Citera som: MÖD 2023:19, Mark- och miljööverdomstolen, 2023-12-21. Källa: Sveriges Domstolar, https://rattspraxis.etjanst.domstol.se/sok/publicering/272b2e02-5905-476c-9c46-f4ebc340d124. Via https://legal.exploreworldai.com/cases/se/mod-2023-19
Hämtad från källan 2026-09-25T23:53:56.095Z. Referatet är källans eget; hela domdokumentet publicerades inte av källan.
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Vänersborgs tingsrätts, mark- och miljödomstolen, beslut 2023-01-11 i mål nr M 2918-22, se bilaga A
PARTER
Klagande
1. J.N
2. H.N
Ombud för 1 och 2: Advokat T.R
Motpart
Tjörns kommun
471 80 Skärhamn
SAKEN
Avvisning av yrkande om skadestånd
__________________
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS BESLUT
Mark- och miljööverdomstolen undanröjer mark- och miljödomstolens beslut och återförvisar målet till mark- och miljödomstolen för fortsatt behandling av J.Ns och H.Ns yrkande om skadestånd.
__________________
YRKANDEN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN
J.N och H.N har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska ändra mark- och miljödomstolens beslut och tillåta att talan om skadestånd förs i målet samt att vittnesförhöret med K.C får hållas. De har i huvudsak anfört att skadeståndsyrkandet grundas på att Tjörns kommun placerat sina ledningar på deras fastighet utan juridisk rätt och att ledningarnas placering inte uppfyller kraven enligt 11 § lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster. Detta har lett till att de inte kunnat utnyttja sin byggrätt vilket orsakat ekonomisk skada.
Tjörns kommun har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens beslut och hänvisat till vad kommunen har framfört vid mark- och miljödomstolen.
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS SKÄL
Rättsliga utgångspunkter för bedömningen av mark- och miljödomstolars behörighet
Allmän domstol är inte behörig att uppta tvist som ska prövas av mark- och miljödom-stol (se 10 kap. 17 § rättegångsbalken och 1 kap. 3 § lagen, 2010:921, om mark- och miljödomstolar). I sådan domstol ska bland annat mål enligt lagen om allmänna vatten-tjänster handläggas (se 53 §). Mark- och miljödomstolar saknar å andra sidan möjlighet att pröva mål som faller utanför den exklusiva behörigheten. Detta innebär att den som anser sig ha både ett civilrättsligt grundat anspråk och ett som har sin grund i lagen om allmänna vattentjänster måste föra talan i separata rättegångar (se prop. 2009/10:215 s. 145 f.).
Utgångspunkten för behörigheten är kärandens kvalificering av de omständigheter som denne åberopat (se NJA 1973 s. 1 I-III och NJA 2004 s. 743). I 1973 års rättsfall konstaterades att en talan om ersättning för skada, som käranden påstod hade orsakats av miljöfarlig verksamhet, omfattades av fastighetsdomstols behörighet och att svarandens invändning att det inte varit fråga om miljöfarlig verksamhet skulle prövas i sak och inte som en fråga om rättegångshinder. Med samma resonemang fann Högsta domstolen i 2004 års rättsfall att allmän domstol var behörig att avgöra mål där käranden grundat sin talan på jordabalken även om de omständigheter som käranden åberopat också skulle kunna ligga till grund för en talan enligt miljöbalken. En slutsats som kan dras av praxis är att antalet frågor som ska prövas som en fråga om rättegångshinder är tämligen begränsade och att det endast är i de klara fallen som domstolens behörighet aktualiseras i detta avseende (se även justitierådet Ulvesons särskilda tillägg i NJA 1973 s. 1 I).
Bedömningen i detta fall
J.Ns och H.Ns fastighet finns inom verksamhetsområdet för den allmänna
va-anläggningen för vilken Tjörns kommun är huvudman. Anläggningen är delvis förlagd på deras fastighet. De har gjort gällande att Tjörns kommun är skadeståndsskyldig enligt lagen om allmänna vattentjänster på grund av att den del av va-anläggningen som är belägen inom deras fastighet medför att de inte kan utnyttja sin byggrätt. De har därvid bland annat åberopat bestämmelserna om att en allmän va-anläggning inte får ordnas i strid med detaljplan, områdesbestämmelser eller andra bestämmelser om hur marken ska bebyggas, eller så att den försvårar en ändamålsenlig bebyggelse eller lämplig planläggning (se 11 §).
Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att den rättsliga grunden för deras talan således finns i lagen om allmänna vattentjänster. Detta innebär att målet ska handläggas av mark- och miljödomstol. Tjörns kommuns invändning om att det inte är va-anläggningen som är orsaken till att byggrätten inte kan utnyttjas ska mark- och miljödomstolen pröva som en del av saken (se NJA 2004 s. 743).
Sammanfattningsvis finner Mark- och miljööverdomstolen att det överklagade beslutet om att avvisa H.Ns och J.Ns skadeståndsyrkande ska undanröjas och att målet ska återförvisas till mark- och miljödomstolen för fortsatt behandling av yrkandet om skadestånd. Vid denna utgång bör det ankomma på mark- och miljödomstolen att på nytt behandla frågan om vittnesförhör med K.C ska hållas.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B
Överklagande senast den 2024-01-17.
I avgörandet har deltagit hovrättsråden Lars Borg, Margaretha Gistorp, Henrik Jonsson, referent, och Katarina Welin.
Föredragande har varit hovrättsfiskalen Elin Gustavsson.
________________________________________________
BILAGA A
VÄNERSBORGS TINGSRÄTTS, MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN, BESLUT
RÄTTEN
Rådmannen Titti Heina, även protokollförare
PARTER
Kärande
1. J.N
2. H.N
Ombud 1-2: Advokaten T.R
Svarande
Tjörns kommun
471 80 Skärhamn
Ombud: Kommunjurist H.B
SAKEN
Anordnande av ledningar för kommunalt vatten och avlopp avseende fastigheten A, Tjörns kommun; nu fråga om avvisning
____________________
Handlingarna i målet genomgås, varvid mark- och miljödomstolen såvitt nu är aktuellt antecknar följande.
H.N och J.N är ägare till fastigheten A som ligger inom Tjörns kommun. H.Ns och J.Ns fastighet A ligger inom Tjörns kommuns allmänna va-anläggnings verksamhetsområde och fastigheten har rätt att använda den allmänna va-anläggningen på Stora Dyrön. Kommunen har tillhandahållit vattentjänster för fastigheten alltsedan slutet av 1960-talet och förbindelsepunkter är sedan denna tid för fastigheten bestämd till punkten e avseende spillvatten och en punkt öster om byggnaden avseende dricksvatten.
H.N och J.N har ansökt om stämning mot Tjörns kommun och bland annat yrkat att mark-och miljödomstolen ska förplikta kommunen att utge skadestånd till fastighetsägarna för den skada som en försenad byggrätt har inneburit med 2 miljoner kronor jämte ränta från dagen för delgivning av stämning tills betalning sker.
Som grund för skadeståndsyrkandet har H.N och J.N hänfört sig till lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster, LAV. H.N och J.N har i huvudsak anfört att Tjörns kommun orsakat dem ekonomisk skada i form av fördyrat byggprojekt med ca 2 miljoner kronor genom att kommunen inte medverkat till att flytta vatten- och avloppsledningar som betjänar fastigheterna B, A och C. Befintliga ledningar för vatten och avlopp ligger på fastigheterna utan juridisk rätt.
Ledningarna har hindrat utnyttjande av en befintlig byggrätt för fastigheten A. Ansökan om bygglov för denna fastighet har legat hos kommunen för behandling sedan 2013 och kärandena har alltsedan dess påtalat att ledningarna måste flyttas för att byggrätten ska kunna utnyttjas. Den försenade byggnationen har berott på att kommunen inte har medverkat till att ta bort eller plugga ledningarna och anordna va-ledningar på lämpligare plats trots att fastighetsägarna har begärt. Enligt 11 § LAV får inte en allmän va-anläggning ordnas i strid med detaljplan, områdesbestämmelser eller andra bestämmelser om hur marken ska bebyggas, eller så att den försvårar en ändamålsenlig bebyggelse eller lämplig planläggning. Den ska dessutom enligt 22 § LAV anläggas i enlighet med fastighetens speciella villkor. Fastighetsägarna har ostridigt en byggrätt på sin fastighet vilken hindras genom kommunens befintliga va-ledningar som försörjer grannfastigheterna B och C. Genom att kommunen har fördröjt flytt av ledningarna har fastighetsägarna inte kunnat påbörja sin byggnation och har därmed åsamkats skada.
