¶1 Parter:
¶2 SACO, c/o Civilekonomernas Riksförbund; Staten
¶3 genom Statens Arbetsgivarverk
¶4 Nr 113
¶5 SACO, c/o Civilekonomernas Riksförbund
¶6 mot
¶7 Staten genom Statens Arbetsgivarverk.
¶8 lagen (1982:80) om anställningsskydd;
¶9 reservbefälsförordningen (1972:464) för försvarsmakten
¶10 I 22 § anställningsskyddslagen finns bestämmelser om
¶11 turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist. Enligt
¶12 dessa bestäms arbetstagarnas plats i turordningen, såvitt
¶13 här är av intresse, med utgångspunkt i varje arbetstagares
¶14 sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren, varvid
¶15 arbetstagare med längre anställningstid har företräde
¶16 framför arbetstagare med kortare anställningstid.
¶17 På det statliga området kompletteras 22 §
¶18 anställningsskyddslagen av avtalsbestämmelser i
¶19 kollektivavtalet Turordningsavtal för arbetstagare hos
¶20 staten (TurA-S), vilket gäller mellan staten och bl.a.
¶21 SACO. TurA-S innehåller bl.a. följande.
¶22 Beräkning av anställningstid
¶23 10 §. När en arbetstagares plats i turordningen skall
¶24 bestämmas skall som anställningstid hos arbetsgivaren
¶25 räknas all anställningstid hos staten. Om det finns
¶26 särskilda skäl får anställningstiden hos annan arbetsgivare
¶27 än staten jämställas med sådan anställningstid.
¶28 Bestämmelsen i 10 § TurA-S gäller sedan den 1 april 1984.
¶29 Den föregicks av en författningsbestämmelse med samma
¶30 materiella innehåll. Denna återfanns under åren 1975 - 1976
¶31 i 42 § andra stycket statstjänstemannalagen (1965:274) och
¶32 därefter, intill dess att TurA-S trädde i kraft, i 8 §
¶33 första stycket förordningen (1976:865) om vissa
¶34 turordningsfrågor i statligt reglerad anställning, m.m.
¶35 A.B., som är född år 1954 och medlem i
¶36 Civilekonomernas Riksförbund, är sedan den 1 september 1990
¶37 anställd som avdelningsdirektör vid Statskontoret. Han är
¶38 även reservofficer. Han erhöll sålunda den 29 augusti 1975
¶39 tillsvidareförordnande som fänrik i flottans reserv, där
¶40 han numera är kapten. För hans anställning som reserv-
¶41 officer tillämpas - enligt övergångsbestämmelser till den
¶42 under tiden den 1 juli 1990 - 1 juli 1994 gällande
¶43 reservofficersförordningen (1990:202) och till den sedan
¶44 den 1 juli 1994 gällande officersförordningen (1994:882) -
¶45 fortfarande reservbefälsförordningen (1972:464) för
¶46 försvarsmakten (rubriken enligt SFS 1979:1118).
¶47 Till följd av riksdagsbeslut år 1992 uppkom vid
¶48 Statskontoret arbetsbrist motsvarande 60 anställda. På
¶49 hösten 1993 fastställdes turordning för uppsägningar,
¶50 varvid A.B. fördes till en turordningskrets om
¶51 14 arbetstagare samt placerades sist i turordningen såsom
¶52 den i turordningskretsen som av arbetsgivaren ansågs ha den
¶53 kortaste anställningstiden hos staten. Som sådan tid
¶54 tillgodoräknades han sammanlagt 5 år och 11 månader, varav
¶55 1 år och 1 månad från anställning vid Försvarsstaben, 3 år
¶56 och 2 månader från anställningen vid Statskontoret samt
¶57 1 år och 8 månader från anställningen som reservofficer. I
¶58 sistnämnda hänseende tillgodoräknades han av sin totala
¶59 anställningstid som reservofficer - 18 år och 2 månader -
¶60 endast tid varunder han hade fullgjort obligatorisk eller
¶61 frivillig tjänstgöring som reservofficer utan att samtidigt
¶62 inneha annan statlig anställning.
¶63 SACO hade vid turordningsförhandlingarna yrkat att medlem
¶64 som var reservofficer skulle som anställningstid hos staten
¶65 tillgodoräknas all anställningstid i reservofficers-
¶66 anställningen. Statskontoret hade alltså inte tillmötesgått
¶67 detta yrkande och hade som motivering för sitt
¶68 ställningstagande anfört följande:
¶69 "När det gäller beräkning av statlig anställningstid för
¶70 reservanställd personal inom försvarsmakten, tar vi hänsyn
¶71 endast till den tid då författningsenlig eller frivillig
¶72 tjänstgöring har fullgjorts.
¶73 Detta ställningstagande grundas på anvisningar från Statens
¶74 arbetsgivarverk (SAV). I sammanhanget är det också av
¶75 intresse att beakta SAVs föreskrifter för beräkning av
¶76 tjänstgöringstid för utmärkelsen "För nit och redlighet i
¶77 rikets tjänst". Enligt denna föreskrift tillgodoräknas
¶78 endast "tid varunder reservanställd personal har fullgjort
¶79 författningsenlig eller frivillig tjänstgöring inom
¶80 försvarsmakten och inte samtidigt har innehaft annan
¶81 statlig anställning, i vilken anställningstiden får
¶82 tillgodoräknas."
¶83 Statskontoret sade den 26 oktober 1993 upp bl.a. A.B.
¶84 på grund av arbetsbrist. Hans uppsägningstid löpte ut
¶85 den 30 juni 1994.
¶86 SACO har väckt talan mot staten vid arbetsdomstolen med
¶87 stående att Statskontoret genom uppsägningen av A.B.
¶88 har brutit mot gällande turordningsbestämmelser.
¶89 Enligt SACO skulle han vid bestämmandet av turordningen
¶90 rätteligen ha tillgodoräknats hela sin anställningstid som
¶91 reservofficer, med undantag för tid varunder han innehaft
¶92 även annan statlig anställning. Mellan parterna är
¶93 ostridigt att A.B. i så fall hade fått en sådan
¶94 plats i turordningen att han inte hade blivit uppsagd.
¶95 Med hänvisning därtill har SACO yrkat att arbetsdomstolen
¶96 skall enligt 8 kap. 3 § lagen (1976:600) om offentlig
¶97 anställning ogiltigförklara Statskontorets uppsägning av
¶98 A.B..
¶99 Staten har bestritt bifall till yrkandet.
¶100 Parterna har fordrat ersättning för rättegångskostnader.
¶101 Arbetsdomstolen har med stöd av 4 kap. 10 § tredje stycket
¶102 arbetstvistlagen företagit målet till avgörande utan
¶103 huvudförhandling.
¶104 Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak
¶105 följande.
¶106 Staten
¶107 Av lagtexten i 22 § och därtill anknytande bestämmelser i
¶108 anställningsskyddslagen framgår inte hur en arbetstagares
¶109 anställningstid närmare skall beräknas vid bestämmande av
¶110 plats i turordning. Enligt förarbetsuttalanden i anslutning
¶111 till 3 § i 1982 års anställningsskyddslag (prop. 1981/82:71
¶112 s. 117) skall anställningens art och omfattning samt
¶113 eventuella tjänstledigheter dock inte ha betydelse för
¶114 beräkningen, utan tid då ett anställningsförhållande har
¶115 förelegat får i princip tillgodoräknas i dess helhet. Detta
¶116 får i vart fall anses gälla, om det inte i lag eller
¶117 kollektivavtal finns särskilda bestämmelser om hur
¶118 anställningstiden skall beräknas.
