1991:900)
HFD 2017 ref. 35Högsta förvaltningsdomstolen, 2017-06-19
Ett kommunalt beslut om grundbelopp till fristående skolor som inte riktar sig till en viss enskild huvudman har inte ansetts kunna bli föremål för förvaltningsrättsligt överklagande.
Lagrum: 10 kap. 1 § och 3 § kommunallagen (1991:900)
HFD 2017 ref. 28Högsta förvaltningsdomstolen, 2017-06-01
En kommuns beslut om arvoden har ansetts strida mot bestämmelsen i 4 kap. 12 § kommunallagen om att förtroendevalda har rätt till ersättning för arbetsinkomst och ekonomiska förmåner som de förlorar på grund av uppdraget.
Lagrum: 4 kap. 12 § kommunallagen (1991:900)
HFD 2016 ref. 72Högsta förvaltningsdomstolen, 2016-11-08
Den omständigheten att revisionsberättelsen saknat ett ställningstagande i frågan om ansvarsfrihet bör beviljas eller inte har inte medfört att kommunfullmäktiges beslut i ansvarsfrihetsfrågan har ansetts olagligt.
Lagrum: 9 kap. 17 § och 10 kap. 8 § kommunallagen (1991:900)
HFD 2016 ref. 74Högsta förvaltningsdomstolen, 2016-11-08
Delegation kan ske till socialnämndens ordförande att i brådskande fall fatta beslut enligt LVU att inte röja den unges vistelseort.
Lagrum: 6 kap. 33 §, 34 § och 36 § kommunallagen (1991:900)
HFD 2016 ref. 53Högsta förvaltningsdomstolen, 2016-07-01
Enbart en ökning av antalet förtroendevalda i en kommunal nämnd utgör inte en förändring i den kommunala nämndorganisationen. Återkallelse av samtliga förtroendeuppdrag i nämnden har därför inte varit lagligen grundad. Laglighetsprövning enligt kommunallagen.
Lagrum: 4 kap. 10 a § kommunallagen (1991:900)
HFD 2016 ref. 54Högsta förvaltningsdomstolen, 2016-07-01
Kommunfullmäktiges beslut att återkalla samtliga förtroendevaldas uppdrag vid förändringar i nämndorganisationen omfattar även kommunstyrelsen. Laglighetsprövning enligt kommunallagen.
Lagrum: 4 kap. 10 a § kommunallagen (1991:900)
HFD 2016 ref. 28Högsta förvaltningsdomstolen, 2016-04-20
Chefsinstruktionen för en regiondirektör ansågs innefatta en sådan delegation av beslutanderätt att hans beslut om ny övergripande organisationsstruktur inom hälso- och sjukvårdsförvaltningen bedömdes vara fattat på regionstyrelsens vägnar och därmed överklagbart. Eftersom det var fråga om ett ärende som det ankom på fullmäktige att besluta i var beslutet olagligt.
Lagrum: 3 kap. 9 § första stycket, 6 kap. 33 § första stycket samt 10 kap. 2 § 2 kommunallagen (1991:900)
HFD 2015 ref. 70Högsta förvaltningsdomstolen, 2015-11-30
Ellagens reglering av nätföretagens avgiftsuttag utgör en sådan prisreglering som utesluter en tillämpning av kommunallagens självkostnadsprincip.
Lagrum: 8 kap. 3 c § kommunallagen (1991:900)
HFD 2015 ref. 49Högsta förvaltningsdomstolen, 2015-09-10
Ett landstingsbeslut som innebar att patientavgifter kunde betalas med kontanter enbart på två av landstingets vårdinrättningar ansågs strida mot lag.