Till styrkande av uppgiften om orsaken till fördröjning av bygglov har H.N och J.N åberopat vittnesförhör med K.C.
Tjörns kommun har i första hand yrkat att skadeståndsyrkandet ska avvisas. För det fall domstolen bedömer att skadeståndstalan ska prövas i sak har kommunen bestritt yrkandet. Tjörns kommun har inte vitsordat något belopp som skäligt i och för sig. Sättet för att beräkna räntan har kommunen vitsordat.
Som grund för sitt avvisningsyrkande har Tjörns kommun gjort gällande att den skada som kärandena har påstått sig ha drabbats av är att hänföra till ett ärende om bygglov. Anledningen till att kärandena inte har beviljats bygglov för om- och tillbyggnad av bostadshus är att de tänkta åtgärderna har varit planstridiga och att grannar motsatt sig bygglovsansökan. Det förhållandet att kärandena inte har kunnat erhålla bygglov har således inte haft något med parternas va-förhållande att göra. Kärandenas yrkande om skadestånd är därmed inte en fråga som ska prövas enligt lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster.
Mark- och miljödomstolen fattar följande
BESLUT
1. Mark- och miljödomstolen avvisar skadeståndsyrkandet.
2. Mark- och miljödomstolen avvisar vittnesförhöret med K.C.
SKÄL FÖR BESLUT
Enligt 46 § LAV ska kommunen återställa det som rubbats eller fullgöra det som eftersatts och ersätta skadan om en fastighetsägare orsakas en skada på grund av att kommunen på annat sätt än som avses i 45 § LAV har överskridit sin rätt eller åsidosatt en skyldighet enligt denna lag. Det som avses med skadeståndsansvar enligt 46 § LAV hänför sig till skador som kan vara orsakade på grund av att huvudmannen överskridit sin rätt eller åsidosatt en skyldighet vad avser säkerställandet av den allmänna vatten- och avlopps försörjningen.
H.N och J.N har som grund för skadeståndsyrkandet anfört att de orsakats skada om 2 miljoner kronor på grund av försenad byggrätt eftersom kommunen inte medverkat till att flytta vatten- och avloppsledningar. Tjörns kommun har anfört att orsaken till att H.N och J.N inte har erhållit bygglov inte har haft sin grund i va-förhållandet mellan parterna. Grunden för H.Ns och J.Ns skadeståndsyrkande är enligt mark- och miljödomstolens bedömning tvistig och att hänföra till en avtalsrättslig fråga mot bakgrund av ärende om bygglov. Kärandenas yrkande om skadestånd kan därmed inte prövas av mark- och miljödomstolen enligt lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster utan får prövas i annan ordning, varför yrkandet därom ska avvisas.
Med hänsyn till att mark- och miljödomstolen avvisar skadeståndsyrkandet och mot bakgrund av anfört bevistema för åberopat vittnesförhör med K.C ska följaktligen vittnesförhöret avvisas.
Mark- och miljödomstolen kommer att ta ställning till den fortsatta handläggningen av H.Ns och J.Ns övriga yrkanden i målet och återkomma till parterna med besked därom.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga (MMD-1 1)
Överklagande senast den 1 februari 2023
Titti Heina
_________________
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Vänersborgs tingsrätts, mark- och miljödomstolen, beslut 2023-03-17 i mål nr M 5565-20, se bilaga A
PARTER
Klagande
Borås Energi och Miljö AB, 556527-5590
Box 1713
501 17 Borås
Ombud: Advokaterna M.R och A.B
Motpart
Tryg Forsikring A/S genom Trygg-Hansa Försäkring filial, 516403-8662
106 26 Stockholm
Ombud: F.A
SAKEN
Avvisning av omständighet till grund för talan
___________________
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS BESLUT
1. Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet.
2. Mark- och miljööverdomstolen avslår Borås Energi och Miljö AB:s yrkande om ersättning för rättegångskostnader.
____________________
YRKANDEN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Borås Energi och Miljö AB (Borås Energi) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska ändra mark- och miljödomstolens beslut och avvisa Tryg Forsikring A/S:s genom Trygg-Hansa Försäkring filial (Trygg-Hansa) grund för talan att Borås Energi är skadeståndsskyldigt då bolaget medgett detta. Borås Energi har anfört att detta utgör en alternativ självständig grund som faller utanför mark- och miljödomstolens kompetens. Bolaget har även yrkat ersättning för sin rättegångskostnad.