¶119 När motsvarigheten till bestämmelsen i 10 § TurA-S infördes
¶120 i 42 § andra stycket statstjänstemannalagen anförde
¶121 departementschefen bl.a. följande (prop. 1974:174 s. 55).
¶122 Lika litet som inom den privata sektorn bör man vid
¶123 tillämpningen av 22 § andra och tredje styckena LAS göra
¶124 avräkning för tjänstledigheter av olika slag, när den
¶125 statliga anställningstiden skall beräknas. En
¶126 statstjänsteman bör således i regel få räkna sig till godo
¶127 all den tid som han har varit tjänstledig t. ex. för
¶128 studier etc. Detta bör gälla, trots att staten generellt
¶129 sett beviljar tjänstledighet i betydligt större
¶130 utsträckning än vad som är brukligt på den privata
¶131 arbetsmarknaden (jfr t. ex. cirkuläret 1970:388 om
¶132 tjänstledighet med C-avdrag, m. m., ändrat senast
¶133 1971:1196). Vid sådan tjänstledighet som har samband med
¶134 förening av statligt reglerade tjänster (28-31 §§
¶135 statstjänstemannastadgan 1965:601) bör självfallet någon
¶136 dubbel tillgodoräkning inte komma i fråga. Eventuellt kan
¶137 avvikande bestämmelser behöva meddelas (39 § StjL).
¶138 Av det citerade motivuttalandet framgår enligt statens
¶139 mening att det finns undantag från principen att även
¶140 tjänstledighet - dvs. tid då arbete inte utförs åt
¶141 arbetsgivaren - skall tillgodoräknas som anställningstid.
¶142 Som ett exempel på sådana undantag anges i uttalandet
¶143 tjänstledighet vid förening av statligt reglerade tjänster.
¶144 Detta undantag har inte kommit till uttryck i någon
¶145 författningsbestämmelse.
¶146 Ett ytterligare exempel på fall där all statlig
¶147 anställningstid inte skall tillgodoräknas är enligt statens
¶148 mening anställning som reservofficer. Skälen till detta är
¶149 följande.
¶150 Reservofficersanställningen har karaktären av en statlig
¶151 bisyssleanställning, arvodestjänst.
¶152 Tjänstgöringsskyldigheten är starkt begränsad med
¶153 sporadiskt återkommande, kortvariga perioder av faktisk
¶154 tjänstgöring. Reservofficeren behöver inte begära tjänst-
¶155 ledighet från denna sin anställning för att samtidigt
¶156 inneha annan privat eller offentlig anställning.
¶157 Tjänstgöringsperioderna är närmast att jämställa med
¶158 kortvariga, tillfälliga anställningar. Så har också
¶159 anställningar som reservofficer behandlats i situationer då
¶160 sammanlagd anställningstid hos staten varit av betydelse.
¶161 Redan vid tillkomsten år 1965 av statstjänstemannalagen och
¶162 statstjänstemannastadgan (1965:601) bedömdes anställning i
¶163 krigsmaktens reserver vara av en så särskild karaktär att
¶164 den i 1 § statstjänstemannastadgan uttryckligen undantogs
¶165 från stadgans tillämpningsområde. Som motivering för detta
¶166 angavs "de speciella anställningsförhållanden" som rådde
¶167 för ifrågavarande tjänstemän (promemoria med förslag till
¶168 statstjänstemannastadga, Civildepartementet 1965:4; juli
¶169 1965). Någon ändring i aktuellt hänseende gjordes inte när
¶170 författningsrubriken fr.o.m. den 1 januari 1977 ändrades
¶171 till anställningsförordning.
¶172 Avlöningsförmånerna för reservofficerare reglerades
¶173 tidigare i författning. Sålunda föreskrevs i
¶174 reservbefälskungörelsen (1962:309) för krigsmakten följande
¶175 i 41 § 2 mom.
¶176 I fråga om placering i löneklass vid inträde i reserv och
¶177 vid befordran samt i fråga om uppflyttning i löneklass
¶178 skola för personal som avses i 1 mom. och icke åtnjuter
¶179 arvode, bestämmelserna i statens allmänna
¶180 avlöningsreglemente för personal på aktiv stat äga till-
¶181 lämpning, såsom om anställningen i reserven varit att
¶182 hänföra till anställning på aktiv stat. Härvid skall dock
¶183 iakttagas dels att för den som före anställningen i reserv
¶184 innehaft beställning på reservstat, tid varunder han i
¶185 dylik beställning varit inkallad till tjänstgöring skall -
¶186 oavsett bestämmelserna i 22 § 2 mom. tredje stycket
¶187 reglementet och 2 punkten anvisningarna till den såsom
¶188 bilaga A vid reglementet fogade placeringstabellen -
¶189 tillgodoräknas såsom tjänstgöring på aktiv stat, dels att
¶190 hänsyn icke må tagas till civil anställning i statens
¶191 tjänst, som personal i reserv innehaft eller innehar, dels
¶192 ock att tid varunder vederbörande under anställning i
¶193 reserv icke varit inkallad till tjänstgöring, ej må
¶194 tillgodoräknas för uppflyttning till högre löneklass.
¶195 Liknande bestämmelser fanns i kungörelsen (1962:578) om
¶196 befälsanställning i civilförsvarets krigsorganisation, vars
¶197 12 § 2 mom. hade följande lydelse.
¶198 I fråga om placering i löneklass vid övergång från reserv
¶199 till befälsanställning samt i fråga om uppflyttning i
¶200 löneklass skola bestämmelserna i statens allmänna
¶201 avlöningsreglemente äga tillämpning såsom om anställningen
¶202 vid krigsmakten varit att hänföra till anställning på aktiv
¶203 stat och befälsanställningen till ordinarie tjänst. Härvid
¶204 skall iakttagas dels att hänsyn icke må tagas till annan
¶205 civil anställning i statens tjänst, som befälsanställd
¶206 innehaft eller innehar, dels ock att tid, varunder han
¶207 under anställning vid krigsmakten eller under
¶208 befälsanställning icke varit inkallad till tjänstgöring, ej
¶209 må tillgodoräknas för uppflyttning i högre löneklass.
¶210 Betecknande för det dåtida avlöningssystemet var bl. a. att
¶211 en arbetstagare flyttades upp i högre löneklass med
¶212 beaktande av anställningstidens längd. Av de citerade
¶213 bestämmelserna framgår emellertid att en reservofficer för
¶214 uppflyttning till en högre löneklass inte fick
¶215 tillgodoräkna sig annan anställningstid som reservofficer
¶216 än tid under vilken reservofficeren tjänstgjort, och att
¶217 detsamma gällde för den som övergick från anställning som
¶218 reservofficer till en befälsanställning i civilförsvarets
¶219 krigsorganisation. Bestämmelser av motsvarande innehåll
¶220 fanns även i senare författningsreglering.
¶221 Numera regleras reservofficerares anställningsförmåner i
¶222 kollektivavtal, nämligen i avtalet om avlöningsförmåner för
¶223 reservofficerare i försvarsmaktens reserver samt i väg- och
¶224 vattenbyggnadskåren (reservofficersavtalet, intaget i SAV:s
¶225 cirkulär 1993 Fö 6.) I reservofficersavtalet finns bl.a.
¶226 bestämmelser om semester (11 §), vilka i princip hänvisar
¶227 till semesterlagen (1977:480). Enligt 7 § första stycket
¶228 första meningen semesterlagen utgör semesterdagar med
¶229 semesterlön "så stort antal av semesterdagarna enligt 4 §
¶230 som svarar mot den del av intjänandeåret, under vilken
¶231 arbetstagaren har innehaft anställning hos arbetsgivaren".
¶232 Och i en protokollsanteckning till 11 §
¶233 reservofficersavtalet sägs följande.