Lagrum: 10 kap. 8 § första stycket 4 kommunallagen (1991:900)
MÖD 2015:4Mark- och miljööverdomstolen, 2015-02-03
Jäv enligt 6 kap. 25 § kommunallagen ----- Vid handläggningen av en detaljplan i stadsbyggnadsnämnden har en ledamot samtidigt haft uppdrag i en förening och i ett bolag som varit stor fastighetsägare i området. Syftet med den aktuella detaljplanen har varit att uppföra ett trygghetsboende i anslutning till föreningens befintliga verksamhet. Mark- och miljööverdomstolen bedömde att den omständigheten att ledamoten samtidigt haft en ställning som styrelseledamot i föreningen har varit sådan att misstanke kan uppkomma om att det brister i förutsättningarna för en opartisk bedömning. Han hade därför varit jävig vid nämndens handläggning av detaljplanen. Mark- och miljööverdomstolen bedömde vidare att det inte var uppenbart att frågan om opartiskhet saknat betydelse och att det därför inte gick att bortse från att ledamoten varit jävig. Kommunfullmäktiges beslut hade därmed inte tillkommit i laga ordning och upphävdes.
Lagrum: 6 kap. 24 §, 25 § och 26 § kommunallagen (1991:900)
MÖD 2014:37Mark- och miljööverdomstolen, 2014-11-28
Förbud mot fortsatt byggnation ----- Fråga bl.a. om delegation enligt 6 kap. 34 och 36 §§ kommunallagen. Mark- och miljööverdomstolen har till skillnad från mark- och miljödomstolen bedömt att byggnadsnämndens ordförande varit behörig att fatta beslut om omedelbart förbud mot fortsatt byggnation. Mark- och miljööverdomstolen har instämt i länsstyrelsens bedömning att byggnadsnämnden har haft fog för beslutet.
Lagrum: 6 kap. 34 § och 36 § kommunallagen (1991:900)
HFD 2014 ref. 59Högsta förvaltningsdomstolen, 2014-10-01
En ledamot av kommunfullmäktige har ingått i en av kommunstyrelsen tillsatt arbetsgrupp vars förslag legat till grund för ett beslut i fullmäktige. Detta har inte ansetts innebära att ledamoten deltagit i handläggningen av ärendet i fullmäktige i den mening som avses i bestämmelsen om jäv i 5 kap. 20 § första stycket kommunallagen.
Lagrum: 5 kap. 20 § första stycket kommunallagen (1991:900)
HFD 2013 ref. 80Högsta förvaltningsdomstolen, 2013-12-12
En kommuns föreskriftsrätt efter bemyndigande enligt 8 kap. regeringsformen kan inte utnyttjas av kommunalförbund.
Lagrum: 3 kap. 20 § och 22 § kommunallagen (1991:900)
HFD 2012 ref. 70Högsta förvaltningsdomstolen, 2012-11-30
En kommuns insatser och kostnader för att ställa i ordning och underhålla skidspår har ansetts vara av sådan omfattning att avgiftsbeläggning av spåren inte står i strid med allemansrätten. Laglighetsprövning enligt kommunallagen.
Lagrum: 10 kap. 1 §, 3 § och 8 § första stycket kommunallagen (1991:900)
HFD 2012 ref. 36Högsta förvaltningsdomstolen, 2012-06-05
Kostnad för logi och aktiviteter vid lägervistelse har ansetts ingå i insatsen korttidsvistelse utanför det egna hemmet enligt 9 § 6 lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Även fråga om s.k. reformatio in melius.
Lagrum: 8 kap. 3 b § kommunallagen (1991:900)
HFD 2011 ref. 7Högsta förvaltningsdomstolen, 2011-02-24
Beslut om anvisning av plats i förskoleklass har ansetts överklagbart enligt kommunallagen.
Lagrum: 10 kap. 2 § kommunallagen (1991:900)
RÅ 2010 ref. 119Regeringsrätten, 2010-12-10
Fråga om ett kommunalt beslut om försäljning av fastighet har inneburit att ett individuellt inriktat stöd till en näringsidkare och ett statsstöd enligt EU-rätten lämnats till köparen av fastigheten (I och II). Laglighetsprövning enligt kommunallagen.
Lagrum: 2 kap. 8 § och 10 kap. 8 § kommunallagen (1991:900)
RÅ 2010 ref. 100Regeringsrätten, 2010-10-01
Ett kommunalt beslut om avveckling av viss hemtjänstverksamhet och försäljning av inventarier tillhörande verksamheten har ansetts innebära ett otillåtet individuellt inriktat stöd till enskild näringsidkare. Laglighetsprövning enligt kommunallagen.
