¶1 Gärning: I.G. har den 11 november 1994 fört en personbil på vägar inom Vallentuna kommun efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hennes blod under eller efter färden uppgått till 2,23 promille.
¶2 Personliga förhållanden: I.G. dömdes den 5 juni 1990 för rattfylleri till villkorlig dom. Av yttrande från Frivården Stockholms Norra Förorter framgår att I.G. förefaller ha uttalade alkoholproblem och att hennes alkoholkonsumtion på grund av inträffad arbetslöshet i mars 1994 och därav uppkomna ekonomiska problem tilltagit. Efter nu ifrågavarande händelse har hon självmant tagit kontakt med alkoholmottagningen vid Danderyds sjukhus där hon påbörjat alkoholavvänjande behandling. Frivårdsmyndigheten har föreslagit skyddstillsyn med föreskrift om alkoholavvänjande behandling som frivårdsmyndigheten bestämmer som den lämpligaste påföljden för I.G..
¶3 Yrkande i hovrätten: skyddstillsyn.
¶4 Rubricering: grovt rattfylleri (4 a § trafikbrottslagen).
¶5 Påföljd: fängelse en månad.
¶6 Skäl: Om sina nuvarande förhållanden har I.G. uppgett bl.a. följande. Under tiden den 20 februari - den 14 juli 1995 har hon genomgått breddutbildning med inriktning mot service och varit närvarande samtliga utbildningsdagar. Hon är alltjämt arbetslös och har stora ekonomiska problem. Den alkoholavvänjande behandlingen vid Danderyds sjukhus har fortsatt och hon iakttar total nykterhet. Vid tanken på att hon skall avtjäna ett fängelsestraff får hon panikkänsla. Om hon skulle dömas till fängelse kan hon inte räkna med att få något arbete. - Enligt intyg den 7 juli 1995 av överläkaren K.M., Danderyds sjukhus, har I.G. ändrat sina alkoholvanor radikalt och genomfört behandlingsprogram med positivt resultat. Intygsgivaren anser att det finns risk att ett fängelsestraff skulle kunna äventyra fortsatt behandling av hennes alkoholproblem. - Vad sålunda och i övrigt förekommit om I.G:s personliga förhållanden och den behandling hon genomgått utgör inte tillräckliga skäl för att frångå tingsrättens bedömning och döma henne till annan påföljd än fängelse (jfr rättsfallet NJA 1992 s. 653).