¶234 Parterna är ense om följande tolkning av semesterlagen.
¶235 1. Vid tillämpningen av 7 § första stycket första meningen
¶236 semesterlagen, skall reservofficeren anses ha innehaft
¶237 anställning hos försvarsmyndigheten endast under tid som
¶238 svarar mot tjänstgöringsomgång samt sådan in- och
¶239 utryckningsdagar för vilka arvode utbetalas.
¶240 Protokollsanteckningen ger uttryck för samma synsätt som de
¶241 nyss berörda bestämmelserna om löneklassuppflyttning,
¶242 nämligen att det endast är tjänstgöringstid i
¶243 reservofficersanställningen som skall beaktas vid
¶244 tillämpningen av regler enligt vilka längden av statlig
¶245 anställning har betydelse.
¶246 Genom cirkuläret (1973:752) till statsmyndigheterna om
¶247 utmärkelsen "För nit och redlighet i rikets tjänst" (NOR)
¶248 infördes ett nytt belöningssystem för arbetstagare hos
¶249 staten. Utmärkelsen skulle tilldelas den som visat nit och
¶250 redlighet som anställd hos staten under i princip 30 år.
¶251 Vid beräkningen av anställningstiden skulle bortses från
¶252 tjänstgöringens faktiska omfattning, om inte särskilda skäl
¶253 föranledde annat. I en skrivelse den 5 mars 1974 från
¶254 statsrådsberedningen till expeditionscheferna m.fl. angå-
¶255 ende tillämpningen av cirkuläret angavs bl.a. följande.
¶256 Till punkt 2. Bestämmelsen i punkt 2 första stycket i
¶257 cirkuläret innebär en nyhet. Av bestämmelsen följer att
¶258 deltidsarbete även om det har avsett mindre än halvtid i
¶259 princip skall jämställas med heltidsarbete samt att också
¶260 tid för tjänstledighet i allmänhet skall räknas den
¶261 anställde till godo. Den nya regeln skall göra beräkningen
¶262 av anställningstiden betydligt enklare än tidigare.
¶263 Vanliga civilrättsliga regler bör tillämpas vid avgörandet
¶264 av frågan huruvida en arbetstagare hos staten innehar eller
¶265 har innehaft en enda sammanhängande anställning eller flera
¶266 skilda anställningar. I förstnämnda fall skall således tid
¶267 för ledighet räknas honom till godo, medan i sistnämnda
¶268 fall mellantiden givetvis inte skall medräknas.
¶269 I en del fall kan emellertid finnas skäl för avvikelse från
¶270 regeln i punkt 2 första stycket. Detta kan gälla bl. a.
¶271 arbetstagare som har tjänstgjort bara mycket korta perioder
¶272 av anställningstiden, kanske som bisyssla, t. ex. auditör
¶273 eller reservpersonal inom försvaret.
¶274 Cirkuläret ersattes den 1 januari 1975 av Kungl. Maj:ts
¶275 kungörelse (1974:225) om utmärkelsen "För nit och redlighet
¶276 i rikets tjänst", med samma reglering i nu berört
¶277 hänseende. SAV utfärdade med stöd av 8 § kungörelsen
¶278 föreskrifter för verkställigheten i SAVFS 1980:1. Där
¶279 utvecklas synen på anställningstid som reservofficer på
¶280 följande sätt (s. 4).
¶281 Tid varunder reservanställd personal har fullgjort
¶282 författningsenlig eller frivillig tjänstgöring inom
¶283 försvarsmakten och inte samtidigt har innehaft annan
¶284 statlig anställning, i vilken anställningstiden får
¶285 tillgodoräknas, är kvalificerande för NOR. Detsamma gäller
¶286 tid varunder befälsanställd i civilförsvarets
¶287 krigsorganisation har fullgjort författningsenlig
¶288 tjänstgöring i civilförsvaret.
¶289 Dessa föreskrifter har i sak oförändrade överförts till de
¶290 numera gällande föreskrifterna i SAV:s cirkulär 1993 A 18
¶291 s. 6.
¶292 När det gäller 10 § TurA-S har enligt statens mening inte
¶293 funnits någon gemensam partsavsikt av innebörd att
¶294 anställningstid som reservofficer skall vid tillämpningen
¶295 av 10 § få tillgodoräknas i dess helhet. Eftersom
¶296 bestämmelsen i 10 § TurA-S har sitt ursprung i
¶297 statstjänstemannalagen måste den gemensamma partsavsikten
¶298 rörande bestämmelsens innebörd innefatta vad som i
¶299 förarbetena till ändringen i statstjänstemannalagen
¶300 anfördes om motsvarande bestämmelses bakgrund och innebörd
¶301 med hänsyn till de särskilda förhållandena på det statliga
¶302 området. Som tidigare framhållits ger dessa förarbeten
¶303 uttryck för att principen att all anställningstid skall
¶304 tillgodoräknas inte är utan undantag. Skälet till detta
¶305 torde vara en medvetenhet om de mångskiftande och
¶306 svåröverblickbara anställningsförhållandena på det statliga
¶307 området, där nämnda princip i vissa fall skulle kunna leda
¶308 till ett orimligt resultat. Samma uppfattning kommer till
¶309 uttryck i L.L:s kommentar till
¶310 anställningsskyddslagen (7 uppl. 1989), där det sägs bl.a.
¶311 följande (s.74):
¶312 "Det förekommer emellertid också fall där det skulle te sig
¶313 onaturligt att en mellanliggande period räknas som
¶314 anställningstid hos en viss arbetsgivare, t. ex. om
¶315 arbetstagaren då på heltid utför arbete för en annan
¶316 arbetsgivares räkning eller bedriver egen förvärvsverk-
¶317 samhet."
¶318 Avsteg från principen att all anställningstid är
¶319 tillgodoräkningsbar torde inte kräva stöd i författning.
¶320 Enligt statens mening kan man i stället föra ett
¶321 rimlighetsresonemang. Det orimliga i SACO:s krav på att
¶322 A.B. skall vid tillämpningen av 10 § TurA-S
¶323 tillgodoräknas sin anställningstid som reservofficer i dess
¶324 helhet belyses av följande.
¶325 Om A.B:s totala anställningstid som reservofficer
¶326 skulle tillgodoräknas honom skulle han - utöver
¶327 anställningen vid Försvarsstaben under 1 år och 1 månad,
¶328 vid Statskontoret under 3 år och 2 månader samt fullgjord
¶329 tjänstgöring som reservofficer under 1 år och 8 månader -
¶330 tillgodoräknas ytterligare 12 år och 3 månader av sin
¶331 anställningstid som reservofficer när han inte innehaft
¶332 annan statlig anställning. Under denna tid har A.B.
¶333 haft heltidsanställning i privat tjänst samt varit verksam
¶334 som egen företagare. Detta har skett utan att han behövt
¶335 begära tjänstledighet från reservofficersanställningen.
¶336 Trots detta skulle han i turordningen placeras före andra
¶337 arbetstagare vid Statskontoret som tjänstgjort hos staten
¶338 under perioder omfattande 7,5 - 18 år. Den tid under vilken
¶339 A.B. haft en icke-statlig anställning och inte
¶340 heller tjänstgjort som reservofficer skulle alltså
¶341 likställas med anställningstid hos den statliga
¶342 arbetsgivaren vid uppsägning på grund av arbetsbrist hos
¶343 denna.
¶344 Med en sådan tillämpning av 10 § TurA-S skulle A.B.