Lagrum: 2 kap. 8 § och 10 kap. 8 § kommunallagen (1991:900)
RÅ 2010 ref. 57Regeringsrätten, 2010-07-05
Majoriteten i kommunfullmäktige har skiftat under löpande mandatperiod. Fullmäktige kunde inte med stöd av 4 kap. 10 a § kommunallagen återkalla uppdragen för samtliga förtroendevalda i nämnderna eftersom den politiska majoriteten i dessa fortfarande var densamma som i fullmäktige.
Lagrum: 4 kap. 10 a § kommunallagen (1991:900)
RÅ 2010 ref. 60Regeringsrätten, 2010-07-05
Hinder har inte ansetts föreligga för en kommun att före mandatperiodens början ändra ett beslut om val av ersättare i nämnder för mandatperioden.
Lagrum: 4 kap. 10 § och 10 a §, 5 kap. 46 § och 6 kap. 9 § kommunallagen (1991:900)
RÅ 2010 ref. 26Regeringsrätten, 2010-03-24
Skyldigheten för en hemkommun att ansvara för en gymnasieelevs dagliga resor mellan bostaden och skolan har inte ansetts omfatta resor mellan en inackorderingsbostad och en fristående skola som båda är belägna i en annan kommun. Laglighetsprövning enligt kommunallagen.
Lagrum: 10 kap. 8 § första stycket 4 kommunallagen (1991:900)
RÅ 2009 ref. 23Regeringsrätten, 2009-01-23
Fråga om ett beslut att inte stå för kostnaden för en elevs gymnasieutbildning i en annan kommun är förenligt med den kommunala likställighetsprincipen då kommunen tidigare stått för en annan elevs kostnader för samma utbildning. Laglighetsprövning enligt kommunallagen.
Lagrum: 2 kap. 2 § samt 10 kap. 8 § och 14 § kommunallagen (1991:900)
NJA 2008 s. 990Högsta domstolen, 2008-10-29
Förvaltningsdomstol har med stöd av 2 kap. 3 § skollagen (1985:1100) upphävt en kommuns beslut att tillsätta en person utan erforderlig utbildning på en lärartjänst. Tjänsten hade samtidigt sökts av en person med erforderlig utbildning. Fråga om kommunen är skyldig att ersätta den behöriga sökanden för förmögenhetsskada som hon drabbats av därför att kommunen inte anställde henne.
Lagrum: 10 kap. 8 § kommunallagen (1991:900)
RÅ 2008 ref. 29Regeringsrätten, 2008-06-12
Att en kommun är ägare till ett aktiebolag utgör inte något hinder för bolaget att bedriva fristående skolor.
Lagrum: 3 kap. 16 § kommunallagen (1991:900)
NJA 2008 s. 120Högsta domstolen, 2008-02-19
I tvistemål mellan färjeoperatör och kommunalt hamnbolag om nedsättning av hamnavgifter bl.a. på grund av missbruk av dominerande ställning har del av färjeoperatörens talan avvisats på grund av ett skiljeavtal. Vidare har den kommunala självkostnadsprincipen ansetts inte vara tillämplig på hamnbolaget. Slutligen har det vid den konkurrensrättsliga bedömningen ansetts att hamnbolaget haft en dominerande ställning på den relevanta marknaden.
Lagrum: 8 kap. 3 c § kommunallagen (1991:900)
RÅ 2006 ref. 81Regeringsrätten, 2006-12-12
Fråga om anslag till ett permanent internationellt vatteninstitut är en kommunal angelägenhet.
Lagrum: 2 kap. 1 § och 8 §, 3 kap. 17 § och 18 § samt 10 kap. 2 § och 8 § kommunallagen (1991:900)
RÅ 2006 ref. 78Regeringsrätten, 2006-11-28
Skolstyrelsen i en kommun har till rektor överlämnat en förälders begäran om beslut i fråga om barns rätt till skolskjuts. Rektors beslut i frågan har ansetts fattat på skolstyrelsens vägnar.
