Artikel 19: Rapportering av allvarliga IKT-relaterade incidenter och frivillig anmälan av betydande cyberhot

1. Finansiella entiteter ska rapportera allvarliga IKT-relaterade incidenter till den relevanta behöriga myndighet som avses i artikel 46 i enlighet med punkt 4 i den här artikeln.

Om en finansiell entitet är föremål för tillsyn av mer än en sådan nationell behörig myndighet som avses i artikel 46 ska medlemsstaterna utse en enda behörig myndighet till relevant behörig myndighet med ansvar för att utföra de funktioner och skyldigheter som föreskrivs i denna artikel.

Kreditinstitut som klassificeras som betydande i enlighet med artikel 6.4 i förordning (EU) nr 1024/2013 ska rapportera allvarliga IKT-relaterade incidenter till den relevanta nationella behöriga myndighet som utsetts i enlighet med artikel 4 i direktiv 2013/36/EU, och myndigheten ska omedelbart översända den rapporten till ECB.

Vid tillämpning av första stycket ska finansiella entiteter, efter att ha samlat in och analyserat all relevant information, utarbeta den första anmälan och de rapporter som avses i punkt 4 i denna artikel med hjälp av de mallar som avses i artikel 20 och överlämna dem till den behöriga myndigheten. Om det visar sig vara tekniskt omöjligt att överföra den första anmälan med hjälp av mallen ska finansiella entiteter anmäla till den behöriga myndigheten på annat vis.

Den första anmälan och de rapporter som avses i punkt 4 ska innehålla all information som är nödvändig för att den behöriga myndigheten ska kunna fastställa betydelsen av den allvarliga IKT-relaterade incidenten och bedöma eventuella gränsöverskridande konsekvenser.

Utan att det påverkar den finansiella entitetens rapportering enligt första stycket till den relevanta behöriga myndigheten får medlemsstaterna även besluta att vissa eller alla finansiella entiteter dessutom till den första anmälan och de rapporter som avses i punkt 4 i denna artikel ska använda de mallar som avses i artikel 20 när de överlämnar anmälan och rapporterna till de behöriga myndigheterna eller de CSIRT-enheter som utsetts eller inrättats i enlighet med direktiv (EU) 2022/2555.

2. Finansiella entiteter får på frivillig basis rapportera betydande cyberhot till den relevanta behöriga myndigheten, när de anser att hotet är relevant för det finansiella systemet, tjänsteanvändarna eller kunderna. Den relevanta behöriga myndigheten får lämna sådan information till de andra relevanta myndigheter som avses i punkt 6.

Kreditinstitut som klassificeras som betydande i enlighet med artikel 6.4 i förordning (EU) nr 1024/2013 får på frivillig basis rapportera betydande cyberhot till den relevanta nationella behöriga myndighet som utsetts i enlighet med artikel 4 i direktiv 2013/36/EU, och myndigheten ska omedelbart översända den anmälan till ECB.

Medlemsstaterna får fastställa att de finansiella entiteter som rapporterar på frivillig basis i enlighet med första stycket också får vidarebefordra den anmälan till de CSIRT-enheter som utsetts eller inrättats i enlighet med direktiv (EU) 2022/2555.

3. Om en allvarlig IKT-relaterad incident inträffar och påverkar kunders ekonomiska intressen ska finansiella entiteter utan onödigt dröjsmål så snart de blir medvetna om den informera sina kunder om den allvarliga IKT-relaterade incidenten och om de åtgärder som har vidtagits för att mildra de negativa effekterna av en sådan incident.

I händelse av ett betydande cyberhot ska finansiella entiteter, i tillämpliga fall, informera de kunder som kan påverkas om alla lämpliga skyddsåtgärder som de sistnämnda kan överväga att vidta.

4. Finansiella entiteter ska, inom de tidsfrister som ska fastställas i enlighet med artikel 20 första stycket a ii, lämna följande till den relevanta behöriga myndigheten:

a)

En första anmälan.