¶345 som reservofficer inta en orimligt privilegierad
¶346 särställning i samband med uppsägningarna vid Statskonto-
¶347 ret. Anställningstiden i en bisysslebefattning som endast
¶348 marginellt bidragit till arbetstagarens försörjning skulle
¶349 värderas lika med anställningstid i en
¶350 tillsvidareanställning som gett arbetstagaren dennes
¶351 huvudsakliga inkomst. Någon gemensam partsavsikt av den
¶352 innebörden har självfallet inte funnits. Staten anser att
¶353 detta inte heller kan anses ligga i linje med
¶354 anställningsskyddslagens grundregel om att längden av
¶355 anställningstiden hos arbetsgivaren i princip skall vara
¶356 avgörande för turordningen mellan olika arbetstagare. Med
¶357 anställningstid torde därvid ha åsyftats i första hand
¶358 anställningstid i en anställning som arbetstagaren har som
¶359 sin huvudsakliga sysselsättning.
¶360 Sammanfattningsvis är det statens ståndpunkt att
¶361 anställning som reservofficer är ett sådant fall där inte
¶362 all formell anställningstid skall tillgodoräknas vid
¶363 tillämpningen av 10 § TurA-S. Såväl lagstiftaren som
¶364 parterna i statliga kollektivavtal har behandlat
¶365 reservofficersanställningen på detta sätt när det varit
¶366 fråga om beräkning av anställningstid i andra situationer,
¶367 såsom för löneklassuppflyttning, intjänande av semester och
¶368 kvalificering för utmärkelsen "För nit och redlighet i
¶369 rikets tjänst". Endast tid under anställningen då
¶370 reservofficeren har tjänstgjort har beaktats i dessa fall.
¶371 Detta måste också anses utgöra bakgrund till och förtydliga
¶372 den av parterna åsyftade innebörden hos 10 § TurA-S.
¶373 SACO
¶374 SACO kan vitsorda att det bakom bestämmelsen i 10 § TurA-S
¶375 inte ligger någon gemensam partsavsikt av innebörd, att
¶376 anställningstid som reservofficer skall få tillgodoräknas i
¶377 dess helhet. Enligt SACO:s uppfattning har det inte funnits
¶378 någon gemensam partsavsikt alls i den nu aktuella frågan.
¶379 Denna har aldrig berörts vid förhandlingar om TurA-S.
¶380 SACO bestrider att en anställning som reservofficer har
¶381 karaktären av statlig bisyssleanställning och delar heller
¶382 inte statens uppfattning, att reservofficerarnas faktiska
¶383 tjänstgöringsperioder närmast är att jämställa med
¶384 kortvariga, tillfälliga anställningar. För
¶385 reservofficerarna föreligger tjänsteplikt och de är
¶386 skyldiga att inställa sig till tjänstgöring så snart deras
¶387 militära arbetsgivare begär det. Deras civila arbetsgivare
¶388 kan inte neka dem den ledighet som krävs för att fullgöra
¶389 denna plikt. Reservofficerarna skall vidare ständigt vara
¶390 beredda att rycka in i händelse av krig, vilket medför att
¶391 de mellan tjänstgöringsperioderna avsätter tid för den
¶392 kompetensutveckling som deras krigsplacering föranleder. De
¶393 lyder under hela sin anställningstid som reservofficerare
¶394 under samma lojalitetsplikt som andra statligt anställda.
¶395 En reservofficer kan sägas upp enligt samma regler som
¶396 gäller för andra statligt anställda.
¶397 Vidare bestrids påståendet att reservofficerarnas
¶398 tjänstgöringsperioder har behandlats som kortvariga,
¶399 tillfälliga anställningar i situationer då sammanlagd
¶400 anställningstid hos staten varit av betydelse. Sveriges
¶401 Reservofficersförbund har alltid hävdat uppfattningen, att
¶402 anställningstid för reservofficerare skall vid
¶403 tillämpningen av 10 § TurA-S beräknas på det sätt som SACO
¶404 hävdar i målet. Detsamma torde gälla Försvarets Civil-
¶405 förvaltning och Värnpliktsverket. Dessa myndigheter har i
¶406 skrivelser från april 1992 förklarat att hela
¶407 kontraktstiden räknas som statlig anställningstid utom när
¶408 den sammanfaller med annan statlig anställningstid, som är
¶409 tillgodoräkningsbar.
¶410 De av staten åberopade äldre författningsbestämmelserna
¶411 rörande reservofficerares avlöningsförmåner saknar enligt
¶412 SACO:s mening betydelse för bedömningen av den aktuella
¶413 frågan. Detsamma gäller den av staten åberopade
¶414 protokollsanteckningen till 11 § reservofficersavtalet. De
¶415 åberopade avlöningsbestämmelserna avsåg endast beräkning av
¶416 anställningstid när det gällde frågan om uppflyttning i
¶417 löneklass. Den nämnda protokollsanteckningen avser endast
¶418 beräkning av anställningstid när det gäller att bestämma
¶419 antalet semesterdagar med semesterlön. Att parterna är
¶420 överens om hur antalet betalda semesterdagar i en
¶421 reservofficersanställning skall beräknas innebär inte, att
¶422 parterna har gett uttryck åt en princip som innebär att
¶423 enbart tjänstgöringstid i en reservofficersanställning
¶424 skall beaktas vid tillämpning av andra regler enligt vilka
¶425 längden av statlig anställningstid har betydelse. Att saken
¶426 uttryckligen reglerats på det sättet i vissa hänseenden kan
¶427 sålunda inte medföra att detsamma skall utan uttryckligt
¶428 stöd i författning eller avtal gälla i andra hänseenden,
¶429 och i vart fall inte i en fråga som avser
¶430 anställningstryggheten, nämligen hur statlig
¶431 anställningstid skall beräknas vid bestämmande av
¶432 turordning för arbetstagare som hotas av uppsägning på
¶433 grund av arbetsbrist. Snarare ger den omständigheten, att
¶434 motsvarande specialregler saknas för det sammanhanget, stöd
¶435 åt SACO:s ståndpunkt i tvisten.
¶436 Föreskrifterna rörande kvalifikation för utmärkelsen "För
¶437 nit och redlighet i rikets tjänst" kan enligt SACO:s mening
¶438 inte tillmätas någon betydelse för bedömningen av
¶439 tvistefrågan i målet.
¶440 Staten påstår att SACO:s synsätt innebär att
¶441 reservofficerare skulle inta en orimligt privilegierad
¶442 särställning i samband med uppsägningar på grund av
¶443 arbetsbrist. Vidare påstås att anställningstid som
¶444 reservofficer inte bör kunna värderas på samma sätt som
¶445 anställningstid i en anställning som gett arbetstagaren
¶446 dennes huvudsakliga inkomst. Med anledning av dessa
¶447 påståenden skall framhållas följande.
¶448 Som staten själv har redovisat skall enligt uttalanden i
¶449 förarbetena till 1982 års anställningsskyddslag
¶450 (prop. 1981/82:71 s. 117) anställningens art eller
¶451 omfattning sakna betydelse för beräkningen av
¶452 anställningstid hos arbetsgivaren vid bl.a. bestämmande av
¶453 turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist. Vidare
¶454 skall en arbetstagare tillgodoräknas varje dag då ett
¶455 anställningsförhållande har förelegat, oavsett om han har
¶456 utfört arbete för arbetsgivarens räkning eller inte. Även
¶457 tid varunder arbetstagaren har varit sjuk, tjänstledig,
¶458 föräldraledig, studieledig eller försatt i disponibilitet
¶459 skall således tillgodoräknas. Något annat eller mera sades
¶460 inte i det av staten åberopade motivuttalandet i prop.
¶461 1974:174. Detta avsåg för övrigt endast tjänstledigheter,
¶462 medan tvisten i målet gäller en deltidsanställning.