Lagrum: 10 kap. 2 § kommunallagen (1991:900)
MÖD 2005:36Miljööverdomstolen, 2005-07-07
Hävande av dispens från den kommunala sophämtningen ----- Två fastighetsägare hade 1999 beviljats en icke tidsbegränsad dispens från den kommunala sophämtningen. Kommunen antog i mars 2003 en ny renhållningsordning i vilken det föreskrevs att icke tidsbegränsade dispenser som medgivits med stöd av tidigare renhållningsordningar upphörde att gälla sju månader efter det att den nya renhållningsordningen trädde i kraft. Frågan i miljööverdomstolen (MÖD) var om de dispenser som givits 1999 upphört att gälla i och med antagandet av den nya renhållningsordningen. MÖD konstaterade att upphäva en dispens utgör myndighetsutövning mot en enskild och att de förutsättningar som måste vara uppfyllda för att ett sådant beslut skall få rättsverkningar gentemot den enskilde inte var uppfyllda. Därmed hade dispenserna inte upphört att gälla.
Lagrum: 10 kap. kommunallagen (1991:900)
RÅ 2004 ref. 128Regeringsrätten, 2004-12-17
Ett kommunalt partistöd innefattande, förutom mandatbundet stöd m.m., ett grundstöd uppgående till 12 procent av det totala stödet har vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet inte ansetts vara utformat i strid med 2 kap. 10 § kommunallagen.
Lagrum: 2 kap. 9 § och 10 § kommunallagen (1991:900)
RÅ 2004 ref. 70Regeringsrätten, 2004-09-28
Ett landstings beslut att en patientavgift vid läkarbesök skall inkludera eventuell provtagning medan viss avgift tas ut för provtagning utan samband med läkarbesök har inte ansetts strida mot den kommunala likställighetsprincipen.
Lagrum: 2 kap. 2 § och 8 kap. 3 b § kommunallagen (1991:900)
RÅ 2003 ref. 98Regeringsrätten, 2003-12-19
Ett beslut av kommunal nämnd att lämna anbud till landsting vid upphandling av sjuktransporter har ansetts kompetensöverskridande.
Lagrum: 2 kap. 1 § kommunallagen (1991:900)
MÖD 2003:83Miljööverdomstolen, 2003-09-10
Förbud mot utsläpp av avloppsvatten från vattentoalett; nu fråga om jäv ----- En miljö- och hälsoskyddsnämnd hade förbjudit en fastighetsägare att använda en enskild avloppsanläggning för vissa utsläpp. I handläggningen av beslutet deltog en ledamot som ägde marken där anläggningens infiltrationsbädd låg. Fastighetsägaren överklagade och invände jäv i samtliga instanser. Länsstyrelsen upphävde beslutet men behandlade inte jävsfrågan. Miljödomstolen avlog nämndens överklagande på andra grunder och ansåg att det var onödigt att uttala sig i jävsfrågan. Miljööverdomstolen konstaterade att jäv förelegat enligt 6 kap. 24 och 25 §§ kommunallagen och att det saknade betydelse att ledamoten inte hade påverkat majoritetsförhållandena i nämnden, eftersom jävsreglerna syftar till att upprätthålla allmänhetens tilltro till myndigheternas objektivitet. Med ändring av länsstyrelsens och miljödomstolens avgöranden, upphävdes därför miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut.
Lagrum: 6 kap. 24 § och 25 § kommunallagen (1991:900)
RÅ 2003 ref. 14Regeringsrätten, 2003-03-24
En s.k. arvodesberedning, som anförtrotts att självständigt avgöra vissa ärenden, har i denna verksamhet inte ansetts utgöra en sådan fullmäktigeberedning vars beslut faller utanför tillämpningsområdet för kommunallagens bestämmelser om laglighetsprövning. Fråga om kammarrätt bort meddela prövningstillstånd.