Trygg-Hansa har motsatt sig yrkandet och därvid hänvisat till vad bolaget anfört i mark- och miljödomstolen. Trygg-Hansa har också motsatt sig att ersätta Borås Energis rättegångskostnad.
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS SKÄL
Beslutet i frågan om rättegångshinder är ett beslut under rättegång
Mark- och miljödomstolens beslut innebär att domstolen ogillat en invändning om rättegångshinder. En part som vill överklaga ett sådant beslut – som är ett beslut under rättegång – måste först anmäla missnöje. Om inte detta sker inom en vecka från den dag då parten fick del av beslutet har parten gått miste om sin rätt att överklaga. Efter att en anmälan har gjorts ska rätten med hänsyn till omständigheterna bestämma om beslutet får överklagas särskilt, eller i samband med att dom eller slutligt beslut överklagas. (Se 49 kap. 4 § rättegångsbalken.)
Mark- och miljödomstolen har klassificerat beslutet som slutligt och angett tre veckors överklagandetid. Det konstateras att överklagandet kom in inom denna tid och att handlingarna sedan överlämnades till Mark- och miljööverdomstolen. Mark- och miljödomstolen får därigenom anses ha gjort en rättidsprövning och bestämt att beslutet får överklagas särskilt. Detta är Mark- och miljööverdomstolen bunden av. Borås Energi har vidare fullgjort vad som krävs enligt överklagandehänvisningen. Denna processuella fråga utgör således inte hinder mot att överklagandet prövas.
Mark- och miljödomstolars exklusiva behörighet
Allmän domstol är inte behörig att uppta tvist som ska prövas av mark- och miljödom-stol (se 10 kap. 17 § rättegångsbalken och 1 kap. 3 § lagen, 2010:921, om mark- och miljödomstolar). I sådan domstol ska bland annat mål enligt lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster handläggas (se 53 §). Mark- och miljödomstolar saknar å andra sidan möjlighet att pröva mål som faller utanför den exklusiva behörigheten. Detta innebär att den som anser sig ha både ett civilrättsligt grundat anspråk och ett som har sin grund i lagen om allmänna vattentjänster måste föra talan i separata rättegångar (se prop. 2009/10:215 s. 145 f.). Utgångspunkten för behörigheten är kärandens kvalificering av de omständigheter som denne åberopat (se NJA 1973 s. 1 I–III och NJA 2004 s. 743).
Gränsen för domstolarnas behörighet har i någon mån utvecklats i praxis. Om de åberopade omständigheterna har sin grund i förhållandet mellan huvudmannen för den allmänna va-anläggningen och brukaren, och sin utgångspunkt i verksamhetsområdet, ska målet i regel handläggas av mark- och miljödomstol (tidigare Statens va-nämnd), trots att målet innehåller vissa avtalsrättsliga spörsmål (se NJA 1987 s. 689; se även MÖD 2000:39). Dåvarande fastighetsdomstolarna ansågs däremot inte vara behöriga att pröva en invändning om kvittning, eftersom det saknades en särskild föreskrift som gav sådan behörighet (se NJA 1992 s. 424). När det gäller mål enligt lagen om allmänna vattentjänster torde det inte gå att undvika att dessa emellanåt innehåller civilrättsliga frågor såsom tolkning av avtal (se 22 och 38 §§ samt prop. 2005/06:78 s. 98 och 147).
Bedömningen i detta fall
Trygg-Hansa har bland annat åberopat att Borås Energi är skadeståndsskyldigt till följd av att en anställd vid bolaget i ett e-postmeddelande medgett ansvar för skadan på fastigheten A och att denna utfästelse innebär att Borås Energi också medgett att va-anläggningen inte uppfyllt skäliga anspråk på säkerhet (den s.k. utfästelsegrunden). Trygg-Hansa menar att Borås Energi därför är skyldigt att ersätta skadan. Borås Energi å sin sida har yrkat att denna grund ska avvisas.