¶463 Som ett med reservofficersanställning jämförligt
¶464 anställningsförhållande kan nämnas det som gäller för de
¶465 s. k. lördagsbrevbärarna hos Posten. Sådana arbetstagare
¶466 kan arbeta sporadiskt några timmar på lördagarna efter
¶467 överenskommelse vid varje särskilt tillfälle. Till skillnad
¶468 från reservofficerare är de således inte ens
¶469 arbetsskyldiga. En del av lördagsbrevbärarna är
¶470 tillsvidareanställda. Den gemensamma partsuppfattningen är
¶471 att dessa arbetstagare vid tillämpning av 10 § TurA-S skall
¶472 tillgodoräknas all anställningstid hos Posten, dvs. inte
¶473 bara de dagar under vilka de utfört arbete. I vart fall har
¶474 utgången blivit sådan i de fall som förts till förhandling.
¶475 Arrestvakter hos Polisen är ett annat, liknande exempel.
¶476 Även här har det funnits arbetstagare som arbetat
¶477 intermittent deltid och varit tillsvidareanställda. Till
¶478 skillnad från vad som gäller beträffande lördagsbrevbärarna
¶479 har frågan om beräkning av sådana arrestvakters
¶480 anställningstid dock, såvitt SACO känner till, aldrig förts
¶481 till förhandling.
¶482 Ett ytterligare exempel kan hämtas från en inskränkning av
¶483 verksamheten vid Arbetslivsfonden i Kalmar län. En medlem i
¶484 Sveriges Psykologförbund hade under tiden januari 1971 -
¶485 maj 1978 varit förordnad som konsulterande psykolog vid ett
¶486 skolhem. Det bedömdes att han under den tiden hade
¶487 tjänstgjort mellan 20 och 25 timmar per månad. På lokal
¶488 nivå nåddes enighet om att psykologen skulle tillgodoräknas
¶489 hela anställningstiden och inte bara den tid under vilken
¶490 han faktiskt hade utfört arbete. Till grund för
¶491 arbetsgivarens ställningstagande låg rådgivning från P.O.Ö.,
¶492 SAV.
¶493 Vidare skall nämnas att en arbetstagare hos staten kan med
¶494 stöd av tjänstledighetsförordningen (1984:111) vara
¶495 tjänstledig under en följd av år för att inneha en anställ-
¶496 ning som facklig funktionär hos en arbetstagarorganisation
¶497 som har till uppgift att ta till vara arbetstagarnas
¶498 intressen på en myndighet. Det finns exempel på att arbets-
¶499 tagare varit tjänstlediga under perioder överstigande
¶500 10 år.
¶501 Mot bakgrund av det nu sagda kan SACO inte se att det - vid
¶502 beräkning av statlig anställningstid för bestämmande av
¶503 turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist - skulle
¶504 ligga mindre i linje med anställningsskyddslagens
¶505 grundläggande regler att en reservofficer får tillgodoräkna
¶506 sig all anställningstid i officersanställningen än att nu
¶507 nämnda arbetstagare tillgodoräknas hela sin anställningstid
¶508 hos staten oavsett faktisk tjänstgöring. En annan sak är
¶509 att det givetvis finns utrymme för olika uppfattningar "de
¶510 lege ferenda", dvs. om hur saken borde regleras för
¶511 framtiden.
¶512 Staten
¶513 Den uppfattning som Försvarets Civilförvaltning och
¶514 Värnpliktsverket har framfört i de av SACO åberopade
¶515 skrivelserna är inte sanktionerad av SAV. Det är SAV som på
¶516 statens sida disponerar över tolkningen av TurA-S. Även om
¶517 någon enskild statlig myndighet eventuellt tillämpat
¶518 bestämmelserna i avtalets 10 § i strid med den uppfattning
¶519 som staten hävdar i målet har detta därför inte skapat
¶520 någon praxis av betydelse för rätta tolkningen av
¶521 bestämmelserna.
¶522 När det gäller SACO:s uppgifter rörande s.k.
¶523 lördagsbrevbärare, arrestvakter och en arbetstagare hos
¶524 Arbetslivsfonden får staten anföra följande.
¶525 Så länge Posten tillämpade brevutbärning på lördagar fanns
¶526 ett visst behov av extrapersonal på lördagarna. En del av
¶527 denna extrapersonal var tillsvidareanställd med
¶528 arbetsskyldighet ett visst antal timmar per månad, varvid
¶529 arbetstiden var schemalagd till tre eller fyra lördagar
¶530 varje månad. Andra i denna personalkategori arbetade en-
¶531 staka lördagar efter överenskommelse i varje särskilt fall,
¶532 dvs. att ett anställningsförhållande uppkom vid varje
¶533 tillfälle. Vid arbetsbristuppsägningar hos Posten torde de
¶534 lördagsbrevbärare som var tillsvidareanställda ha
¶535 tillgodoräknats hela anställningstiden medan de andra
¶536 tillgodoräknades endast arbetade dagar, dvs. då en
¶537 anställning förelegat.
¶538 Vid de större polismyndigheterna är arrestvakt en vanlig
¶539 tillsvidareanställning på heltid. Vid de mindre
¶540 polismyndigheterna sköts arrestvaktsysslan av de polismän
¶541 som tjänstgör på polisstationen eller, då behov av extra
¶542 personal uppstår, av någon som anlitas vid varje särskilt
¶543 tillfälle. I sistnämnda fall uppkommer ett
¶544 anställningsförhållande vid varje tillfälle då vederbörande
¶545 arbetar. Det har inte kunnat utredas om tillgodoräkning av
¶546 sådan anställningstid som arrestvakt hos Polisen har varit
¶547 aktuell i något uppsägningsärende.
¶548 För den arbetstagare som under tiden den 15 januari 1971 -
¶549 den 30 maj 1978 hade förordnats som konsulterande psykolog
¶550 vid ett skolhem torde omfattningen av anställningen inte ha
¶551 varit bestämd i anställningsavtalet. Det är riktigt att
¶552 tjänstgöringen uppgick till 20 - 25 timmar per månad och
¶553 att arbetstagaren vid en uppsägning på grund av arbetsbrist
¶554 hos Arbetslivsfonden fick tillgodoräkna sig hela
¶555 anställningstiden vid skolhemmet.
¶556 Statens inställning till de av SACO angivna exemplen är att
¶557 dessa inte är bindande eller ens vägledande vid en
¶558 bedömning av hur anställningstid som reservofficer skall
¶559 beräknas vid tillämpningen av 10 § TurA-S. I de fall då
¶560 anställningarna har gällt tills vidare har det varit fråga
¶561 om deltidsanställningar med tjänstgöringsförhållanden som
¶562 inte kan jämföras med dem som gäller för en reservofficer.
¶563 Yttranden
¶564 Arbetsdomstolen har enligt 5 kap. 1 § andra stycket
¶565 arbetstvistlagen berett Statsanställdas förbund samt TCO-
¶566 OF:s förbundsområden Statstjänstemän, Poliser och
¶567 Officerare (TCO-OF/S,P,O) tillfälle att yttra sig i målet.
¶568 De har inkommit med skriftliga yttranden i vilka anförts i
¶569 huvudsak följande.
¶570 Statsanställdas förbund
¶571 Statsanställdas förbunds tolkning av bestämmelsen i 10 §
¶572 TurA-S är att all tid under vilken ett
¶573 anställningsförhållande har förelegat skall tillgodoräknas
¶574 arbetstagaren vid bestämmande av plats i turordningen. På
¶575 det sättet tillämpas bestämmelsen i förhandlingar mellan
¶576 förbundet och förekommande arbetsgivare. På samma sätt
¶577 tillämpas den när arbetstagare har tillsvidareanställning
¶578 för att utföra arbetsuppgifter under en begränsad tid av
¶579 arbetsveckan. Ett exempel är brevbärare som anställts för
¶580 postutdelning på lördagar. Principen har således tillämpats
¶581 oavsett tjänstgöringens omfattning, under förutsättning att
¶582 anställningen haft karaktären av tillsvidareanställning. -
¶583 Förbundet har ingen synpunkt på hur reservofficerares
¶584 anställningsförhållande skall betraktas.
