¶1 Kommunfullmäktige i Partille kommun beslutade den 21 november 1991, § 192, att bemyndiga kommunstyrelsen att
¶2 teckna avtal i enlighet med förslag till samarbetsavtal om
¶3 inrättande av ett västsvenskt EG-kontor i Bryssel och att
¶4 medel för ändamålet inom intervallet 44 200 - 71 300 kr
¶5 inarbetades under den fortsatta beredningen av budget för
¶6 1992. Kommunfullmäktige beslutade den 5 december 1991,
¶7 § 231, att i budget ta upp 180 000 kr om året avseende
¶8 näringslivsfrågor.
¶9 B-E.E. överklagade besluten och yrkade att de
¶10 upphävas, då de överskred fullmäktiges befogenhet eller på
¶11 annat sätt stod i strid mot lag. Han anförde följande.
¶12 Enligt 1 kap. 4 § kommunallagen fick kommun själv vårda
¶13 sina angelägenheter. Enligt praxis fick kommun inte ägna
¶14 sig åt utrikespolitik. Av en promemoria som hade upprättats
¶15 i ärendet skulle EG-kontoret i Bryssel bl.a. följa och
¶16 bevaka EG:s utveckling inom områden som hade särskilt stor
¶17 relevans för regionen, marknadsföra regionen som en
¶18 attraktiv lokaliseringsort för EG-baserade företag och
¶19 bygga ut ett effektivt kontaktnät i EG-administrationen.
¶20 Bakgrunden var att Sverige hade lämnat in ansökan om
¶21 medlemskap i EG och att de då pågående EES-förhandlingarna
¶22 avsågs resultera i att Sverige kom att ingå i EG:s inre
¶23 marknad. Partille kommun hade dittills inte haft några
¶24 officiella kontakter med EG i Bryssel. Kommunen hade över
¶25 huvud taget inte haft några nämnvärda officiella
¶26 utlandskontakter förutom idrottsutbyten och
¶27 vänortskontakter. Kommunen hade ingen mark som kunde
¶28 erbjudas företag, varken EG-baserade eller andra. De var
¶29 ännu inte avgjort om Sverige skulle komma att bli medlem i
¶30 EG. Detta skulle avgöras av EG:s organ och av svenska
¶31 folket i en folkomröstning. Det slutna EES-avtalet hade
¶32 underkänts av EG-domstolen och det var ovisst om, och i så
¶33 fall när, ett nytt avtal kunde komma till stånd. Genom sina
¶34 beslut hade fullmäktige tagit ställning till förväntade
¶35 utrikespolitiska händelser som man vid den aktuella tiden
¶36 inte visste hur de kom att gestalta sig eller om de
¶37 någonsin kom till stånd. Dessutom kom kommunen att få
¶38 representation utomlands som med hänsyn till kommunens
¶39 utveckling och förutsättningar innebar att kommunen inte
¶40 vårdade sina angelägenheter genom ett EG-kontor.
¶41 Kommunen hemställde att överklagandet skulle avslås och
¶42 anförde följande. De överklagade besluten innebar inte
¶43 något utrikespolitiskt ställningstagande eller annan åtgärd
¶44 i strid mot kommunallagen. Kommunens beslut att medverka i
¶45 ett västsvenskt EG-kontor var ingen utrikespolitisk
¶46 handling utan syftade till att tillvarata kommunens och
¶47 regionens intressen i ett förändrat Europa. Klaganden
¶48 syntes göra gällande att svenska kommuner inte fick
¶49 engagera sig i den europeiska gemenskapen förrän det
¶50 formella beslutet fattats på riksnivå. Ett sådant
¶51 betraktelsesätt vore förödande för Sverige. Det var i
¶52 stället mycket viktigt för kommunerna att ha god beredskap
¶53 inför omvärldsförändringar. Vidare måste beaktas att
¶54 Sverige faktiskt lämnat in en ansökan om medlemskap i EG
¶55 och därigenom angett den utrikespolitiska inriktningen. Den
¶56 av klaganden åberopade bestämmelsen i 1 kap. 4 §
¶57 kommunallagen gav utryck åt den kommunalrättsliga
¶58 lokaliseringsprincipen. Denna princip innebar i grunden att
¶59 en kommunal åtgärd måste vara knuten till kommunens område
¶60 eller dess invånare för att den skulle anses laglig. De
¶61 överklagade besluten innebar att Partille kommun,
¶62 tillsammans med andra kommuner i regionen, ökade
¶63 beredskapen inför framtida händelser till nytta för
¶64 kommunen, dess invånare och företag. Besluten innebar inte
¶65 något åsidosättande av lokaliseringsprincipen.