Inledningsvis kan konstateras att det föreligger ett va-förhållande mellan Borås Energi och fastighetsägaren. Om det exempelvis uttryckligen åberopas att ett sådant medgivande (utfästelse) ska prövas utifrån avtalsrättsliga principer utan någon koppling till själva va-förhållandet eller till verksamhetsområdet, och således inte heller till lagen om allmänna vattentjänster, bör grunden inte kunna prövas av mark- och miljödomstol utan endast av allmän domstol. Detta med hänsyn till den exklusiva behörigheten hos respektive domstolsslag.
Fastigheten A är emellertid belägen inom verksamhetsområdet för den allmänna va-anläggningen. Borås Energi är huvudman för anläggningen och anspråket är riktat mot bolaget i den egenskapen. Trygg-Hansa har som huvudsaklig grund åberopat att Borås Energi genom arbeten på den allmänna va-anläggningen, inom verksamhetsområdet, orsakat en översvämningsskada på fastigheten och att försäkringsbolaget till följd av skadan har betalat ut försäkringsersättning till fastighetsägaren. Talan har således sin rättsliga utgångspunkt i va-förhållandet mellan Borås Energi och fastighetsägaren. Trygg-Hansas påstående om att Borås Energi har medgett skadeståndsskyldighet måste mot denna bakgrund förstås på så sätt att medgivandet avser skadeståndsskyldighet enligt lagen om allmänna vattentjänster. Det hör även till saken att Trygg-Hansa i stämningsansökningen har åberopat att prövningen ska ske enligt den lagen (se NJA 2004 s. 743).
Mark- och miljööverdomstolen finner mot denna bakgrund att Borås Energis yrkande om att utfästelsegrunden ska avvisas inte kan få bifall. Överklagandet ska därför avslås. Av denna utgång följer att det saknas särskilda skäl att förpliktiga Trygg-Hansa att ersätta Borås Energis rättegångskostnad.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B
Överklagande senast 2024-01-18.
I avgörandet har deltagit hovrättsråden Lars Borg, Margaretha Gistorp, Henrik Jonsson, referent, och Katarina Welin.
__________________
BILAGA A
VÄNERSBORGS TINGSRÄTTS, MARK- OCH MILJÖDOMSTOLEN, BESLUT
RÄTTEN
Rådmannen Titti Heina, även protokollförare
PARTER
Kärande
Tryg Forsikring A/S genom Trygg-Hansa Försäkring filial 516403-8662
106 26 Stockholm
Ombud: Försäkringsjuristen F.A
Svarande
Borås Energi och Miljö AB, 556527-5590
Box 1713
501 17 Borås
Ombud: Advokaten A.B och M.R
SAKEN
Ansökan om ersättning för skada angående VA på fastigheten A i Borås kommun; nu fråga om avvisning
__________________
Handlingarna i målet genomgås, varvid mark- och miljödomstolen antecknar följande i fråga om avvisning av grund för talan.
Bakgrund
Tryg Forsikring A/S genom Trygg-Hansa Försäkring filials (Trygg-Hansas) försäkringstagare SpaceRenter VSP1 AB (”SpaceRenter”) äger fastigheten A med adress B i Borås (”Fastigheten”). Fastigheten är belägen i ett industriområde och lokaler i Fastigheten hyrs ut till kommersiella verksamheter.
Borås Energi och Miljö AB (Borås Energi) är huvudman till den allmänna va-anläggningen inom verksamhetsområdet, som innefattar Fastigheten. Trygg-Hansas försäkringstagare SpaceRenter drabbades den 1 oktober 2018 av skada till följd av ett stopp i va-anläggningen varpå avloppsvatten (spillvatten) trängde upp ur Fastighetens golvbrunnar i WC- och duschutrymmen som ledde till översvämning.
Yrkanden och inställning
Trygg-Hansa har yrkat att mark- och miljödomstolen ska förplikta Borås Energi att till Trygg-Hansa betala 987 438 kr jämte ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen från den 2 mars 2019 till dess betalning sker. Trygg-Hansa har yrkat ersättning för ansökningsavgift till mark- och miljödomstolen.
Borås Energi har bestritt käromålet, men vitsordat sättet för att beräkna dröjsmålsräntan.
Borås Energi har yrkat att mark- och miljödomstolen genom slutligt beslut avvisar Trygg-Hansas talan såvitt avser grunden att Borås Energi är skadeståndsskyldigt på grund av påstått medgivande av skadeståndsskyldighet.
Trygg-Hansa har bestritt avvisningsyrkandet.