¶585 TCO OF/S,P,O
¶586 Såvitt kunnat utrönas fördes vid förhandlingarna om TurA-S
¶587 år 1984 ingen sakdiskussion om innebörden av 10 § i
¶588 omtvistat hänseende och någon gemensam partsavsikt går inte
¶589 att finna. Under de snart 20 år som bestämmelsen varit
¶590 gällande har, såvitt känt, inte heller förekommit någon
¶591 tvist om beräkning av anställningstid för reservofficerare
¶592 i nu aktuellt hänseende. - En reservofficersanställning
¶593 torde, med tanke på att den normalt förenas med en
¶594 heltidsanställning hos en annan arbetsgivare, kunna
¶595 betraktas som en statlig bisyssleanställning med starkt
¶596 begränsad tjänstgöringsskyldighet. Att avtalsparterna också
¶597 ansett att anställning som reservofficer är av speciell
¶598 karaktär framgår bl.a. av de speciella regler som enligt
¶599 protokollsanteckning 1 till reservofficersavtalets 11 §
¶600 gäller vid tillämpning av 7 § semesterlagen. Att staten
¶601 sedan länge haft denna syn på en reservofficersanställning
¶602 framgår av en skrivelse från statsrådsberedningen år 1974
¶603 angående beräkning av tid för erhållande av utmärkelsen
¶604 "För nit och redlighet i rikets tjänst". - Som staten har
¶605 framhållit i målet är huvudprincipen att även
¶606 tjänstledighet skall tillgodoräknas som anställningstid. En
¶607 anställning i försvarets reserver innebär att den anställde
¶608 påtar sig en författningsenlig tjänstgöringsskyldighet
¶609 begränsad till ett visst antal dagar under en angiven
¶610 tidsperiod. För A.B. gäller att han skall fullgöra
¶611 1 år och 220 dagar intill dess att anställningen upphör vid
¶612 utgången av det år då han fyller 52 år. - TCO-OF/S,P,O
¶613 anser att det kan ifrågasättas huruvida den icke
¶614 tjänstgöringspliktiga delen av en reservofficers
¶615 anställning skall likställas med tjänstledighet. Bl.a. kan
¶616 framhållas att tjänstledighet normalt förutsätter ett
¶617 arbetsgivarbeslut i någon form. För en reservofficer torde
¶618 det motsatta vara fallet; ett särskilt beslut krävs för att
¶619 tjänstgöring skall äga rum. - Sammanfattningsvis anser
¶620 TCO-OF/S,P,O - även om frågan är svårbedömd - att över-
¶621 vägande skäl talar för att endast den tid varunder
¶622 författningsenlig eller frivillig tjänstgöring som
¶623 reservofficer ägt rum skall vid tillämpning av 10 § TurA-S
¶624 tillgodoräknas som anställningstid hos staten.
¶625 Domskäl
¶626 Parterna tvistar i målet om hur bestämmelsen i 10 § TurA-S
¶627 skall tolkas vid beräkning av en arbetstagares
¶628 anställningstid i en reservofficersanställning, närmare
¶629 bestämt i samband med upprättande av turordning inför
¶630 uppsägningar på grund av arbetsbrist hos annan statlig
¶631 myndighet än den som är arbetsgivare i
¶632 reservofficersanställningen. För den
¶633 reservofficersanställning som är aktuell i målet gäller
¶634 alltjämt reservbefälsförordningen (1972:464) för
¶635 försvarsmakten. Arbetsdomstolen tar i domen inte ställning
¶636 till tolkningen av avtalsbestämmelsen med avseende på
¶637 sådana reservofficersanställningar som omfattas av den
¶638 numera upphävda reservofficersförordningen (1990:202) eller
¶639 av den sedan den 1 juli 1994 gällande officersförordningen
¶640 (1994:882).
¶641 Av vad parterna har upplyst och av det yttrande som har
¶642 avgetts av TCO-OF/S,P,O framgår att någon vägledning i
¶643 tolkningsfrågan inte står att finna i vad som förekommit
¶644 vid avtalsförhandlingar rörande TurA-S. Den främsta orsaken
¶645 härtill torde vara att bestämmelsen i 10 § inte är ett
¶646 resultat av kollektivavtalsparternas egna överväganden. Den
¶647 har i sak oförändrad hämtats från den tidigare gällande
¶648 författningsregleringen av turordningsfrågor på det
¶649 statliga området, ytterst från det år 1975 införda andra
¶650 stycket av 42 § statstjänstemannalagen. Enligt vad som har
¶651 upplysts synes kollektivavtalsparterna vid införandet av
¶652 bestämmelsen i TurA-S inte heller ha ägnat uppmärksamhet åt
¶653 en sådan situation som den som ligger till grund för
¶654 tvisten.
¶655 Arbetsdomstolen är därför hänvisad till avtalsbestämmelsens
¶656 ordalydelse, till vad som är känt om dess bakgrund samt
¶657 till mer allmänna överväganden om hur den bör förstås för
¶658 det i målet aktuella fallet.
¶659 Bestämmelsens lydelse ger i och för sig stöd åt SACO:s
¶660 ståndpunkt i tvisten. Det råder således inte tvekan om att
¶661 hela den tid, under vilken en reservofficer innehar
¶662 förordnande som sådan, i rättslig mening utgör
¶663 anställningstid hos staten oavsett huruvida reservofficeren
¶664 tjänstgör eller inte. Också enligt den i sammanhanget
¶665 grundläggande regeln om anställningstiden som i första hand
¶666 avgörande för en arbetstagares plats i turordningen vid
¶667 uppsägning på grund av arbetsbrist, 22 §
¶668 anställningsskyddslagen, gäller att inte bara
¶669 anställningens art utan också omfattningen av den faktiska
¶670 tjänstgöringen inom ramen för en bestående anställning i
¶671 princip saknar betydelse för beräkningen av
¶672 anställningstiden. Här kan hänvisas till det av parterna
¶673 åberopade uttalandet i propositionen om 1982 års
¶674 anställningsskyddslag, enligt vilket vid tillämpning av
¶675 bl.a. 22 § anställningsskyddslagen arbetstagare kan
¶676 "tillgodoräkna sig anställningstid, oavsett om de har
¶677 innehaft en tillsvidareanställning eller tidsbegränsad
¶678 anställning, arbetat på deltid, varit tjänstlediga osv."
¶679 (prop. 1981/82:71 s. 117).
¶680 Enligt arbetsdomstolens mening kan emellertid varken det i
¶681 nämnda bestämmelser förekommande uttrycket
¶682 "anställningstid" eller det nyss citerade
¶683 förarbetsuttalandet anses utesluta, att mera särpräglade
¶684 omständigheter kan inverka på bedömandet av frågan, om viss
¶685 tid som i strikt rättslig mening utgör anställningstid hos
¶686 en arbetsgivare också skall tillgodoräknas arbetstagaren
¶687 vid t.ex. bestämmande av turordning inför uppsägningar på
¶688 grund av arbetsbrist. Det finns sålunda inte grund för att
¶689 anta annat än att 22 § anställningsskyddslagen ger ett
¶690 visst utrymme för undantag från principen att allt som
¶691 formellt utgör anställningstid också skall beaktas som
¶692 sådan. Detsamma gäller naturligen beträffande 10 § TurA-S,
¶693 som bygger på grundregeln i 22 § anställningsskyddslagen
¶694 och egentligen endast har till syfte att fastslå att staten
¶695 vid beräkning av anställningstid skall betraktas som en
¶696 enda arbetsgivare.