¶66 Kammarrätten i Göteborg (1993-01-21, Wileke, Nyström, Hansson, referent samt särskilda ledamöterna Hägglund och Johansson) yttrade: Enligt övergångsbestämmelserna till kommunallagen (1991:900) skall äldre föreskrifter tillämpas
¶67 vid prövningen av kommunalbesvär över beslut som har
¶68 meddelats före utgången av år 1991. - Kammarrätten kan
¶69 pröva endast om de överklagade besluten är olagliga enligt
¶70 någon av de besvärsgrunder som anges i 7 kap. 1 §
¶71 kommunallagen (1977:179). Överklagandet kan alltså bifallas
¶72 endast om det grundas på att besluten inte har kommit till
¶73 i laga ordning, står i strid mot lag eller annan
¶74 författning, på annat sätt överskrider det beslutande
¶75 organets befogenhet, kränker klagandens enskilda rätt eller
¶76 annars vilar på orättvis grund. Kammarrätten kan inte
¶77 pröva beslutens lämplighet. - Enligt förslaget till det
¶78 samarbetsavtal, som kommunen beslutat ansluta sig till
¶79 skall samarbetet syfta till att ta till vara Västsveriges
¶80 intressen som europeisk ekonomisk region och hävda
¶81 kommunernas intressen bl.a. genom att inrätta och driva ett
¶82 västsvenskt representationskontor i Bryssel.
¶83 Representationskontoret skall fullgöra följande uppgifter:
¶84 a) bygga upp ett effektivt kontaktnät inom
¶85 EG-administrationen och med andra för Västsverige
¶86 intressanta företag och andra organisationer inom EG;
¶87 b) aktivt lämna information om den västsvenska regionen och
¶88 i övrigt brett verka för regionens intressen;
¶89 c) söka information av intresse för Västsverige och
¶90 förmedla den till parterna;
¶91 d) förmedla kontakter mellan, å ena sidan, avtalsparterna
¶92 och andra organisationer i Västsverige och, å andra sidan,
¶93 EG-administrationen, företag och andra organisationer inom
¶94 EG;
¶95 e) i övrigt biträda avtalsparterna och andra organisationer
¶96 i Västsverige med uppläggning av studiebesök och annan
¶97 informations- och kontaktservice.
¶98 Enligt 1 kap. 4 § kommunallagen får kommun och landsting
¶99 själva vårda sina angelägenheter. - Nämnda bestämmelse har
¶100 fått en allmän formulering för att de kommunala
¶101 befogenheterna fortgående skall kunna anpassas efter
¶102 samhällsutvecklingens krav (se prop. 1990/91:117 s. 27). -
¶103 I bestämmelsen regleras en av de grundprinciper som
¶104 begränsar den kommunala kompetensen, nämligen
¶105 lokaliseringsprincipen. Den innebär att en kommunal åtgärd
¶106 måste vara knuten till kommunens eget område eller dess
¶107 invånare för att den skall anses som laglig. I förarbetena
¶108 till 1991 års kommunallag (prop. 1990/91:117 s. 149) har
¶109 emellertid erinrats om att lokaliseringsprincipen är
¶110 försedd med viktiga modifikationer och att inte ens
¶111 riksområdet representerar någon undantagslös geografisk
¶112 begränsning för kommunala insatser.
¶113 Sedan lång tid gäller enligt praxis att det får anses höra
¶114 till kommunernas befogenhet att allmänt främja
¶115 näringslivets utveckling inom kommunen. En sådan
¶116 bestämmelse har numera influtit i 2 kap. 8 § kommunallagen
¶117 (1991:900). - Den verksamhet som åsyftas med nu
¶118 ifrågavarande samarbetsavtal, i vilket kommunen beslutat
¶119 medverka, synes så gott som helt inriktad på att främja
¶120 näringslivet inom regionen. Verksamheten kan då inte
¶121 allmänt sett sägas vara en exklusiv angelägenhet för
¶122 staten. Med hänsyn härtill och det ovan anförda samt de
¶123 befogenheter som i praxis tillerkänts kommunerna såvitt
¶124 gäller åtgärder av allmänt näringslivsfrämjande slag och
¶125 engagemang i t.ex. utställningar, mässor och annan
¶126 kollektiv marknadsföring, finner kammarrätten att ett
¶127 beslut att i enlighet med samarbetsavtalet inrätta en
¶128 EG-representation i Bryssel och att anslå medel härför inte
¶129 kan anses utgöra ett överskridande av den kommunala
¶130 kompetensen. - Kammarrätten avslår överklagandena.
¶131 Hos Regeringsrätten fullföljde B-E.E. sin talan.
¶132 Prövningstillstånd meddelades.
¶133 Regeringsrätten (1994-04-14, M. Sjöberg, Bouvin, Berglöf, von Bahr) gjorde samma bedömning som kammarrätten och fastställde kammarrättens dom.
¶134 Föredraget 1994-03-08, föredragande K. målnummer
¶135 1058-1993 och 1059-1993