Första hands grund som Trygg-Hansa anfört till stöd för sitt yrkande
Som grund i första hand och omständigheter därför har Trygg-Hansa bl. a. anfört följande till stöd för sitt yrkande. Borås Energi har erkänt skadeståndsansvar för de skador som orsakats av stoppet i ledningssystemet. Den 8 januari 2019 har svaranden i epostmeddelande från U.H låtit sig meddela att Borås Energi således medgett skadeståndsansvar för den uppkomna skadan. Borås Energi har sedermera ersatt SpaceRenter för dess självrisk i fastighetsförsäkringen hos käranden om 45 500 kr.
Borås Energis skäl till stöd för sitt yrkande om avvisning
Enligt 1 kap. 3 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar handlägger mark- och miljödomstolen mål och ärenden enligt det som föreskrivs i miljöbalken, fastighetsbildningslagen (1970:988), plan- och bygglagen (2010:900) och annan lag. Exempel på annan lag är bland annat lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster (vattentjänstlagen). Enligt 53 § vattentjänstlagen prövar mark- och miljödomstolen mål om frågor som regleras i vattentjänstlagen eller i föreskrifter som meddelats med stöd av samma lag.
Bestämmelserna i 1 kap. 3 § lagen om mark- och miljödomstolar och 53 § vattentjänstlagen reglerar mark- och miljödomstolens exklusiva sakliga behörighet.
Enligt nämnda bestämmelser är mark- och miljödomstolen endast behörig att pröva grunder som avser frågor som regleras i vattentjänstlagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av samma lag. Mark- och miljödomstolen är inte behörig att pröva grunder som faller utanför domstolens sakliga behörighet, exempelvis allmänna avtals- eller skadeståndsrättsliga grunder. Detta gäller även om den alternativa grunden inte faller under någon annan domstols exklusiva behörighet.
Trygg-Hansa har åberopat två alternativa grunder för sitt yrkande. Trygg-Hansa har åberopat att Borås Energi är ersättningsskyldigt dels enligt 45 § vattentjänstlagen på grund av Borås Energis påstådda åsidosättande av viss skyldighet enligt vattentjänstlagen, dels på grund av att Borås Energi genom U.H har medgett ansvar för skadan enligt vattentjänstlagen.
Enligt Trygg-Hansa innebär meddelandet från U.H att Borås Energi med bindande verkan har utfäst ett betalningsansvar för skadan och att Borås Energi är skyldigt att utge ersättning redan på grund av den påstådda utfästelsen. Vidare gör käranden gällande att utfästelsen gjorts av någon som varit behörig att binda Borås Energi. Såvitt käranden får förstås menar bolaget att meddelandet utgör en för Borås Energi bindande rättshandling och att U.H och/eller Borås Energis ekonomichef varit behöriga att binda Borås Energi vid rättshandlingen. Frågor om bundenhet vid rättshandlingar och behörighetsfrågor kring rättshandlingar regleras bl.a. av lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område. Frågan om U.Hs och ekonomichefens behörighet att binda Borås Energi är också underkastad associationsrättsliga bestämmelser. Frågor reglerade i avtalslagen och aktiebolagslagen ligger utanför mark- och miljödomstolens sakliga behörighet.
Trygg-Hansas talan i denna del är alltså inte hänförligt till någon viss bestämmelse i vattentjänstlagen och avser inte heller frågor som regleras i vattentjänstlagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av samma lag. Eftersom mark- och miljödomstolen inte är behörig att pröva om ersättningsskyldighet föreligger enligt allmänna avtals- och associationsrättsliga bestämmelser begär Borås Energi att mark-och miljödomstolen genom slutligt beslut avvisar den åberopade grunden.
Trygg-Hansas genmäle
Trygg-Hansa har i huvudsak yttrat sig enligt följande som svar på Borås Energis yrkande om avvisning. Mark- och miljödomstolen är behörig att pröva Borås Energis medgivande av ansvar. Borås Energi har i skrift medgett att bolaget ansvarar för skadan till följd av bestämmelserna om skadeståndsansvar i vattentjänstlagen. Genom utfästelsen har Borås Energi medgett att anläggningen inte uppfyller skäliga anspråk på säkerhet och att Borås Energi därav är skyldigt att utge skälig ersättning för skada. Eftersom utfästelsen avser skadeståndsansvar enligt vattentjänstlagen är det inte fråga om en sådan alternativ grund för talan som ska eller kan prövas av allmän domstol. Mark- och miljödomstolen är därför behörig att som självständig grund pröva om Borås Energi är bundet av den avgivna utfästelsen inom ramen för det pågående målet (jfr MÖD 7995-11 samt NJA 1987 s 689).