¶697 Staten har i målet ansett sig finna grund för sådana
¶698 undantag i vissa motivuttalanden som gjordes i samband med
¶699 tillkomsten av 42 § andra stycket statstjänstemannalagen -
¶700 dvs. föregångaren till 10 § TurA-S - och avsåg behandlingen
¶701 av sådan tjänstledighet som hade samband med förening av
¶702 statligt reglerade tjänster (prop. 1974:174 s. 55). Den
¶703 uppfattningen kan arbetsdomstolen dock inte biträda.
¶704 Ifrågavarande uttalanden syftade uppenbarligen endast till
¶705 att slå fast det självklara förhållandet, att en arbetsta-
¶706 gare som under en tid förenat två statligt reglerade
¶707 tjänster inte kan få tillgodoräkna sig denna tid dubbelt
¶708 eller med andra ord räkna en kalenderdag som två
¶709 anställningsdagar hos en och samma arbetsgivare.
¶710 Med anledning av vad staten har anfört i målet bör vidare
¶711 framhållas att den omständigheten att en anställning utgör
¶712 en bisyssla för arbetstagaren eller eljest endast i mindre
¶713 mån bidrar till dennes försörjning, inte utgör grund för
¶714 undantag från huvudprincipen om att all anställningstid i
¶715 anställningen skall tillgodoräknas arbetstagaren i
¶716 turordningssammanhanget. Anställningsskyddslagen skiljer
¶717 sålunda inte principiellt mellan bisyssleanställningar och
¶718 huvudanställningar, inte heller mellan olika anställningar
¶719 beroende på i vilken mån de bidrar till arbetstagarens
¶720 försörjning (jfr AD 1984 nr 82), och det finns inte skäl
¶721 att anta att annat skulle gälla enligt 10 § TurA-S.
¶722 Frågan är då, om en reservofficersanställning som faller
¶723 under reglerna i reservbefälsförordningen för
¶724 försvarsmakten likväl är av en så särpräglad beskaffenhet
¶725 att det finns grund för slutsatsen att 10 § TurA-S oaktat
¶726 bestämmelsens lydelse bör förstås så, att i ett fall som
¶727 det föreliggande allt vad som formellt utgör
¶728 anställningstid i denna anställning inte skall
¶729 tillgodoräknas för placering i turordning enligt
¶730 bestämmelsen.
¶731 Anställningen som reservofficer utmärks bl.a. av att den
¶732 kan bestå under lång tid men inom ramen för denna innebära
¶733 en begränsad skyldighet att faktiskt tjänstgöra. Som
¶734 framgår av själva beteckningen är det fråga om personal som
¶735 hålls i reserv för särskilda behov. Skyldigheten att
¶736 tjänstgöra beror av att riket råkar i krig eller att värn-
¶737 pliktiga i annat fall tas i anspråk för rikets försvar
¶738 eller säkerhet eller för att fullgöra beredskapsövning.
¶739 Därtill kommer viss obligatorisk tjänstgöring som syftar
¶740 till att utveckla och bibehålla reservofficerens kompetens.
¶741 I sistnämnda hänseende torde, enligt
¶742 reservbefälsförordningen för försvarsmakten, för A.B:s
¶743 vidkommande gälla följande. Sedan han år 1975 vid 21
¶744 års ålder hade anställts som fänrik i flottans reserv var
¶745 han skyldig att fullgöra en första tjänstgöringsperiod om
¶746 365 dagar inom fyra år från anställningstillfället, dvs.
¶747 senast under åren 1978 och 1979. Han var därefter skyldig
¶748 att fullgöra en tjänstgöringsperiod om 170 dagar före
¶749 utgången av det år då han fyllde 36 år, dvs. senast år
¶750 1990. Slutligen är han skyldig att fullgöra en
¶751 tjänstgöringsperiod om 150 dagar före utgången av det år då
¶752 han fyller 47 år, dvs. senast år 2001. Hans anställning som
¶753 reservofficer upphör enligt huvudregeln vid utgången av det
¶754 år under vilket han fyller 52 år, dvs. år 2006.
¶755 Bortsett från eventuella förlängningar kan A.B:s
¶756 totala anställningstid i reservofficersanställningen
¶757 således komma att omfatta 31 år, med obligatoriska tjänst-
¶758 göringsperioder för utveckling och bibehållande av
¶759 kompetens om sammanlagt ca 2 år. Relationen mellan
¶760 anställningstid och tjänstgöringstid belyses även av att
¶761 han i det aktuella uppsägningsärendet - om SACO:s
¶762 ståndpunkt godtas - skall av sin på hösten 1993 upplupna
¶763 anställningstid som reservofficer om drygt 18 år
¶764 tillgodoräknas ytterligare inte mindre än drygt 12 år då
¶765 han inte tjänstgjort i reservofficersanställningen.
¶766 En reservofficer som A.B. är alltså under normala
¶767 förhållanden skyldig att tjänstgöra under en i förhållande
¶768 till den möjliga anställningstiden högst begränsad tid.
¶769 Vidare gäller att det kan förflyta mycket långa tider
¶770 mellan de obligatoriska tjänstgöringsperioderna. Härmed
¶771 sammanhänger att reservofficersanställningen utan svårighet
¶772 kan förenas med heltidsanställning av annat slag, vilket
¶773 också är det normala. För detta krävs varken särskilt
¶774 tillstånd eller någon form av tjänstledighet från
¶775 reservofficersanställningen. En annan sak är att
¶776 reservofficeren har rätt till ledighet från annan
¶777 anställning under tid då han skall tjänstgöra i
¶778 reservofficersanställningen.
¶779 Det kan mot denna bakgrund, som staten har framhållit,
¶780 framstå som föga rimligt att all den tid som i strikt
¶781 rättslig mening utgör anställningstid för en reservofficer
¶782 skall tillgodoräknas vid bestämmande av turordning inför
¶783 uppsägningar på grund av arbetsbrist. Bärkraften hos de av
¶784 staten anförda rimlighetsargumenten är dock begränsad. Som
¶785 SACO har påvisat torde det sålunda finnas exempel på
¶786 deltidsanställningar och fall av tjänstledighet beträffande
¶787 vilka det kan synas lika lite rimligt, att allt vad som i
¶788 rättslig mening utgör anställningstid för arbetstagaren
¶789 skall tillgodoräknas denne i turordningssammanhanget, men
¶790 där så tydligen likväl har skett vid tillämpning av 10 §
¶791 TurA-S.
¶792 Arbetsdomstolen saknar emellertid såväl underlag som skäl
¶793 för att i detta mål generellt gå in på denna fråga, utan
¶794 stannar vid att påpeka att fall av mer extrem karaktär
¶795 avseende deltidsanställningar eller tjänstledigheter såvitt
¶796 känt aldrig har varit föremål för domstolens prövning
¶797 enligt gällande turordningsbestämmelser.
¶798 När det gäller reservofficersanställningen tillkommer
¶799 nämligen att denna även mer allmänt utgör ett mycket
¶800 speciellt anställningsförhållande, som präglas av att det
¶801 är fråga om anställning i personalreserv. På grund av den
¶802 oregelbundenhet med vilken de obligatoriska
¶803 tjänstgöringsperioderna inträffar och den mycket långa tid
¶804 som kan förflyta mellan dessa är en
¶805 reservofficersanställning inte jämförlig med en sedvanlig
¶806 deltidsanställning. Inte heller är den tjänstgöringsfria
¶807 tiden mellan de obligatoriska tjänstgöringsperioderna
¶808 jämförlig med tjänstledighet från en vanlig anställning.