Lagrum: 3 kap. 3 § och 7 § samt 10 kap. 2 § kommunallagen (1991:900)
MÖD 2003:3Miljööverdomstolen, 2003-01-10
Talerätt vid överklagande av täkttillstånd ----- En kommun och ett kommunalförbund överklagade ett länsstyrelsebeslut om förlängt täkttillstånd med hänvisning till att fortsatt grustäkt skulle spoliera ett interkommunalt projekt att nyttja grustillgångarna för vattentäkt. Miljödomstolen avvisade överklagandena p.g.a. bristande talerätt. Miljööverdomstolen (MÖD) pekade på att kommunen vidtagit en rad åtgärder för att skydda området från fortsatt grustäktsverksamhet samt att den tilltänkta infiltreringsanläggningen skulle tillgodose innevånarna med dricksvatten. Domstolen ansåg därför att beslutet angick kommunen på ett så pass konkret sätt att den hade rätt att överklaga beslutet. När det gällde kommunalförbundet konstaterade MÖD att ett sådant förbund enligt kommunallagen skall tillvarata medlemmarnas gemensamma angelägenheter, bl.a. rörande teknisk försörjning. Förbundet hade också behörighet att företräda kommuner i sådana frågor. Eftersom kommunernas samverkan kring det tilltänkta dricksvattenprojektet skedde genom kommunalförbundets försorg tillerkändes även förbundet talerätt mot länsstyrelsens beslut.
Lagrum: 3 kap. 20 § och 21 § kommunallagen (1991:900)
RÅ 2002 ref. 91Regeringsrätten, 2002-12-04
Rätten till kostnadsfri skolskjuts för grundskoleelev, som enligt ett fast system växelvis bor hos föräldrar med gemensam vårdnad och som därför har två likvärdiga hem, har ansetts omfatta resor till och från båda hemmen. Laglighetsprövning enligt kommunallagen.
Lagrum: 10 kap. 8 § kommunallagen (1991:900)
RÅ 2002 ref. 12Regeringsrätten, 2002-03-25
Den kommunala kompetensen har ansetts omfatta namnsättning av enskild väg.
Lagrum: 2 kap. 1 § och 10 kap. 8 § kommunallagen (1991:900)
RÅ 2001 ref. 71Regeringsrätten, 2001-12-18
Barnomsorgstaxa inkomstdifferentierad efter föräldrarnas bruttoinkomst och med självkostnaden som avgiftstak har inte ansetts strida mot likställighetsprincipen i 2 kap. 2 § kommunallagen (1991:900).
Lagrum: 2 kap. 2 § kommunallagen (1991:900)
MÖD 2001:22Miljööverdomstolen, 2001-05-21
Miljösanktionsavgift vid sjukhus ----- Den verksamhet som landstinget bedriver vid sjukhuset är inte att betrakta som näringsverksamhet. Det är visserligen inte fråga om myndighetsutövning, men eftersom det ekonomiska inslaget i verksamheten är alltför uttunnat, kan den inte heller anses vara av ekonomisk art.
Lagrum: 2 kap. 1 §, 7 § och 8 § kommunallagen (1991:900)
MÖD 2001:23Miljööverdomstolen, 2001-05-21
Miljösanktionsavgift vid kommunalt avloppsreningsverk ----- Den verksamhet som Vetlanda kommun driver vid avloppsreningsverket är att bedöma som näringsverksamhet. Verksamheten innehåller visserligen inslag av myndighetsutövning, men dessa är inte särskilt framträdande. Avgörande är istället att driften finansieras i huvudsak genom avgifter och att verksamheten därför har betydande ekonomiska inslag.
Lagrum: 2 kap. 1 §, 7 § och 8 § kommunallagen (1991:900)
MÖD 2001:24Miljööverdomstolen, 2001-05-21
Miljösanktionsavgift vid kommunalt vattenverk ----- Den verksamhet som kommunen bedriver vid ett vattenverk är att bedöma som näringsverksamhet. Verksamheten innehåller visserligen inslag av myndighetsutövning, men dessa är inte särskilt framträdande. Avgörande är istället att driften finansieras i huvudsak genom avgifter och att verksamheten därför har betydande ekonomiska inslag.
Lagrum: 2 kap. 1 §, 7 § och 8 § kommunallagen (1991:900)
RÅ 2001 ref. 18Regeringsrätten, 2001-02-06
Social distriktsnämnds beslut att avbryta en upphandling av driften av gruppbostäder och att i stället ombesörja driften i egen regi har ansetts kunna bli föremål för laglighetsprövning enligt kommunallagen.
