¶1 Överförmyndaren i Hallstahammars kommun ansökte vid Köpings TR om förordnande av god man enligt 18 kap 3 § FB för E.P., född 1894, och föreslog därtill E.P:s dotter B.E. Enligt läkarintyg var E.P. på grund av sjukdom i behov av bistånd med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom och sörja för sin person, och på grund av sjukdomens art förelåg hinder mot inhämtande av samtycke till godmansförordnandet. I ärendet ingavs bl a yttranden från E.P:s barn. Dottern B.S. ifrågasatte i sitt yttrande behovet av god man och förklarade att hon, om god man skulle förordnas, motsatte sig att B.E. utsågs därtill.
¶2 I beslut d 2 dec 1980 förordnade TR:n (tingsnotarien Bylund) B.E. att såsom god man enligt 18 kap 3 § FB bevaka E.P:s rätt, förvalta hennes egendom och sörja för hennes person.
¶3 B.S. anförde besvär i Svea HovR och yrkade - såsom hennes talan fick förstås - att annan person skulle förordnas till god man för E.P..
¶4 HovR:n (hovrättsråden Örtegren, Green och Sederblad samt adj led Eklund, referent) meddelade d 23 april 1981 följande beslut: HovR:n lämnar besvären utan bifall.
¶5 B.S. anförde besvär och yrkade att annan person skulle förordnas som god man för E.P..
¶6 Riksåklagaren bestred bifall till besvären.
¶7 I förklaring anförde riksåklagaren bl a: Ärendet synes ha handlagts i TR:n med stöd av 6 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden, jfr prop 1969:44 s 348 och 372. Enligt författningsrummet är underrätt ej domför annat än med lagfaren domare och nämnd om det handlagda ärendet är tvistigt. Så kan dock ej anses ha varit fallet i förevarande mål även om samtycke med hänsyn till omständigheterna ej givits av E.P.. Det förhållandet att B.S. motsatt sig förordnandet torde i sammanhanget sakna betydelse.
¶8 HD avgjorde målet efter föredragning.
¶9 Föredraganden, RevSekr Nilsson, hemställde i betänkande om följande beslut: Av handlingarna framgår att nämnd inte deltagit i TR:ns avgörande. Vidare framgår att B.S., som är E.P:s dotter och som jämlikt 11 kap 17 § och 18 kap 14 § FB har rätt att föra talan i saken, i ärendet hos TR:n hade ifrågasatt behovet av god man och motsatt sig att föreslagen person förordnades.
¶10 Enär ärendet således varit tvistigt och beslutet inte avsett sådan handläggning som sägs i 3 eller 4 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden, skulle enligt 6 § 2 och 3 st samma lag nämnd ha deltagit i ärendets avgörande.
¶11 På grund av att TR:n sålunda inte varit domför undanröjer HD HovR:ns och TR:ns beslut samt visar ärendet åter till Köpings TR, som har att utan anmälan av part upptaga ärendet till erforderlig behandling.
¶12 HD (JustR:n Ulveson, Erik Nyman, Knutsson, referent, Vängby och Heuman) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.