¶809 Sådan tjänstledighet förutsätter normalt prövning och i
¶810 vart fall beslut av arbetsgivaren. För en
¶811 reservofficersanställning gäller i stället att de långa
¶812 perioderna av tjänstgöringsfri tid fritt kan utnyttjas för
¶813 t.ex. heltidsanställning hos annan utan att reservofficeren
¶814 ens behöver beviljas tjänstledighet som sådan. Därtill
¶815 kommer att det endast i extrema undantagsfall kan tänkas
¶816 förekomma att tjänstledighet i en vanlig anställning skulle
¶817 beviljas i en sådan omfattning, att man uppnår samma
¶818 relation mellan anställningstid och faktisk
¶819 tjänstgöringstid som den som är det normala när det gäller
¶820 reservofficersanställningar.
¶821 Enligt arbetsdomstolens mening kan det med hänsyn till det
¶822 nu anförda inte anses berättigat att jämställa en
¶823 reservofficersanställning med en deltidsanställning, och
¶824 inte heller att jämställa de tjänstgöringsfria perioderna i
¶825 en reservofficersanställning med tjänstledighet från en
¶826 vanlig anställning. De i förarbetena till 1982 års
¶827 anställningsskyddslag (prop. 1981/82: 71 s. 117) och till
¶828 42 § andra stycket statstjänstemannalagen (prop. 1974:174
¶829 s. 55) förekommande uttalandena om beräkning av anställ-
¶830 ningstid i deltidsanställningar och vid tjänstledigheter
¶831 kan följaktligen inte anses äga giltighet för
¶832 reservofficersanställningen.
¶833 Vid en samlad bedömning - med tillbörligt beaktande även av
¶834 den förut berörda rimlighetssynpunkten - ligger det i
¶835 stället närmast till hands att vid beräkning av anställ-
¶836 ningstid i turordningssammanhanget likställa en anställning
¶837 som reservofficer med det fallet, att en arbetstagare har
¶838 flera i tiden skilda anställningar hos en arbetsgivare
¶839 (tjänstgöringsperioderna), och att således bortse från tid
¶840 under vilken tjänstgöring inte har ägt rum. Såsom parterna
¶841 synes vara ense om måste därvid givetvis även tid för
¶842 frivillig tjänstgöring i reservofficersanställningen räknas
¶843 som anställningstid. Det kan enligt domstolens mening inte
¶844 råda tvekan om att en sådan ordning för beräkning av
¶845 anställningstid i en reservofficersanställning innebär att
¶846 reservofficerens anspråk på att, i ett fall som det
¶847 aktuella, i konkurrens med andra arbetstagare få
¶848 tillgodoräkna sig statlig anställningstid därmed blir
¶849 behörigen tillgodosedda. Den av SACO hävdade ståndpunkten
¶850 skulle däremot ofta innebära ett gynnande av
¶851 reservofficeren som framstår som sakligt oberättigat och
¶852 grundat på skäl av enbart formell natur.
¶853 Det behöver knappast tilläggas, att en tolkning av 10 §
¶854 TurA-S i enlighet med det nu sagda vinner stöd av vad
¶855 staten har åberopat från den tidigare gällande
¶856 författningsregleringen av reservofficerares
¶857 avlöningsförmåner samt av den "tolkning av semesterlagen"
¶858 som kollektivavtalsparterna på det statliga området enats
¶859 om när det gäller beräkningen av antalet semesterdagar med
¶860 lön i en reservofficersanställning (protokollsanteckning 1
¶861 till 11 § reservofficersavtalet). Vad som därvidlag har
¶862 förekommit kan enligt domstolens mening inte uppfattas som
¶863 en särreglering i vissa hänseenden, vilken såsom SACO har
¶864 antytt skulle kunna ge underlag för en motsatt tolkning i
¶865 andra hänseenden, utan får anses ge uttryck för ett mer
¶866 allmänt sätt att se på reservofficersanställningen, som
¶867 överensstämmer med det som domstolen i det föregående har
¶868 funnit böra gälla i turordningssammanhanget.
¶869 De av SACO åberopade skrivelserna från Värnpliktsverket den
¶870 21 april 1992 resp. från Försvarets Civilförvaltning den
¶871 28 april 1992, i båda fallen till en enskild person,
¶872 föranleder inte annan bedömning. I dessa skrivelser uttalas
¶873 visserligen att en reservofficers hela kontraktstid skall
¶874 tillgodoräknas i turordningshänseende; i skrivelsen från
¶875 Försvarets Civilförvaltning har dock anförts att detta är
¶876 förvaltningens tolkning "inom försvaret". Som staten har
¶877 anfört är det emellertid SAV som på statens sida disponerar
¶878 över tolkningen av TurA-S, och det har inte framkommit att
¶879 skrivelserna skulle vila på någon för SAV känd och av
¶880 verket accepterad praxis vid tillämpningen av avtalet.
¶881 Sammanfattningsvis finner arbetsdomstolen att bestämmelsen
¶882 i 10 § TurA-S för det fall som är aktuellt i målet - dvs.
¶883 vid beräkning av en arbetstagares anställningstid i en
¶884 reservofficersanställning som omfattas av
¶885 reservbefälsförordningen för försvarsmakten och i samband
¶886 med upprättande av turordning inför uppsägningar på grund
¶887 av arbetsbrist hos en annan statlig myndighet än den som är
¶888 arbetsgivare i reservofficersanställningen - skall tolkas
¶889 så att endast sådan tid under vilken obligatorisk eller
¶890 frivillig tjänstgöring fullgjorts i
¶891 reservofficersanställningen skall tillgodoräknas
¶892 arbetstagaren som anställningstid i denna anställning. Som
¶893 tidigare har framgått följer därutöver av en allmän princip
¶894 för beräkning av statlig anställningstid att endast sådan
¶895 tjänstgöringstid skall tillgodoräknas under vilken
¶896 arbetstagaren inte innehaft annan anställning som
¶897 tillgodoräknas som statlig.
¶898 Det skall tilläggas att den nyss gjorda preciseringen av
¶899 det fall som omfattas av domstolens bedömning syftar inte
¶900 endast till att klargöra begränsningen till reservofficers-
¶901 anställningar som omfattas av reservbefälsförordningen för
¶902 försvarsmakten. Den markerar även att domstolen i detta mål
¶903 inte tar ställning till tolkning och tillämpning av 10 §
¶904 TurA-S för det fallet att fråga uppkommer om uppsägning på
¶905 grund av arbetsbrist av reservofficerare från deras
¶906 reservofficersanställningar. Det är givet att frågan om
¶907 beräkning av anställningstid för bestämmande av turordning
¶908 i ett sådant fall kan böra bli föremål för särskilda
¶909 överväganden.
¶910 Arbetsdomstolens bedömning innebär att SACO:s yrkande om
¶911 ogiltigförklaring av Statskontorets uppsägning av A.B.
¶912 skall lämnas utan bifall.
¶913 Tvistefrågan har enligt domstolens mening varit av sådan
¶914 natur att SACO haft skälig anledning att få tvisten prövad.
¶915 Vardera parten skall därför bära sin egen rättegångskostnad
¶916 i målet.
¶917 Domslut
¶918 1. Arbetsdomstolen avslår SACO:s käromål.
¶919 2. Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.
¶920 Dom 1994-09-21, målnummer A-6-1994
¶921 Ledamöter: Ove Sköllerholm, Marie Hafström, Annika Baude, Ola Bengtson, Marika Fröberg, Solveig Paulsson och Anders Eklundh (förbundsjurist i Privattjänstemannakartellen; tillfällig ersättare). Enhälligt.
¶922 Sekreterare: Susanne Jarnfelter