Lagrum: 10 kap. kommunallagen (1991:900)
RÅ 2000 ref. 35Regeringsrätten, 2000-06-14
En kommunal barnomsorgstaxa har givits en sådan utformning att olika avgifter kan komma att utgå vid kommunens barnstugor för i princip likvärdiga tjänster. Avgiftsskillnaderna beror på att kommunen behandlar varje barnstuga som en särskild resultatenhet. Taxan har ansetts strida mot likställighetsprincipen i 2 kap. 2 § kommunallagen.
Lagrum: 2 kap. 2 § kommunallagen (1991:900)
RÅ 2000 ref. 1Regeringsrätten, 2000-02-02
Det förhållandet att lokal eller regional medfinansiering erfordras för att bidrag skall kunna erhållas från EU:s strukturfonder har inte ansetts utgöra synnerliga skäl för att godta en kommuns borgensåtagande för ett lån som ett kommunalt bolag avsåg lämna för finansiering av investeringar i lokaler för ett privat strukturfondsprojekt.
Lagrum: 2 kap. 1 § och 8 § samt 10 kap. 8 § kommunallagen (1991:900)
RÅ 2000 ref. 2Regeringsrätten, 2000-02-02
Kommunalt partistöd, innefattande förutom mandatbundet stöd ett grundstöd som utgjorde endast en liten andel av det totala stödet, har med beaktande av den ojämna mandatfördelningen i kommunfullmäktige ansetts utformat i strid med 2 kap. 10 § kommunallagen (1991:900).
Lagrum: 2 kap. 9 § och 10 § samt 10 kap. 8 § kommunallagen (1991:900)
RÅ 1999 ref. 67Regeringsrätten, 1999-12-08
Beslut av en kommun att lämna bidrag till ett universitet med staten som huvudman har med beaktande av bidragets ändamål och begränsade omfattning ansetts kompetensenligt.
Lagrum: 2 kap. 1 § kommunallagen (1991:900)
RÅ 1999 ref. 68Regeringsrätten, 1999-12-06
En kommun har ansetts sakna författningsstöd för att av en byggnads ägare ta ut avgifter för kommunens verksamhet enligt förordningen (1991:1273) om funktionskontroll av ventilationssystem.
Lagrum: 8 kap. 3 b § kommunallagen (1991:900)
RÅ 1999 ref. 46Regeringsrätten, 1999-06-17
Kommuns beslut att utge lägre bidrag till sådana enskilda daghem som inte anslutit sig till det kommunala avgiftssystemet än till övriga daghem har ansetts strida mot likställighetsprincipen i 2 kap. 2 § kommunallagen.
Lagrum: 2 kap. 2 § kommunallagen (1991:900)
RÅ 1999 ref. 5Regeringsrätten, 1999-03-31
Ett beslut av kommunfullmäktige att vägra en förtroendevald ansvarsfrihet ansågs inte ha haft erforderligt stöd i kommunallagen (1991:900) när beslutet grundats på en revisorsanmärkning som gällt den förtroendevaldes personliga uppträdande.
Lagrum: 9 kap. 16 § och 10 kap. 8 § kommunallagen (1991:900)
RÅ 1998 ref. 33Regeringsrätten, 1998-09-24
Kommunfullmäktige har beslutat om arvode till förtroendevalda för - utöver sammanträde - tid för resa och praktiska förberedelser i anslutning till sammanträdet. Till förtroendevalda som för motsvarande tid får ersättning för förlorad arbetsförtjänst skall dock inte betalas arvode för sådan tid. Beslutet har i denna del ansetts strida mot principen i 4 kap. 15 § kommunallagen (1991:900) att arvode skall bestämmas till lika belopp för lika uppdrag.
Lagrum: 4 kap. 12 §, 13 §, 14 §, 15 § och 10 kap. 8 § första stycket 4 kommunallagen (1991:900)
RÅ 1998 ref. 16Regeringsrätten, 1998-03-04
En kommun har beslutat förlänga ett kontrakt avseende hyra av banor i en tennishall. Lagen (1992:1528) om offentlig upphandling har inte ansetts tillämplig i ärendet och inte heller det kommunala upphandlingsreglementet. Även fråga om jäv.