Mark- och miljödomstolen meddelar följande
SLUTLIGA BESLUT
Mark- och miljödomstolen avslår Borås Energi och Miljö AB:s yrkande om avvisning av kärandens talan såvitt avser grunden skadeståndsskyldighet på grund av medgivande.
Skäl för beslut
Enligt 1 kap. 3 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar handlägger mark- och miljödomstolen mål och ärenden enligt det som föreskrivs i miljöbalken, fastighetsbildningslagen (1970:988), plan- och bygglagen (2010:900) och annan lag. Exempel på annan lag är bland annat lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster (vattentjänstlagen). Mark- och miljödomstolen är i regel inte behörig att pröva grunder som faller utanför domstolens sakliga behörighet, (jfr prop. 2009/10:215 s. 146 och MÖD 2012:59).
Enligt 53 § vattentjänstlagen, prövar mark- och miljödomstolen mål om frågor som regleras i vattentjänstlagen eller i föreskrifter som meddelats med stöd av samma lag. I princip ska alla kommunens, huvudmannens och brukarnas rättigheter och skyldigheter enligt lagen om allmänna vattentjänster kunna underställas mark- och miljödomstolens prövning i enskilda fall genom att behörig part väcker talan vid domstolen. I målet är det ostridigt att Trygg-Hansa är behörig part att väcka talan. Frågan är om grunden som Trygg-Hansa anfört i första hand till stöd för sitt yrkande avser frågor som regleras i vattentjänstlagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av samma lag och som därmed gör mark- och miljödomstolen behörig att pröva grunden för talan (jfr bland annat NJA 1975 s. 1, NJA 1982 s. 298, NJA 1987 s. 689).
Trygg-Hansa har som grund i första hand åberopat att Borås Energi har medgett ansvar för skadan enligt vattentjänstlagen. Sistnämnda grund har Borås Energi ansett ska avvisas. Trygg-Hansa har gjort gällande att meddelandet från bland annat U.H innebär att Borås Energi med bindande verkan har medgett skadeståndsansvar för skadan och att Borås Energi är skyldigt att betala ersättning redan på grund av det påstådda medgivandet. Borås Energi har också ersatt SpaceRenter för dess självrisk i enlighet med utfästelsen. Vidare har Trygg-Hansa gjort gällande att medgivandet gjorts av personer som har varit behöriga att binda Borås Energi.
Frågan om bundenhet vid rättshandlingar i form av den här typen av utfästelser och behörighetsfrågor kring rättshandlingar regleras bland annat av lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område samt inom andra associationsrättsliga bestämmelser.
I den lagrådsremiss som föregick regeringens proposition till vattentjänstlagen (prop. 2005/06:78) hade regeringen föreslagit att Va-nämndens behörighet skulle anges efter modell av 37 § VAL 70 (1970 års va-lag) genom en punktvis uppräkning i förslagets 53 § vattentjänstlagen. Uppräkningen har inneburit att Va-nämnden fått pröva inte bara rent va-rättsliga frågor utan också exempelvis frågor om giltighet av avtal, om skadeståndsskyldighet och andra frågor av allmänrättslig art. Nämnden har sålunda fått pröva frågor som normalt avgörs av allmän domstol, se även Vattentjänstlagen, Jörgen Qviström, Juno version 2, publicerad digitalt 2016, s. 203f.
Av Trygg-Hansa åberopad grund att Borås Energi är skadeståndsskyldigt på grund av påstått medgivande av skadeståndsansvar och därmed förenade behörighetsfrågor anser domstolen därför med hänsyn till vad som anförts rör ett allmänt va-förhållande och är en fråga som omfattas av regleringen i vattentjänstlagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av samma lag. Mark- och miljödomstolen är därmed behörig att pröva grunden vad avser medgivande av skadeståndsansvar och därmed förenade behörighetsfrågor varför Borås Energis yrkande om avvisning ska avslås.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga (MMD-11)
Överklagande senast den 11 april 2023.
Titti Heina
Rådman