Lagrum: 6 kap. 25 § och 10 kap. 8 § kommunallagen (1991:900)
RÅ 1998 ref. 15Regeringsrätten, 1998-01-05
Vid sammanträde i landstingsfullmäktige var ordinarie ordförande förhindrad att delta i visst ärende. Ordförandeskapet överlämnades till andre vice ordföranden därför att förste vice ordföranden avsåg att delta i debatten. Fråga om fullmäktiges beslut i ärendet tillkommit i laga ordning.
Lagrum: 5 kap. 6 §, 39 § och 44 § samt 10 kap. 8 § och 9 § kommunallagen (1991:900)
RÅ 1997 ref. 69Regeringsrätten, 1997-12-09
Prövningstillstånd har krävts vid överklagande hos kammarrätten dels när länsrätten i ett mål om laglighetsprövning enligt kommunallagen avvisat ett för sent inkommet överklagande av ett kommunalt beslut (I), dels när länsrätten i ett mål om bistånd enligt socialtjänstlagen avvisat ett för sent inkommet överklagande av länsrättens egen dom (II).
Lagrum: 10 kap. 6 §, 7 §, 13 § och 33 § kommunallagen (1991:900) (I)
RÅ 1997 ref. 45Regeringsrätten, 1997-06-25
Enligt lagakraftvunnen barnomsorgstaxa kan olika avgifter uttas för den omsorg som kommunen tillhandahåller vid sidan av den avgiftsfria förskoleverksamheten beroende på om föräldrarna har ett faktiskt omsorgsbehov eller ej under den tid den avgiftsfria verksamheten pågår. Ett debiteringsbeslut enligt taxan har ansetts strida mot likställighetsprincipen i 2 kap. 2 § kommunallagen.
Lagrum: 2 kap. 2 §, 10 kap. 8 § första stycket 4 och 15 § kommunallagen (1991:900), KL
RÅ 1997 ref. 46Regeringsrätten, 1997-06-03
I mål om laglighetsprövning enligt kommunallagen som fullföljts till kammarrätt har det ansetts att denna domstol inte skall ex officio pröva om det kommunala beslutet i rätt tid överklagats till länsrätt.
Lagrum: 10 kap. 6 § första stycket kommunallagen (1991:900)
RÅ 1997 ref. 47Regeringsrätten, 1997-06-03
Ett beslut av kommunfullmäktige att teckna borgen för en kommunal bostadsstiftelse har ansetts falla inom ramen för kommunens allmänna kompetens enligt kommunallagen. Beslutet har således ansetts kompetensenligt oavsett att lagen om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande är upphävd. Beslutet har också befunnits förenligt med den kommunala likställighetsprincipen.
Lagrum: 2 kap. 1 §, 2 §, 4 §, 7 §, 3 kap. 16 §, 17 §, 18 §, 19 § samt 10 kap. 8 § kommunallagen (1991:900)
RÅ 1997 ref. 9Regeringsrätten, 1997-03-05
Landstingsstyrelse har beslutat att till kommunerna i länet överföra huvudmannaskapet för habilitering och rehabilitering av fysiskt funktionshindrade barn och ungdomar som bor i sina föräldrahem och som inte erhåller hemsjukvård. Beslutet har ansetts strida mot hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
Lagrum: 10 kap. 8 § kommunallagen (1991:900)
RÅ 1996 ref. 95Regeringsrätten, 1996-12-05
Beslut av kommunfullmäktige att - under förutsättning att landstinget anställde en viss läkare vid ett sjukhus för vilket landstinget var huvudman - tillskjuta medel motsvarande kostnaden för en läkartjänst har ansetts kompetensöverskridande.
Lagrum: 2 kap. 1 §, 10 kap. 8 § och 9 § kommunallagen (1991:900)

Läst 2026-09-25. Lagtexten återges inte här; den officiella texten gäller. Inte juridisk rådgivning.